1 Korinthierbrevet 2
1 Och jag, käre bröder, då jag kom till eder, kom jag icke med hög ord, eller hög visdom, att förkunna eder Guds vittnesbörd.
E eu, irmãos, quando fui ter comvosco, annunciando-vos o testemunho de Deus, não fui com sublimidade de palavras ou de sabedoria.
2 Ty jag höll mig icke derföre, att jag något visste ibland eder, utan Jesum Christum, och honom korsfästan.
Porque não me propuz saber coisa alguma entre vós, senão a Jesus Christo, e este crucificado.
3 Och jag var med eder i svaghet, och med räddhåga, och med mycket bäfvande.
E eu estive comvosco em fraqueza, e em temor, e em grande tremor.
4 Och mitt tal och min predikan var icke i konstelig ord, efter menniskors visdom, utan uti Andans och kraftenes bevisning;
A minha palavra, e a minha prégação, não consistiu em palavras persuasivas de sabedoria humana, mas em demonstração de Espirito e de poder
5 Att edor tro icke skall stå på menniskors visdom, utan på Guds kraft.
Para que a vossa fé não fosse em sabedoria dos homens, mas no poder de Deus.
6 Men det vi tale om, är visdom när de fullkomliga; dock icke denna verldenes, eller denna verldenes öfverstars visdom, hvilke förgås. (aiōn g165)
Todavia fallamos sabedoria entre os perfeitos; não porém a sabedoria d'este mundo, nem dos principes d'este mundo, que se aniquilam; (aiōn g165)
7 Men vi tale om den hemliga fördolda Guds visdom, den Gud för verldenes begynnelse förskickat hafver, till våra härlighet; (aiōn g165)
Mas fallamos a sabedoria de Deus, occulta em mysterio, a qual Deus ordenou antes dos seculos para nossa gloria; (aiōn g165)
8 Hvilken ingen af denna verldenes Förstar känt hafver; ty om de den känt hade, så hade de aldrig korsfäst härlighetenes Herra; (aiōn g165)
A qual nenhum dos principes d'este mundo conheceu; porque, se a conhecessem, nunca crucificariam ao Senhor da gloria. (aiōn g165)
9 Utan såsom skrifvet är: Det intet öga sett hafver, och intet öra hört, och uti ingen menniskos hjerta stiget är, det hafver Gud beredt dem som honom älska.
Mas, como está escripto: As coisas que o olho não viu, e o ouvido não ouviu, e não subiram ao coração do homem, são as que Deus preparou para os que o amam
10 Men oss hafver Gud det uppenbarat genom sin Anda; ty Anden utransakar all ting; Ja, ock Guds djuphet.
Porém Deus nol-as revelou pelo seu Espirito; porque o Espirito penetra todas as coisas, ainda as profundezas de Deus.
11 Ty hvilken menniska vet hvad i menniskone är, utan menniskones ande som är i henne? Så vet ock ingen hvad i Gudi är, utan Guds Ande.
Porque, qual dos homens sabe as coisas do homem, senão o espirito do homem, que n'elle está? assim tambem ninguem sabe as coisas de Deus, senão o Espirito de Deus.
12 Men vi hafve icke fått denna verldenes anda, utan den Anda som är af Gudi, att vi veta kunne, hvad oss af Gudi gifvet är;
Porém nós não recebemos o espirito do mundo, mas o Espirito que provém de Deus; para que saibamos as coisas que nos são dadas por Deus
13 Hvilket vi ock tale, icke med sådana ord som mennisklig visdom lärer, utan med sådana ord som den Helige Ande lärer; och dömom andeliga saker andeligen.
As quaes tambem fallamos, não com palavras que a sabedoria humana ensina, mas com as que o Espirito Sancto ensina, comparando as coisas espirituaes com as espirituaes,
14 Men den naturliga menniskan förnimmer intet af det Guds Anda tillhörer; ty det är honom en galenskap, och kan icke begripat; ty det måste andeliga dömas.
Mas o homem natural não comprehende as coisas do Espirito de Deus, porque lhe parecem loucura; e não pode entendel-as, porquanto se discernem espiritualmente.
15 Men den andelige dömer all ting, och varder af ingom dömd.
Porém o espiritual discerne bem todas as coisas, mas elle de ninguem é discernido.
16 Ty ho hafver känt Herrans sinne? Eller ho vill undervisa honom? Men vi hafve Christi sinne.
Porque, quem conheceu a mente do Senhor, para que possa instruil-o? Mas nós temos a mente de Christo.
