1 Korinthierbrevet 15
1 Käre bröder, jag minner eder på Evangelium, som jag eder förkunnat hafver, hvilket I ock anammat hafven, i hvilko I ock stån;
Next, friends, I would like to remind you of the good news which I told you, and which you received – the good news on which you have taken your stand,
2 Genom hvilket I ock salige varden, huruledes jag eder det förkunnade, om I hafven det behållit; utan så är, att I förgäfves trott hafven.
and by means of which you are being saved. I would like to remind you of the words that I used in telling it to you, since you are still holding fast to it, and since it was not in vain that you became believers in Christ.
3 Ty jag hafver i förstone eder föregifvit, det jag ock undfått hafver, att Christus är döder för våra synder, efter Skrifterna;
For at the very beginning of my teaching I gave you the account which I had myself received – that Christ died for our sins (as the scriptures had foretold),
4 Och att han är begrafven; och att han uppstånden är på tredje dagen, efter Skrifterna.
that he was buried, that on the third day he was raised (as the scriptures had foretold),
5 Och att han vardt sedder af Cepha, sedan af de tolf.
and that he appeared to Cephas, and then to the Twelve.
6 Sedan vardt han sedder af mer än femhundrade bröder på en tid, af hvilkom ännu månge lefva; men mestedelen äro afsomnade.
After that, he appeared to more than five hundred of his followers at one time, most of whom are still alive, though some have gone to their rest.
7 Derefter vardt han sedder af Jacobo; och sedan af alla Apostlarna.
After that, he appeared to James, and then to all the apostles.
8 På sistone efter allom vardt han ock sedder af mig, såsom af en den der otidig född är.
Last of all, he appeared even to me, who am, as it were, a miscarried baby – born untimely.
9 Ty jag är den ringaste ibland Apostlarna, så att jag är icke värd kallas Apostel; derföre, att jag hafver förföljt Guds församling.
For I am the least of the apostles, I who am unworthy of the name of “apostle,” because I persecuted the church of God.
10 Men af Guds nåd är jag det jag är; och hans nåd hafver icke fåfäng varit i mig; utan jag hafver mer arbetat, än de alle; dock icke jag, utan Guds nåd, som i mig är.
But it is through the love of God that I am what I am, and the love that he showed me has not been wasted. No, I have toiled harder than any of them, and yet it was not I, but the love of God working with me.
11 Det vare nu jag, eller de, så predike vi, och så hafven I trott.
Whether, then, it was I or whether it was they, this we proclaim, and this you believed.
12 Är nu Christus predikad för eder, att han är uppstånden ifrå de döda; hvarföre säga då somlige ibland eder, att de dödas uppståndelse är intet?
Now, if it is proclaimed of Christ that he has been raised from the dead, how is it that some of you say that there is no such thing as a resurrection of the dead?
13 Är nu de dödas uppståndelse intet, så är ock Christus icke heller uppstånden.
But, if there is no such thing as a resurrection of the dead, then even Christ has not been raised;
14 Är Christus icke uppstånden, så är vår predikan fåfäng; så är ock edor tro fåfäng.
and, if Christ has not been raised, then our proclamation is without meaning, and our faith without meaning also!
15 Och vi vardom funne falsk Guds vittne, att vi emot Gud vittnat hafve, att han hafver uppväckt Christum; den han icke uppväckt hafver, om de döde icke uppstå.
Yes, and we are being proved to have borne false testimony about God; for we testified of God that he raised the Christ, whom he did not raise, if, indeed, the dead do not rise!
16 Ty om de döde icke uppstå, så är icke heller Christus uppstånden.
For, if the dead do not rise, then even Christ himself has not been raised,
17 Är Christus icke uppstånden, så är edor tro fåfäng; och så ären I ännu uti edra synder.
and, if Christ has not been raised, your faith is folly – your sins are on you still!
18 Så äro ock de förtappade, som i Christo afsomnade äro.
Yes, and they, who have passed to their rest in union with Christ, perished!
19 Om vi allenast i detta lifvet hafve hoppet till Christum, så äre vi uslast ibland alla menniskor.
If all that we have done has been to place our hope in Christ for this life, then we of all people are the most to be pitied.
