1 Korinthierbrevet 7
1 Nu, der I mig om skrefven, svarar jag. Det är mannenom godt, att han intet befattar sig med hustru.
汝らが我に書きおくりし事に就きては、男の女に觸れぬを善しとす。
2 Dock likväl, till att undfly boleri, hafve hvar och en sina hustru, och hvar och en sin man.
然れど淫行を免れんために、男はおのおの其の妻をもち、女はおのおの其の夫を有つべし。
3 Mannen skall låta få hustrune skyldig välviljoghet, och sammalunda hustrun mannen.
夫はその分を妻に盡し、妻もまた夫に然すべし。
4 Hustrun hafver icke sjelf magt öfver sin egen kropp, utan mannen; sammalunda mannen hafver icke magt öfver sin egen kropp, utan hustrun.
妻は己が身を支配する權をもたず、之を持つ者は夫なり。斯くのごとく夫も己が身を支配する權を有たず、之を有つ者は妻なり。
5 Drager eder icke undan för hvarannan, utan det sker med begges edra samtycko, till en tid, att I mågen hafva tom till fasto och böner; och kommer så igen tillsammans, att djefvulen icke skall fresta eder för edor okyskhets skull.
相 共に拒むな、ただ祈に身を委ぬるため合意にて暫く相 別れ、後また偕になるは善し。これ汝らが情の禁じがたきに乘じてサタンの誘ふことなからん爲なり。
6 Men sådant säger jag eder efter tillstädjelse, och icke efter bud;
されど我が斯くいふは命ずるにあらず、許すなり。
7 Utan jag ville heldre, att alla menniskor voro såsom jag är; men hvar och en hafver sina egna gåfvo af Gudi; den ene så, den andre så.
わが欲する所は、すべての人の我が如くならん事なり。然れど神より各自おのが賜物を受く、此は此のごとく、彼は彼のごとし。
8 Dem ogiftom och enkom säger jag: Godt är dem, om de blifva såsom ock jag.
我は婚姻せぬ者および寡婦に言ふ。もし我が如くにして居らば、彼 等のために善し。
9 Men kunna de icke hålla sig, så gifte sig; ty det är bättre gifta sig, än brinna.
もし自ら制すること能はずば婚姻すべし、婚姻するは胸の燃ゆるよりも勝ればなり。
10 Men dem giftom bjuder icke jag, utan Herren: Hustrun skilje sig icke ifrå mannen.
われ婚姻したる者に命ず（命ずる者は我にあらず、主なり）妻は夫と別るべからず。
11 Skiljes hon ock ifrå honom, så blifve ogift, eller förlike sig med mannen igen; och mannen öfvergifve icke hustruna.
もし別るる事あらば、嫁がずして居るか、又は夫と和げ。夫もまた妻を去るべからず。
12 Dem androm säger jag, icke Herren: Om så är, att en broder hafver ena otrogna hustru, och hon hafver vilja till att bo med honom; skilje då han icke henne ifrå sig.
その外の人に我いふ（主の言ひ給ふにあらず）もし或 兄弟に不 信者なる妻ありて偕に居ることを可しとせば、之を去るな。
13 Och om en qvinna hafver en otrogen man, och han hafver vilja till att blifva när henne; skilje icke då honom ifrå sig.
また女に不 信者なる夫ありて偕に居ることを可しとせば、夫を去るな。
14 Ty den otrogne mannen är helgad genom hustruna, och den otrogna hustrun är helgad genom mannen; annars vordo edor barn oren; men nu äro de helig.
そは不 信者なる夫は妻によりて潔くなり、不 信者なる妻は夫によりて潔くなりたればなり。然なくば汝らの子供は潔からず、されど今は潔き者なり。
15 Om ock den otrogne vill skiljas, så låt honom skiljas. En broder eller syster är icke bunden till egendom i sådana fallom; utan i frid hafver Gud kallat oss.
不 信者みづから離れ去らば、その離るるに任せよ。斯くのごとき事あらば、兄弟または姉妹、もはや繋がるる所なし。神の汝らを召し給へるは平和を得させん爲なり。
16 Ty huru vetst du, qvinna, om du kan göra mannen salig? Eller huru vetst du, man, om du kan göra hustruna saliga?
妻よ、汝いかで夫を救ひ得るや否やを知らん。夫よ、汝いかで妻を救ひ得るや否やを知らん。
17 Dock såsom Gud hafver hvarjom och enom utdelat. Hvar och en, såsom Herren honom kallat hafver, så vandre han. Och så stadgar jag i alla församlingar.
唯おのおの主の分ち賜ふところ、神の召し給ふところに循ひて歩むべし。凡ての教會に我が命ずるは斯くのごとし。
18 Är någor omskoren kallad, han begäre icke förhud; är någor kallad i förhuden, han låte icke omskära sig.
割禮ありて召されし者あらんか、その人、割禮を廢つべからず。割禮なくして召されし者あらんか、その人、割禮を受くべからず。
19 Omskärelsen är intet, och förhuden är intet; utan hålla Guds bud.
割禮を受くるも受けぬも數ふるに足らず、ただ貴きは神の誡命を守ることなり。
20 Hvar och en blifve uti den kallelse, i hvilka han kallad är.
各人その召されし時の状に止るべし。
21 Äst du kallad i träldom, haf der ingen sorg om; dock kan du fri varda, så bruka det heldre;
なんぢ奴隷にて召されたるか、之を思ひ煩ふな（もし釋さるることを得ばゆるされよ）
22 Ty den som i träldom kallad är i Herranom, han är Herrans fri; sammalunda ock den som kallad är i frihet, han är Christi egen vorden.
