1 Korinthierbrevet 5

1 Det går ett allmänneligit rykte, att boleri är ibland eder; och sådant boleri, der ock icke Hedningarne veta af säga, att en hafver sins faders hustru.

Amiidi, sen loong chamchi ni roomjup roomtong ah erah than ih thila, rangnak mina ih botse erah than tareeka. Mih ih baat halang mina henuh noolih damdi nep roomjupte je ah!

2 Och I ären uppblåste, der I mycket heldre skullen hafva sörjt; på det att den sådant bedrifvit hafver, måtte utkastas ifrån eder.

Emah ang anbah, sen loong ah, mamah jen khuupook an? Erah nang ebah, sen loong ah thungthet etheng, eno emah reete mina ah sendung nawa dokphan etheng.

3 Men jag, såsom den med kroppen frånvarandes är, dock med andan närvarandes, hafver allaredo såsom närvarandes beslutit,

Eno, nga sakpuh ah sen loong re nawa haloh ni tong ang bah uh, chiiala ni ngah sendam di; eno ngah sen damdi angtang adoh, Teesu Jisu mendi erah thetreete ah jen danjoot etang. Sen loong ah eroom ih ang andi, ngah uh seng damdi roongtong hala Teesu Jisu chaan aphaan ih sen damdi chiiala ni kawaktong hang,

4 I vårs Herras Jesu Christi Namn, uti edor församling, med minom anda, och samt med vårs Herras Jesu Christi kraft,

5 Att den, som det så bedrifvit hafver, skall gifvas Satane i våld, till köttsens förderf; på det anden må salig blifva på Herrans Jesu dag.

Sen loong ah ih erah thetreete mina ah heh hansi ah thet haat esuh Soitaan suh koh an, tiimnge liidoh Teesu raaha doh heh chiiala ah toompi ah.

6 Edor berömmelse är icke god. Veten I icke, att litet surdeg försyrer hela degen?

Sen loong ah tajen khuupook kan! Sen ih to tiitthaak ah jat ehan, [To amasah ih cham thoontang jen nyamha.]

7 Renser fördenskull ut den gamla sur degen, att I mågen blifva en ny deg, såsom I ock ären osyrade; ty vi hafve ock ett Påskalamb, som är Christus, offrader för oss.

Sen loong ah ih esa angsuh rangdah to ah toohak ah piihaat jaatjaat etheng. Enoobah, amadi anglan ah likhiik sen loong ah to muh cham saachamcham ih ang an. Tiimnge liidi, Khopi Kuwaang ah thok e hala, seng loong khopi theng, Khopi Kuwaang saapsah Kristo baleh seng raang ih ejen tek haat eta.

8 Derföre låter oss hålla Påska, icke uti den gamla surdegen, och icke uti ondskones och arghetenes surdeg; utan uti renhetenes och sanningens osyrade deg.

Emah ang abah, seng ih Khopi Kuwaang ah rangdah nyi ethih to damdi woi arah baanlo ah phak eno lah angthang, toomuh baanlo saachamcham nyia amiisak baanlo ah phak eno kuh ih.

9 Jag hafver skrifvit eder till uti brefvena, att I intet skullen hafva skaffa med bolare.

Sen suh ngah ih le raangmaat tahang adoh mih damdi roomjup roomtong ih o reela erah mina damdoh lasano theng ngeh ih baatrum taha.

10 Det menar jag icke om denna verldenes bolare, eller om giriga, eller om röfvare, eller om afgudadyrkare; annars måsten I rymma utu verlden.

Enoothong Ranglajatte o mina mih damdi tum roomjupla, nyamnyook, ehuh nyia tongmih soomte suh ngah ih tali kang. Erah loong ah damdoh lasano subah arah mongrep dowa matsoon ih adoh ba ang ah.

11 Men nu hafver jag skrifvit eder, att I skolen intet hafva skaffa med dem, nämliga om någor vore som kallas en broder, och är en bolare, en girig, en afgudadyrkare, en skändare, en drinkare, eller en röfvare; med sådana skolen I ock icke äta.

Ngah ih lasano theng liitang abah, o mina ngah ih Kristo hanpi hang ngeh ih raangli ano, mih damdi tum roomjupla, nyamnyook angla, tongmih soomha, mih tek haat ha, khojok khamjok ih tongla adoleh hot huha erah loong asuh bo liitang. Erah likhiik mina damdoh bah phaksat botseh laroom phaksat theng.

12 Ty hvad kommer mig vid döma dem, som ute äro? Dömen icke I dem, som inne äro?

Erah tokkhodi, chaas mina lah angte loong dande suh ngah o uh tah angkang. Rangte ih ba dande rum ah. Enoothong an chaas te ah tatam dande ko? Rangteele ni liiha, [Sendung dowa milajak ah dokphanhaat etheng.]

13 Men dem, som ute äro, dömer Gud; drifver ock sjelfve den ut ifrån eder, som onder är.