20 Men nu är Christus uppstånden ifrå de döda, och vorden förstlingen ibland dem som sofva.
But, in truth, Christ has been raised from the dead, the first-fruits of those who are at rest.
21 Efter döden är genom en mennisko, ock genom en mennisko de dödas uppståndelse.
For, since through a man there is death, so, too, through a man there is a resurrection of the dead.
22 Ty såsom alle dö uti Adam, så skola ock alle i Christo varda lefvande gjorde.
For, as through union with Adam all die, so through union with the Christ will all be made to live.
23 Hvar och en uti sin egen ordning; förstlingen Christus, sedan de som Christo tillhöra uti hans tillkommelse.
But each in their proper order – Christ the first-fruits; afterwards, at his coming, those who belong to the Christ.
24 Sedan änden, då han öfverantvardar Gudi och Fadrenom riket; och aflägger all herradöme, och alla öfverhet och väldighet.
Then will come the end – when he surrenders the kingdom to his God and Father, having overthrown all other rule and all other authority and power.
25 Ty han måste regnera, tilldess han lägger alla sina fiendar under sina fötter.
For he must reign until God “has put all his enemies under his feet.”
26 Den ytterste fienden döden skall varda borttagen.
The last enemy to be overthrown is death;
27 Ty all ting hafver han lagt under hans fötter; så, när han säger, att all ting honom undergifven äro, är nog uppenbart, att han undantagen är, som honom all ting undergifvit hafver.
for God has placed all things under Christ’s feet. (But, when it is said that all things have been placed under Christ, it is plain that God is excepted who placed everything under him.)
28 Då nu all ting honom undergifven äro, så varder ock då Sonen sjelf undergifven honom, som honom all ting undergifvit hafver; på det att Gud blifver allt i allom.
And, when everything has been placed under him, the Son will place himself under God who placed everything under him, so that God may be all in all!
29 Hvad göra de eljest, som sig döpa låta öfver de döda? Om de döde ingalunda uppstå, hvi låta de sig då döpa öfver de döda?
Again, what good will they be doing who are baptized on behalf of the dead? If it is true that the dead do not rise, why are people baptized on their behalf?
30 Och hvi stå vi alltid uti fara?
Why, too, do we risk our lives every hour?
31 Vid vår berömmelse, som jag hafver i Christo Jesu, vårom Herra, dör jag hvar dag.
Daily I face death – I swear it, friends, by the pride in you that I feel through my union with Christ Jesus, our Lord.
32 Hafver jag efter menniskomening uti Epheso stridt med vilddjur; hvad hjelper mig det, om de döde icke uppstå? Låt oss äta och dricka; ty i morgon måste vi dö.
If with only human hopes I had fought in the arena at Ephesus, what should I have gained by it? If the dead do not rise, then let us eat and drink, for tomorrow we will die!
33 Låter icke förföra eder; ondt snack förkränker goda seder.
Do not be deceived. “Good character is marred by evil company.”
34 Vaker upp rätteliga, och synder icke; ty somlige veta intet af Gudi; till blygd säger jag eder detta.
Wake up to a righteous life, and cease to sin. There are some who have no true knowledge of God. I speak in this way to shame you.
35 Måtte nu någor säga: Huru skola de döde uppstå? Och med hurudana lekamen skola de komma?
Someone, however, may ask “How do the dead rise? And in what body will they come?”
36 Du dåre, det du sår, det får icke lif, utan det blifver dödt.
You foolish person! The seed you yourself sow does not come to life, unless it dies!
37 Och det du sår, är ju icke den kroppen som varda skall, utan ett blott korn, nämliga hvete, eller annat sådant.
And when you sow, you sow not the body that will be, but a mere grain – perhaps of wheat, or something else.
38 Men Gud gifver thy en kropp, såsom han vill, och hvarjo och eno af sädene sin egen kropp.
God gives it the body that he pleases – to each seed its special body.
39 Icke är allt kött enahanda kött; utan menniskors kött är annat, annat är fäs, annat är fisks, och annat är fogels.
All forms of life are not the same; there is one for people, another for beasts, another for birds, and another for fish.
40 Och det äro himmelske kroppar, och jordiske kroppar; men en annor härlighet hafva de himmelske, och en annor de jordiske.
