1 Korinthierbrevet 15
1 Käre bröder, jag minner eder på Evangelium, som jag eder förkunnat hafver, hvilket I ock anammat hafven, i hvilko I ock stån;
And I make known to you, brothers, the good news that I proclaimed to you, which you also received, in which you also have stood,
2 Genom hvilket I ock salige varden, huruledes jag eder det förkunnade, om I hafven det behållit; utan så är, att I förgäfves trott hafven.
through which you are also being saved, if you hold fast [to] the word—what I proclaimed as good news to you—unless you believed in vain.
3 Ty jag hafver i förstone eder föregifvit, det jag ock undfått hafver, att Christus är döder för våra synder, efter Skrifterna;
For I delivered to you as most important what I also received: that Christ died for our sins according to the Writings,
4 Och att han är begrafven; och att han uppstånden är på tredje dagen, efter Skrifterna.
and that He was buried, and that He has risen on the third day according to the Writings,
5 Och att han vardt sedder af Cepha, sedan af de tolf.
and that He appeared to Cephas, then to the Twelve,
6 Sedan vardt han sedder af mer än femhundrade bröder på en tid, af hvilkom ännu månge lefva; men mestedelen äro afsomnade.
afterward He appeared to above five hundred brothers at once, of whom the greater part remain until now, and some also fell asleep;
7 Derefter vardt han sedder af Jacobo; och sedan af alla Apostlarna.
afterward He appeared to James, then to all the apostles.
8 På sistone efter allom vardt han ock sedder af mig, såsom af en den der otidig född är.
And last of all—as to the untimely birth—He also appeared to me,
9 Ty jag är den ringaste ibland Apostlarna, så att jag är icke värd kallas Apostel; derföre, att jag hafver förföljt Guds församling.
for I am the least of the apostles, who am not worthy to be called an apostle, because I persecuted the Assembly of God,
10 Men af Guds nåd är jag det jag är; och hans nåd hafver icke fåfäng varit i mig; utan jag hafver mer arbetat, än de alle; dock icke jag, utan Guds nåd, som i mig är.
and by the grace of God I am what I am, and His grace that [is] toward me did not come in vain, but I labored more abundantly than they all, yet not I, but the grace of God that [is] with me;
11 Det vare nu jag, eller de, så predike vi, och så hafven I trott.
whether, then, I or they, so we preach, and so you believed.
12 Är nu Christus predikad för eder, att han är uppstånden ifrå de döda; hvarföre säga då somlige ibland eder, att de dödas uppståndelse är intet?
And if Christ is preached, that He has risen out of the dead, how [do] certain among you say that there is no resurrection of [the] dead?
13 Är nu de dödas uppståndelse intet, så är ock Christus icke heller uppstånden.
And if there is no resurrection of [the] dead, neither has Christ risen;
14 Är Christus icke uppstånden, så är vår predikan fåfäng; så är ock edor tro fåfäng.
and if Christ has not risen, then our preaching [is] void, and your faith [is] also void,
15 Och vi vardom funne falsk Guds vittne, att vi emot Gud vittnat hafve, att han hafver uppväckt Christum; den han icke uppväckt hafver, om de döde icke uppstå.
and we are also found [to be] false witnesses of God, because we testified of God that He raised up the Christ, whom He did not raise if then dead persons do not rise;
16 Ty om de döde icke uppstå, så är icke heller Christus uppstånden.
for if dead persons do not rise, neither has Christ risen,
17 Är Christus icke uppstånden, så är edor tro fåfäng; och så ären I ännu uti edra synder.
and if Christ has not risen, your faith is vain, you are yet in your sins;
18 Så äro ock de förtappade, som i Christo afsomnade äro.
then, also, those having fallen asleep in Christ perished;
19 Om vi allenast i detta lifvet hafve hoppet till Christum, så äre vi uslast ibland alla menniskor.
if we only have hope in Christ in this life, we are to be most pitied of all men.
20 Men nu är Christus uppstånden ifrå de döda, och vorden förstlingen ibland dem som sofva.
And now, Christ has risen out of the dead—He became the first-fruits of those sleeping,
21 Efter döden är genom en mennisko, ock genom en mennisko de dödas uppståndelse.
for since through man [is] death, also through Man [is] a resurrection of the dead,
22 Ty såsom alle dö uti Adam, så skola ock alle i Christo varda lefvande gjorde.
for even as in Adam all die, so also in the Christ all will be made alive,
23 Hvar och en uti sin egen ordning; förstlingen Christus, sedan de som Christo tillhöra uti hans tillkommelse.
and each in his proper order: Christ, a first-fruit, afterward those who are the Christ’s in His coming,
24 Sedan änden, då han öfverantvardar Gudi och Fadrenom riket; och aflägger all herradöme, och alla öfverhet och väldighet.
then—the end, when He may deliver up the kingdom to God, even the Father, when He may have made all rule useless, and all authority and power.
