1 Kungaboken 17
1 Och Elia den Thisbiten, utaf de Gileads inbyggare, sade till Achab: Så sant som Herren Israels Gud lefver, för hvilkom jag står, det skall i dessa år hvarken dagg eller regn komma, utan jag säger det.
Gilead prae Tishbe avang ah kaom Elijah mah Ahab khaeah, Kai mah a hmaa ah kang doet moe, a tok ka sak pae ih Israel Angraeng Sithaw loe hing pongah, ka thuih ih lok ai ah loe, vaining saning thungah dantui krah mak ai, kho doeh angzo mak ai boeh, tiah a naa.
2 Och Herrans ord kom till honom, och sade:
To naah Angraeng ih lok Elijah khaeah angzoh,
3 Gack bort hädan, och vänd dig österut, och fördölj dig vid den bäcken Cherith, som löper för Jordan.
hae ih ahmuen hae tacawt taak loe, ni angyae bangah caeh ah, Jordan vapui hmaa ah kaom, Kerith vacong ah anghawk ah.
4 Och du skall dricka af bäckenom; och jag hafver budit korpom, att de skola der föda dig.
Vacong tui to nae ah; nang pacah hanah pangaah to lok ka paek boeh, tiah a naa.
5 Han gick dit, och gjorde efter Herrans ord, och gick bort, och satte sig vid bäcken Cherith, som löper för Jordan.
Angraeng mah thuih ih lok baktih toengah, anih mah sak; Jordan vapui hmaa ah kaom, Kerith vacong ah caeh moe, to ahmuen ah oh.
6 Och korpar förde honom bröd och kött, om morgon och om afton; och han drack utaf bäcken.
Aduem akhawn pangaah mah takaw hoi moi to thak pae moe, vacong tui to a naek.
7 Och det skedde efter några dagar, att bäcken förtorkades; ty intet regn vardt i landet.
Atue nazetto maw oh pacoengah loe, prae thungah kho angzo ai boeh, to pongah vacong tui to kang king.
8 Då kom Herrans ord till honom, och sade:
Angraeng ih lok anih khaeah angzoh,
9 Statt upp, och gack till Zarpath, som vid Zidon ligger, och blif der; ty jag hafver der befallt ene enko, att hon skall föda dig,
angthawk ah, Sidon prae Zerephath vangpui ah caeh loe, to ah om ah; khenah, nang buh pacah hanah to ahmuen ah kaom lamhmai maeto khaeah lok ka paek boeh, tiah a naa.
10 Och han stod upp och gick till Zarpath. Och då han kom till stadsporten, si, då var enkan der, och hemtade ved. Och han talade till henne, och sade: Hemta mig litet vatten i kärilet, att jag må dricka.
To pongah anih mah angthawk moe, Zerephath ah caeh; khenah, vangpui khongkha a phak naah, thing aek nongpata maeto oh; anih mah to lamhmai nongpata to kawk moe, anih khaeah, Tahmenhaih hoi ka naek hanah boengloeng pongah tui zetta na paek ah, tiah a naa.
11 Då hon nu åstad gick till att hemtat, ropade han efter henne, och sade: Bär mig ock en beta bröd med.
Lamhmai nongpata mah tui to lak hanah caeh naah, anih mah, Tahmenhaih hoi takaw kae tetta doeh na sin thoem ah, tiah a naa.
12 Hon sade: Så sant som Herren din Gud lefver, jag hafver intet bröd, utan en hand full af mjöl uti skäppone, och litet oljo i krukone; och si, jag hafver hemtat ett trä eller tu; och går bort att reda det till, mig och minom son, att vi måge äta och dö;
Lamhmai nongpata mah, na Angraeng Sithaw hing baktih toengah, takaw loe ka tawn ai; toe laom thung ih takaw dip thoemto hoi pailang thungah situi zetta ni ka tawnh; khenah, thing tanghang hnetto ka khuih, to thing hoiah ka capa kaimah hnik hanah buh ka thongh, buh ka caak hoi pacoengah loe ka duek hoi han boeh, tiah ka poek, tiah a naa.
13 Elia sade till henne: Frukta dig intet; gack åstad, och gör såsom du sagt hafver; dock gör mig först ett litet bröd deraf, och bär mig det hitut; men dig och dinom son skall du ock så sedan göra.
