1 Johannesbrevet 4
1 Mine käreste, I skolen icke tro hvar och en anda; utan pröfver andarna, om de äro af Gudi; ty månge falske Propheter äro utgångne i verldena.
Ry rañetse, ko fonga iantofañe ze atao fañahy, fe mitsohà arofo, ke boak’ aman’ Añahare, amy te maro ty mpitoky vìlañe miboele ami’ty voatse toy.
2 Derpå skolen I känna Guds Anda; hvar och en ande, som bekänner att Jesus Christus är kommen i köttet, han är af Gudi.
Inao ty aharendreha’ areo i Arofon’ Añaharey: ze troke miantoke te nitotsak’ ami’ty nofotse t’Iesoà Norizañe ro aman’ Añahare;
3 Och hvar och en ande, som icke bekänner att Jesus Christus är kommen i köttet, han är icke af Gudi; och det är Antichrists ( ande ), af hvilkom I hafven hört att han skulle komma, och är nu allaredo i verldene.
fe tsy aman’ Añahare ze troke tsy miantoke te niboak’ an-tsandriñe t’Iesoà, ie ro amy mesia-vìlañey, i jinanji’ areo te ho aviy, vaho fa ami’ty voatse toy henaneo.
4 Kära barn, I ären af Gudi, och hafven öfvervunnit dem; ty den som är i eder, han är större än den som är i verldene.
Boak’ aman’ Añahare nahareo ry keleiako, le fa nahagioke; amy te jabajaba i ama’ areoy ta ty ami’ty voatse toy.
5 De äro af verldene; derföre tala de af verldene, och verlden hörer dem.
Mpiami’ ty voatse toy iereo, naho manao ty reha’ ty voatse toy, vaho itsanoña’ ty voatse toy.
6 Vi ärom af Gudi. Den som känner Gud, han hörer oss; den som icke är af Gudi, han hörer oss intet. Deraf känne vi sanningenes Anda, och villones anda.
Boak’ aman’ Añahare tika. Mijanjiñe antikañe ze mahafohiñe an’ Andrianañahare; tsy mijanjiñe antika ze tsy mpiaman’ Añahare. Inay ty aharendrehan-tika ty Arofon-katò naho i fañahin-dilatsey.
7 Mine käreste, älskom oss inbördes; ty kärleken är af Gudi, och hvar och en som älskar, han är född af Gudi, och känner Gud.
Ry rañetse, antao hifampikoko, fa boak’ aman’ Añahare ty koko. Ndra ia ia mikoko, le nampiareñen’ Añahare vaho mahafohiñe an’ Andrianañahare.
8 Den som icke älskar, han känner icke Gud; ty Gud är kärleken.
Ndra ia ia tsy mikoko, le tsy mahafohiñe an’Andrianañahare, amy te fikokoañe t’i Andrianañahare.
9 Derpå är Guds kärlek till oss uppenbar vorden, att Gud hafver sändt sin enda Son i verldena, att vi skolom lefva genom honom.
Inao ty mampidodea ty fikokoan’ Añahare aman-tika: toe nirahen’ Añahare mb’ami’ty voatse toy i bako-toka’ey hiveloman-tika.
10 Deruti står kärleken; icke det vi hafvom älskat Gud; men det han hafver älskat oss, och sändt sin Son till en försoning för våra synder.
Inao o fikokoañeo: tsy te itika ro nikoko an’Andrianañahare fa Ie hey ro nikoko an-tika vaho nañitrike i Ana’ey hañefetse o hakeon-tikañeo.
11 Mine käreste, hafver Gud så älskat oss, så skolom ock vi älskas inbördes.
Ry rañetseo, kanao izay ty nikokoan’ Añahare antika, ehe te hifampikoko ka.
12 Ingen hafver någon tid sett Gud; om vi älskoms inbördes, så blifver Gud i oss, och hans kärlek är fullkommen i oss.
Leo raike tsy nahaisak’ an’ Andrianañahare ndra mbia’ mbia, f’ie mifampikoko le mimoneñe aman-tikañ’ ao t’i Andrianañahare, naho fonireñe aman-tikañ’ i fikokoa’ey.
13 Derpå kännom vi, att vi blifvom i honom, och han i oss, att han hafver gifvit oss af sinom Anda.
Inao ty aharendrehan-tika te mimoneñe ama’e, naho ie amantika, le t’ie nandiva i Arofo’ey aman-tikañe.
14 Och vi sågom och betygom, att Fadren hafver sändt Sonen, verldene till en Frälsare.
Fa niisa’ay naho mitaroñe te nahitrin-dRae i Ana’ey, Mpandrombake ty voatse toy.
15 Hvar och en som bekänner, att Jesus är Guds Son, i honom blifver Gud, och han i Gudi.
Ze mitaroñe Iesoà t’ie Anan’ Añahare, le mimoneñe ama’e ao t’i Andrianañahare naho aman’ Añahare ao re.
16 Och vi hafve känt och trott den kärlek, som Gud hafver till oss. Gud är kärleken; och den som blifver i kärlekenom, han blifver i Gudi, och Gud i honom.
Fa fohintika naho atokisañe ty fikokoan’ Añahare an-tika. Fikokoañe t’i Andrianañahare, naho mimoneñe aman’ Añahare ao ze mimoneñe am-pikokoañe ao, vaho ama’e ao t’i Andrianañahare.
17 Derpå är kärleken fullkommen med oss, att vi mågom hafva en förtröstning på domedag; ty såsom han är, så ärom ock vi i denna verld.
Inao ty mahaañoñe o fikokoan-tikañeo, hahafirearean-tika amy andron-jakay, t’ie mihambañe ama’e an-tane atoy.
18 Räddhåge är icke i kärlekenom; utan fullkommelig kärlek utdrifver räddhågan; ty räddhågan hafver pino; men den der rädes, han är icke fullkommen i kärlekenom.
Tsy aman-kebahebake ty hatea, le mandroake anifañe ty koko ki’e, fe mioza lovelove ty hemba; mbe tsy fonitse koko ty marimarike.
19 Älskom honom, ty han hafver först älskat oss.
Mikoko tika, amy te Ie hey ro nikoko an-tikañe.
20 Om någor säger: Jag älskar Gud, och hatar sin broder, han är en ljugare. Ty den der icke älskar sin broder, som han ser, huru kan han älska Gud, som han icke ser?
Naho eo ty manao: Kokoako t’i Andrianañahare, f’ie malain-dongo, ro mpandañitse; amy te aia ty hahafikokoa’e an’Andrianañahare tsy isa’e naho tsy kokoa’e hey ty longo’e trea.
21 Och detta budet hafve vi af honom, att den der älskar Gud, han skall ock älska sin broder.
Inao ty nandilia’e an-tika: Tsy mete tsy mikoko longo ty mikoko an’Andrianañahare.
