< 1 Johannesbrevet 2 >

1 Min barn, detta skrifver jag eder, att I skolen icke synda; och om någor syndar, då hafve vi en försvarare när Fadrenom, Jesum Christum, den rättfärdig är.
T nana'otso! han itsh tguut'ir morro itfinerawok'owa etaatniye. Wotowa eree konunoru b́ wotiyal asho morro b́finiyal nihokere noosh ned'itwo detsfone, bíwere kááwo Iyesus Krstosiye.
2 Och han är försoningen för våra synder; icke allenast för våra, utan ock för hela verldenes.
Bí nomorro t'afibazetwe, nomorr mec'rosh b́woterawon dats jami morro t'afibazetwo bíne.
3 Och derpå vete vi att vi kännom honom, om vi hålle hans bud.
Ik'i tzaziya no s'eentsiri wotiyal bín dank nowottsok'o manne nokitsiti.
4 Den der säger: Jag känner honom, och håller icke hans bud, han är en ljugare, och i honom är icke sanningen.
«Ik'o danfee» et fetst b́ tzaziyotsi s'eentsrawo fa'e wotiyal kootetskee, arikeewonwere b́gitsotse aaliye.
5 Men den som håller hans ord, i honom är sannerliga Guds kärlek fullkomligen; och derpå vete vi att vi ärom i honom.
Ernmó Ik'i aap'osh aleyiru jamo Ik'osh b́ detsts shuno arikee, arikon bín beyirwotsi nowottsok'owo b́ danet manne,
6 Den der säger sig blifva i honom, han skall ock vandra såsom han vandrade.
Ik'ontoniye tbeyiri etiru asho Krstos beyiruwok'o beyo bísh geyife.
7 Bröder, jag skrifver eder intet nytt bud; utan det gamla budet, som I haft hafven af begynnelsen. Det gamla budet är det ord, som I hafven hört af begynnelsen.
T shuntswotso! itsh t guut'iru tzaziyan shin shinon it detsts yotstsuniye bako handriyaliye, yoots tzaziyanwere it shihsts aap'oniye.
8 Åter skrifver jag eder ett nytt bud, det sant är i honom, och i eder; ty mörkret är förgånget, och det sanna ljuset lyser nu.
Wotowa eree Krstosnat itoke ar wotat be'etso handr tzaziyoniye itsh tguut'iri, t'aluwo k'aaú b́bazere ari shááno and sháánirwe.
9 Den som säger sig vara i ljuset, och hatar sin broder, han är ännu i mörkret.
Sháánatse beyiruwe etfetst bí'eshuwi shit'irwo andoor t'aluwotse b́ fa'oni.
10 Den der älskar sin broder, han blifver i ljuset, och ingen förargelse är i honom.
Bí eshwi shuniru jamo sháánatse b́beyiri, bíyoknowere ashosh t'ug wotit keewo daatseratse.
11 Men den som hatar sin broder, han är i mörkret, och vandrar i mörkret, och vet icke hvart han går; ty mörkret hafver förblindat hans ögon.
Bí eshuwi shit'irwonmó t'aluwotsene b́beyiri, t'aluwotsnowere bíananiri, t'aluwonwere bíaawo dek b́k'rtsotse bíamirwoko dande'atse.
12 Jag skrifver eder, kära barn, att eder skola synderna förlåtna varda, för hans Namns skull.
T nana'úwotso! it morro Iyesus shúútson itsh orowe etetsotsne itsh t guut'iri.
13 Jag skrifver eder, I fäder; ty I hafven känt honom, som är af begynnelsen. Jag skrifver eder, I ynglingar; ty I hafven öfvervunnit den onda.
Nih nihuwotso! shintson beyirwo itdantsotsene itsh guut'irwe. Jawetswotsnat baaruwotso! shed'ano it da'atsotsne itsh t guut'iri.
14 Jag skrifver eder, I barn; ty I hafven känt Fadren. Jag hafver skrifvit eder, I fäder; ty I hafven känt honom, som är af begynnelsen. Jag hafver skrifvit eder, I ynglingar; ty I ären starke; och Guds ord blifver i eder, och hafven öfvervunnit den onda.
Nana'úwotso! Niho itdantsotsene itsh t guut'iriye, nihuwotso, shin shino teshtso it dantsotsne itsh tguut'iye. Jawetsonat baaruwotso! kup'uwotsi it wottswotsnat Ik'i aap'o it nibotse b́beyrwotse, shed'anonowere itda'atsotse itsh guut're.
15 Älsker icke verldena, icke heller de ting i verldene äro. Den der älskar verldena, i honom är icke Fadrens kärlek.