Elijah mah anih khaeah, Zii hmah, caeh loe na thuih ih lok baktih toengah sah ah; toe kai hanah takaw zetta na sah paeh hmaloe ah loe sin ah; to pacoengah nang mah hoi na capa hanah sah ah.
14 Ty så säger Herren Israels Gud, att mjölet i skäppone skall icke varda uttärdt, och oljan i krukone skall icke förminskas, intill den dag Herren låter regna på jordena.
Israel Angraeng Sithaw mah hae tiah thuih; Angraeng mah prae thungah kho angzosak ai karoek to, laom thungah kaom takaw dip to boeng mak ai ueloe, pailang thung ih situi doeh kang mak ai, tiah a naa.
15 Hon gick åstad, och gjorde såsom Elia sagt hade. Och han åt; och hon desslikes, och hennes hus, en tid lång.
To pongah lamhmai nongpata loe caeh moe, Elijah mah thuih ih lok baktih toengah a sak; to naah Elijah, lamhmai hoi angmah ih imthung takohnawk mah, ni paroeai thung caak khawt buh to a tawnh o.
16 Och vardt mjölet icke uttärdt i skäppone; och icke heller förminskades oljan i krukone, efter Herrans ord, som han genom Elia sagt hade.
Elijah mah thuih ih Angraeng ih lok baktih toengah, laom thung ih takaw dip to boeng ai moe, pailang thung ih situi doeh kang ai.
17 Sedan detta skedt var, vardt qvinnones, hans värdinnos, son krank; och hans krankhet vardt så stark, att ingen ande var mer uti honom.
Ni nazetto maw oh pacoengah im tawnkung, nongpata ih capa to ngannat; anih ngannathaih loe nung parai pongah, anghah thai ai.
18 Och hon sade till Elia: Hvad hafver jag med dig göra, du Guds man? Du äst ingången till mig, att mina missgerningar skulle ihågkommas, och min son dräpas.
To nongpata mah Elijah khaeah, Aw Sithaw kami, nang hoi kai loe timaw asaenghaih oh? Ka zaehaih panoeksak moe, ka capa hum han ih maw kai khaeah nang zoh? tiah a naa.
19 Han sade till henne: Få mig din son hit. Och han tog honom utu hennes sköte, och gick upp i salen, der han vistades, och lade honom på sina säng;
Elijah mah, Na capa to na paek ah, tiah a naa. Anih mah nongpata ban ih nawkta to lak moe, a ohhaih im ranui ah caeh haih pacoengah, a iihhaih ahmuen ah angsongsak.
20 Och ropade till Herran, och sade: Herre, min Gud, hafver du ock så illa gjort emot denna enkona, som jag gäster när, att du dräper hennes, son?
To pacoengah Angraeng khaeah, Aw ka Angraeng Sithaw, ka toemhhaih lamhmai nuiah raihaih na phaksak moe, a capa na dueksak maw? tiah a hangh.
21 Och han räckte sig ut öfver pilten i tre gånger, och ropade till Herran, och sade: Herre min Gud, låt denna piltens själ åter komma i honom.
Nawkta nuiah vai thumto tabok pacoengah, Angraeng khaeah, Aw ka Angraeng Sithaw, hae nawkta hinghaih amlaemsak let ah, tiah a hangh.
22 Och Herren hörde Elia röst; och piltens själ kom igen till honom, och han fick lif.
Angraeng mah Elijah hanghhaih lok to thaih naah, nawkta hinghaih amlaemsak let pongah, nawkta loe hing let.
23 Och Elia tog pilten, och bar honom neder utaf salen i huset, och fick honom hans moder, och sade: Si der, din son, lefver.
Elijah mah nawkta to lak pacoengah, angmah ih imthung hoi a ohhaih im ah caeh haih let; amno khaeah paek let pacoengah, Elijah mah khenah, na capa hing let boeh, tiah a naa.
24 Och qvinnan sade till Elia: Nu förnimmer jag, att du äst en Guds man, och Herrans ord i dinom mun är visst.
To naah nongpata mah Elijah khaeah, Nang loe vaihi Sithaw kami ah na oh, na pakha ih Sithaw lok loe loktang ni, tiah ka panoek boeh, tiah a naa.