召されて主にある奴隷は、主につける自主の人なり。斯くのごとく自主にして召されたる者は、キリストの奴隷なり。
23 I ären dyrt köpte; blifver icke menniskors trälar.
汝らは價をもて買はれたる者なり。人の奴隷となるな。
24 Hvar och en, käre bröder, der han uti kallad är, der blifve han uti när Gudi.
兄弟よ、おのおの召されし時の状に止りて神と偕に居るべし。
25 Men om jungfrur hafver jag icke Herrans bud; utan jag säger mina mening, såsom den der barmhertighet fått hafver af Herranom, till att vara trogen.
處女のことに就きては主の命を受けず、然れど主の憐憫によりて忠實の者となりたれば、我が意見を告ぐべし。
26 Så menar jag nu sådant vara godt, för den nöd som förhanden är, att menniskone skall godt vara så blifva.
われ思ふに、目前の患難のためには、人その在るが隨にて止るぞ善き。
27 Äst du vid hustru bunden, begära icke skiljas vid henne; äst du ock utan hustru, så begära icke hustru.
なんぢ妻に繋がるる者なるか、釋くことを求むな。妻に繋がれぬ者なるか、妻を求むな。
28 Men gifter du dig, syndar du intet, och om en jungfru gifter sig, syndar hon intet; dock varda sådana lidande lekamlig bekymmer; men jag skonade eder gerna.
たとひ妻を娶るとも罪を犯すにはあらず。處女もし嫁ぐとも罪を犯すにあらず。然れどかかる者はその身、苦難に遭はん、我なんぢらを苦難に遭はすに忍びず。
29 Men det säger jag: Käre bröder, tiden är kort. Öfver detta: De som hustrur hafva, vare såsom de inga hade;
兄弟よ、われ之を言はん、時は縮れり。されば此よりのち妻を有てる者は有たぬが如く、
30 Och de som gråta, såsom de intet greto; och de som fröjda sig, såsom de fröjdade sig intet; och de som köpa, såsom de behöllo det intet;
泣く者は泣かぬが如く、喜ぶ者は喜ばぬが如く、買ふ者は有たぬが如く、
31 Och de som bruka denna verldena, såsom de brukade icke; ty denna verldenes väsende förgås.
世を用ふる者は用ひ盡さぬが如くすべし。此の世の状態は過ぎ往くべければなり。
32 Men jag ville gerna, att I voren utan omsorg. Den der ogift är, han aktar det Herranom tillhörer, huru han skall täckas Herranom.
わが欲する所は汝らが思ひ煩はざらん事なり。婚姻せぬ者は如何にして主を喜ばせんと主のことを慮ぱかり、
33 Men den som gifter sig, han aktar hvad verldene tillhörer, att han skall behaga hustrune.
婚姻せし者は如何にして妻を喜ばせんと、世のことを慮ぱかりて心を分つなり。
34 Och det är skilnad på en qvinna, och en jungfru; den som ogift är, hon aktar det Herranom tillhörer, att hon skall blifva helig både till kropp och till anda; men den som gifter sig, hon aktar det verldene tillhörer, huru hon skall behaga mannenom.
婚姻せぬ女と處女とは身も靈も潔くならんために主のことを慮ぱかり、婚姻せし者は如何にしてその夫を喜ばせんと世のことを慮ぱかるなり。
35 Men detta säger jag till det som eder kan gagneligit vara, och icke att jag vill kasta band på eder; utan på det I skolen efterfölja det ärligit är, och blifva vid Herran, utan allt hinder.
わが之を言ふは汝らを益せん爲にして、汝らに絆を置かんとするにあらず、寧ろ汝らを宣しきに適はせ、餘念なく只管、主に事へしめんとてなり。
36 Men om någor låter sig tycka, att det icke väl skickar sig med hans jungfru, sedan hon väl manväxt är, och det vill icke annars vara, så göre som han vill, han syndar intet; han låte henne gifta sig.
人もし處女たる己が娘に對すること宣しきに適はずと思ひ、年の頃もまた過ぎんとし、かつ然せざるを得ずば、心のままに行ふべし。これ罪を犯すにあらず、婚姻せさすべし。
37 Men om en sätter sig fast före, efter han onödd är, och hafver sin fria vilja, och besluter detta i sitt hjerta, att låta sina jungfru så blifva, han gör väl.
されど人もし其の心を堅くし、止むを得ざる事もなく、又おのが心の隨になすを得て、その娘を留め置かんと心のうちに定めたらば、然するは善きなり。
38 Den nu utgifter henne, han gör väl; men den icke utgifter henne, han gör bätter.
されば其の娘を嫁がする者の行爲は善し。されど之を嫁がせぬ者の行爲は更に善し。
39 Hustrun är bunden till lagen, så länge hennes man lefver; men när hennes man är afsomnad, är hon fri att gifva sig enom androm, hvem hon vill; dock att det sker i Herranom.
妻は夫の生ける間は繋がるるなり。然れど夫もし死なば、欲するままに嫁ぐ自由を得べし、また主にある者にのみ適くべし。
40 Men saligare är hon, om hon så blifver, efter mitt sinne; jag menar, att jag ock hafver Guds Anda.
然れど我が意見にては、その儘に止らば殊に幸福なり。我もまた神の御靈に感じたりと思ふ。