Datsani wotowa datsank wotts keew jamo shunk'ayere. Datsani shunetwo Ik'o niho shuno bíatsotse aaliye.
16 Ty allt det som är i verldene, nämliga köttsens begärelse, och ögonens begärelse, och högfärdigt lefverne, det är icke af Fadrenom, utan af verldene.
Datsuatse beyru jamo meets tewuno, ááw mirac'o, b́ beewon it'o datsatsika bako Ik'o nihokikaliye.
17 Och verlden förgås, och hennes lusta; men den som gör Guds vilja, han blifver evinnerliga. (aiōn g165)
Datsannat b́ tewunonowere beshitke. Ernmó Ik' shuntsok'o k'alituwo dúre dúroshe b́ beeti. (aiōn g165)
18 Käre barn, nu är den ytterste tiden, och såsom I hafven hört, att Antichrist skall komma; ja, nu äro allaredo månge Antichrister vordne, och deraf vete vi att den ytterste tiden är nu.
T nana'otso! hań s'uwaatsi sa'atoniye, «Krstosi k'efitwo weetwe» eteere shishrte, hamb, dab́ andoor Krstosi k'efiru aywots tuurnee, manatse tuutson s'uwaatsi sa'at b́woto manne nodaniye.
19 De äro utgångne af oss; men de voro icke af oss. Hade de varit af oss, då hade de ju blifvit när oss; men på det de skulle blifva uppenbare, att de äro icke alle af oss.
Bo noyitsne bokeshi. Wotowa eree yotsor nojirnaliye, nojirno wotink'ere noonton kup'arniye bobeyank'oni. Ernmó boúnetswor nojir wotbok'azo b́danetwok'o noyitse galeyat k'azkeshrnee.
20 Men I hafven smörjelse af dem Heliga, och veten allt.
Itnmó S'ayin shayiron Krstos fuutk'rere. Mansh it jamets ún keewo danfte.
21 Jag hafver icke skrifvit till eder, såsom till dem der icke veta sanningen; utan såsom till dem som henne veta, och att all lögn icke är af sanningene.
Itsh t guut'ir ariko itdartsoshaliye, itiyere aro danfte, arotsnowere kooto b́datserawok'o danfte.
22 Ho är en ljugare, utan den som nekar, att Jesus är Christus? Den är Antichrist, som nekar Fadren och Sonen.
Eshe Iyesus Krstosi b́ wottsok'osh haalirwoniyere okoon kone kotetsoni? Bí Krstosi k'efirwoniye, Nihonat naayo noowere haalitwe.
23 Hvar och en som nekar Sonen, han hafver icke heller Fadren.
Naayo halitwonu nihonowere de'atse, na'on amantso nihono amanere.
24 Hvad I nu hört hafven af begynnelsen, det blifve i eder; om det blifver i eder, som I hört hafven af begynnelsen, så skolen ock I blifva i Sonenom och Fadrenom.
Shin shintson it shishts keewman it nibotse s'ap'de'er beewe, itmó shin shintson it shishtsman it nibotse s'ap'de'er b́ betka wotiyal na'onat nihonton ik woto detsetute.
25 Och detta är det löfte, som han oss lofvat hafver, evinnerligit lif. (aiōnios g166)
Manwere Krstos shinomaants noosh jangit b́imetso dúre dúr kashoniye. (aiōnios g166)
26 Detta hafver jag skrifvit till eder, om dem som förföra eder.
Itn dariyiru ashuwotsatse tuutsone han t guut'i,
27 Och den smörjelse, som I hafven fått af honom, blifver i eder; och I behöfven icke att någon lärer eder; utan såsom smörjelsen lärer eder om all ting, så är det sant, och icke lögn; och som hon hafver lärt eder, så blifver i henne.
Krstosoke itdek'ts shayiri S'ayno ititse b́ beyrwosh k'oshodanitwo itsh geyiratse, bíwere jam keewo itsh danituwe, itsh b́ danitwonu ara bako kootaliye mansh shayiri S'ayno itn b́ danitsok'on Krstoston wotde'er beewere,
28 Och nu, kära barn, blifver i honom; att när han uppenbarad varder, måge vi hafva förtröstning, och icke komma på skam för honom i hans tillkommelse.
Eshe t nana'otso! bí b́be'ewor nosharaniyere aawo shu'úde'er bín nobek'etwok'onat bí b́weet aawots b́ shinatse nojitserawok'o bíń beewere,
29 Om I veten att han är rättfärdig, så skolen I ock det veta, att hvar och en som rätt gör, han är född af honom.
Bíwere kááwo b́wotok'o it daniyakon, kááw finiru jamo Ik'oke shuwek b́ wottsok'o dande'ere.

< 1 Johannesbrevet 2 >