1 Korinthierbrevet 15

1 Käre bröder, jag minner eder på Evangelium, som jag eder förkunnat hafver, hvilket I ock anammat hafven, i hvilko I ock stån;

2 Genom hvilket I ock salige varden, huruledes jag eder det förkunnade, om I hafven det behållit; utan så är, att I förgäfves trott hafven.

3 Ty jag hafver i förstone eder föregifvit, det jag ock undfått hafver, att Christus är döder för våra synder, efter Skrifterna;

4 Och att han är begrafven; och att han uppstånden är på tredje dagen, efter Skrifterna.

5 Och att han vardt sedder af Cepha, sedan af de tolf.

6 Sedan vardt han sedder af mer än femhundrade bröder på en tid, af hvilkom ännu månge lefva; men mestedelen äro afsomnade.

7 Derefter vardt han sedder af Jacobo; och sedan af alla Apostlarna.

8 På sistone efter allom vardt han ock sedder af mig, såsom af en den der otidig född är.

9 Ty jag är den ringaste ibland Apostlarna, så att jag är icke värd kallas Apostel; derföre, att jag hafver förföljt Guds församling.

10 Men af Guds nåd är jag det jag är; och hans nåd hafver icke fåfäng varit i mig; utan jag hafver mer arbetat, än de alle; dock icke jag, utan Guds nåd, som i mig är.

11 Det vare nu jag, eller de, så predike vi, och så hafven I trott.

12 Är nu Christus predikad för eder, att han är uppstånden ifrå de döda; hvarföre säga då somlige ibland eder, att de dödas uppståndelse är intet?

13 Är nu de dödas uppståndelse intet, så är ock Christus icke heller uppstånden.

14 Är Christus icke uppstånden, så är vår predikan fåfäng; så är ock edor tro fåfäng.

15 Och vi vardom funne falsk Guds vittne, att vi emot Gud vittnat hafve, att han hafver uppväckt Christum; den han icke uppväckt hafver, om de döde icke uppstå.

16 Ty om de döde icke uppstå, så är icke heller Christus uppstånden.

17 Är Christus icke uppstånden, så är edor tro fåfäng; och så ären I ännu uti edra synder.

18 Så äro ock de förtappade, som i Christo afsomnade äro.

19 Om vi allenast i detta lifvet hafve hoppet till Christum, så äre vi uslast ibland alla menniskor.

20 Men nu är Christus uppstånden ifrå de döda, och vorden förstlingen ibland dem som sofva.

21 Efter döden är genom en mennisko, ock genom en mennisko de dödas uppståndelse.

22 Ty såsom alle dö uti Adam, så skola ock alle i Christo varda lefvande gjorde.

23 Hvar och en uti sin egen ordning; förstlingen Christus, sedan de som Christo tillhöra uti hans tillkommelse.

24 Sedan änden, då han öfverantvardar Gudi och Fadrenom riket; och aflägger all herradöme, och alla öfverhet och väldighet.

25 Ty han måste regnera, tilldess han lägger alla sina fiendar under sina fötter.

26 Den ytterste fienden döden skall varda borttagen.

27 Ty all ting hafver han lagt under hans fötter; så, när han säger, att all ting honom undergifven äro, är nog uppenbart, att han undantagen är, som honom all ting undergifvit hafver.

28 Då nu all ting honom undergifven äro, så varder ock då Sonen sjelf undergifven honom, som honom all ting undergifvit hafver; på det att Gud blifver allt i allom.

29 Hvad göra de eljest, som sig döpa låta öfver de döda? Om de döde ingalunda uppstå, hvi låta de sig då döpa öfver de döda?

30 Och hvi stå vi alltid uti fara?

31 Vid vår berömmelse, som jag hafver i Christo Jesu, vårom Herra, dör jag hvar dag.

32 Hafver jag efter menniskomening uti Epheso stridt med vilddjur; hvad hjelper mig det, om de döde icke uppstå? Låt oss äta och dricka; ty i morgon måste vi dö.

33 Låter icke förföra eder; ondt snack förkränker goda seder.

34 Vaker upp rätteliga, och synder icke; ty somlige veta intet af Gudi; till blygd säger jag eder detta.

35 Måtte nu någor säga: Huru skola de döde uppstå? Och med hurudana lekamen skola de komma?

36 Du dåre, det du sår, det får icke lif, utan det blifver dödt.

37 Och det du sår, är ju icke den kroppen som varda skall, utan ett blott korn, nämliga hvete, eller annat sådant.

38 Men Gud gifver thy en kropp, såsom han vill, och hvarjo och eno af sädene sin egen kropp.

39 Icke är allt kött enahanda kött; utan menniskors kött är annat, annat är fäs, annat är fisks, och annat är fogels.

40 Och det äro himmelske kroppar, och jordiske kroppar; men en annor härlighet hafva de himmelske, och en annor de jordiske.

41 En annor klarhet hafver solen, och en annor klarhet hafver månen, och en annor klarhet stjernorna; ty en stjerna går öfver den andra i klarheten.

42 Sammaledes ock de dödas uppståndelse; det varder sådt förgängeligit, och skall uppstå oförgängeligit.

43 Det varder sådt i snöplighet, och skall uppstå i härlighet; det varder sådt i skröplighet, och skall uppstå i kraft.

44 Det varder sådt ett naturligit lekamen, och skall uppstå ett andeligit lekamen. Man hafver ett naturligit lekamen; man hafver ock ett andeligit lekamen;

45 Såsom skrifvet är: Den första menniskan Adam är gjord till naturligit lif; och den ytterste Adam till andeligit lif.

46 Men den andelige lekamen är icke den förste, utan den naturlige; sedan den andelige.

47 Den första menniskan är af jordene jordisk; den andra menniskan är Herren af himmelen.

48 Hurudana den jordiska är, sådana äro ock de jordiske; och hurudana den himmelska är, sådana äro ock de himmelske.

49 Och som vi hafve burit dens jordiskas liknelse, så skole vi ock bära dens himmelskas liknelse.

50 Men detta säger jag, käre bröder, att kött och blod kunna icke ärfva Guds rike; och det förgängeliga skall icke ärfva oförgängelighet.

51 Si, jag säger eder en hemlighet: Vi skole icke alle afsofva; men alle måste vi förvandlade varda,

52 Uti en punkt, uti ett ögnablick, med yttersta basunen; ty basunen skall ljuda, och de döde skola uppstå oförgängelige, och vi skole förvandlade varda.

53 Ty detta förgängeliga måste ikläda sig oförgängelighet, och detta dödeliga måste ikläda sig odödelighet.

54 Men då detta förgängeliga ikläder sig oförgängelighetena, och detta dödeliga ikläder sig odödelighetena, så varder det ordet fullkomnadt, som skrifvet är: Döden är uppsvolgen uti segren.

55 Du död, hvar är din udd? Du helvete, hvar är din seger? (Hadēs g86)

56 Dödsens udd är synden; syndenes kraft är lagen.

57 Men Gudi vare tack, som oss segren gifvit hafver, genom vår Herra Jesum Christum.

58 Derföre, mine käre bröder, varer faste, ovikelige, och rike uti Herrans verk alltid; efter det I veten, att edart arbete är icke fåfängt i Herranom.