There are heavenly bodies, and earthly bodies; but the beauty of the heavenly bodies is not the beauty of the earthly.
41 En annor klarhet hafver solen, och en annor klarhet hafver månen, och en annor klarhet stjernorna; ty en stjerna går öfver den andra i klarheten.
There is a beauty of the sun, and a beauty of the moon, and a beauty of the stars; for even star differs from star in beauty.
42 Sammaledes ock de dödas uppståndelse; det varder sådt förgängeligit, och skall uppstå oförgängeligit.
It is the same with the resurrection of the dead. Sown a mortal body, it rises immortal; sown disfigured, it rises beautiful;
43 Det varder sådt i snöplighet, och skall uppstå i härlighet; det varder sådt i skröplighet, och skall uppstå i kraft.
sown weak, it rises strong; sown a human body, it rises a spiritual body.
44 Det varder sådt ett naturligit lekamen, och skall uppstå ett andeligit lekamen. Man hafver ett naturligit lekamen; man hafver ock ett andeligit lekamen;
As surely as there is a human body, there is also a spiritual body.
45 Såsom skrifvet är: Den första menniskan Adam är gjord till naturligit lif; och den ytterste Adam till andeligit lif.
That is what is meant by the words – “Adam, the first man, became a human being”; the last Adam became a life-giving spirit.
46 Men den andelige lekamen är icke den förste, utan den naturlige; sedan den andelige.
That which comes first is not the spiritual, but the human; afterwards comes the spiritual;
47 Den första menniskan är af jordene jordisk; den andra menniskan är Herren af himmelen.
the first man was from the dust of the earth; the second man from heaven.
48 Hurudana den jordiska är, sådana äro ock de jordiske; och hurudana den himmelska är, sådana äro ock de himmelske.
Those who are of the dust are like him who came from the dust; and those who are of heaven are like him who came from heaven.
49 Och som vi hafve burit dens jordiskas liknelse, så skole vi ock bära dens himmelskas liknelse.
And as we have borne the likeness of him who came from the dust, so let us bear the likeness of him who came from heaven.
50 Men detta säger jag, käre bröder, att kött och blod kunna icke ärfva Guds rike; och det förgängeliga skall icke ärfva oförgängelighet.
This I say, friends – Flesh and blood can have no share in the kingdom of God, nor can the perishable share the imperishable.
51 Si, jag säger eder en hemlighet: Vi skole icke alle afsofva; men alle måste vi förvandlade varda,
Listen, I will tell you God’s hidden purpose! We will not all have passed to our rest, but we will all be transformed – in a moment, in the twinkling of an eye,
52 Uti en punkt, uti ett ögnablick, med yttersta basunen; ty basunen skall ljuda, och de döde skola uppstå oförgängelige, och vi skole förvandlade varda.
at the last trumpet-call; for the trumpet will sound, and the dead will rise immortal, and we, also, will be transformed.
53 Ty detta förgängeliga måste ikläda sig oförgängelighet, och detta dödeliga måste ikläda sig odödelighet.
For this perishable body of ours must put on an imperishable form, and this dying body a deathless form.
54 Men då detta förgängeliga ikläder sig oförgängelighetena, och detta dödeliga ikläder sig odödelighetena, så varder det ordet fullkomnadt, som skrifvet är: Döden är uppsvolgen uti segren.
And, when this dying body has put on its deathless form, then indeed will the words of scripture come true –
“death has been swallowed up in victory! Where, Death, is your victory? Where, death, is your sting?” (Hadēs g86)
56 Dödsens udd är synden; syndenes kraft är lagen.
It is sin that gives death its sting, and it is the Law that gives sin its power.
57 Men Gudi vare tack, som oss segren gifvit hafver, genom vår Herra Jesum Christum.
But thanks be to God, who gives us the victory, through Jesus Christ, our Lord.
58 Derföre, mine käre bröder, varer faste, ovikelige, och rike uti Herrans verk alltid; efter det I veten, att edart arbete är icke fåfängt i Herranom.
Therefore, my dear friends, stand firm, unshaken, always diligent in the Lord’s work, for you know that, in union with him, your toil is not in vain.