25 Ty han måste regnera, tilldess han lägger alla sina fiendar under sina fötter.
For it is necessary for Him to reign until He may have put all the enemies under His feet.
26 Den ytterste fienden döden skall varda borttagen.
The last enemy is done away with—death.
27 Ty all ting hafver han lagt under hans fötter; så, när han säger, att all ting honom undergifven äro, är nog uppenbart, att han undantagen är, som honom all ting undergifvit hafver.
For He put all things under His feet, and when one may say that all things have been subjected, [it is] evident that He is excepted who subjected all things to Him,
28 Då nu all ting honom undergifven äro, så varder ock då Sonen sjelf undergifven honom, som honom all ting undergifvit hafver; på det att Gud blifver allt i allom.
and when all things may be subjected to Him, then also the Son Himself will be subject to Him, who subjected to Him all things, that God may be the all in all.
29 Hvad göra de eljest, som sig döpa låta öfver de döda? Om de döde ingalunda uppstå, hvi låta de sig då döpa öfver de döda?
Seeing what will they do who are immersed for the dead, if the dead do not rise at all? Why are they also immersed for the dead?
30 Och hvi stå vi alltid uti fara?
Why do we also stand in peril every hour?
31 Vid vår berömmelse, som jag hafver i Christo Jesu, vårom Herra, dör jag hvar dag.
I die every day, by the glorying of you that I have in Christ Jesus our Lord.
32 Hafver jag efter menniskomening uti Epheso stridt med vilddjur; hvad hjelper mig det, om de döde icke uppstå? Låt oss äta och dricka; ty i morgon måste vi dö.
If I fought with wild beasts in Ephesus after the manner of a man, what [is] the advantage to me if the dead do not rise? Let us eat and drink, for tomorrow we die!
33 Låter icke förföra eder; ondt snack förkränker goda seder.
Do not be led astray; evil communications corrupt good manners;
34 Vaker upp rätteliga, och synder icke; ty somlige veta intet af Gudi; till blygd säger jag eder detta.
wake up, as is right, and do not sin; for some have an ignorance of God; I say [it] to you for shame.
35 Måtte nu någor säga: Huru skola de döde uppstå? Och med hurudana lekamen skola de komma?
But someone will say, “How do the dead rise?”
36 Du dåre, det du sår, det får icke lif, utan det blifver dödt.
Unwise! You—what you sow is not quickened except it may die;
37 Och det du sår, är ju icke den kroppen som varda skall, utan ett blott korn, nämliga hvete, eller annat sådant.
and that which you sow, you do not sow the body that will be, but a bare grain, it may be of wheat, or of someone of the others,
38 Men Gud gifver thy en kropp, såsom han vill, och hvarjo och eno af sädene sin egen kropp.
and God gives a body to it according as He willed, and its proper body to each of the seeds.
39 Icke är allt kött enahanda kött; utan menniskors kött är annat, annat är fäs, annat är fisks, och annat är fogels.
All flesh [is] not the same flesh, but there is one flesh of men, and another flesh of beasts, and another of fishes, and another of birds;
40 Och det äro himmelske kroppar, och jordiske kroppar; men en annor härlighet hafva de himmelske, och en annor de jordiske.
and [there are] heavenly bodies and earthly bodies; but one [is] the glory of the heavenly, and another that of the earthly;
41 En annor klarhet hafver solen, och en annor klarhet hafver månen, och en annor klarhet stjernorna; ty en stjerna går öfver den andra i klarheten.
one glory of sun, and another glory of moon, and another glory of stars, for star differs from star in glory.
42 Sammaledes ock de dödas uppståndelse; det varder sådt förgängeligit, och skall uppstå oförgängeligit.
So also [is] the resurrection of the dead: it is sown in corruption, it is raised in incorruption;
43 Det varder sådt i snöplighet, och skall uppstå i härlighet; det varder sådt i skröplighet, och skall uppstå i kraft.
it is sown in dishonor, it is raised in glory; it is sown in weakness, it is raised in power;
44 Det varder sådt ett naturligit lekamen, och skall uppstå ett andeligit lekamen. Man hafver ett naturligit lekamen; man hafver ock ett andeligit lekamen;
it is sown a natural body, it is raised a spiritual body; there is a natural body, and there is a spiritual body;
45 Såsom skrifvet är: Den första menniskan Adam är gjord till naturligit lif; och den ytterste Adam till andeligit lif.
so also it has been written: “The first man Adam became a living creature,” the last Adam [is] for a life-giving spirit,
46 Men den andelige lekamen är icke den förste, utan den naturlige; sedan den andelige.
but that which is spiritual [is] not first, but that which [was] natural, afterward that which [is] spiritual.
47 Den första menniskan är af jordene jordisk; den andra menniskan är Herren af himmelen.
The first man [is] out of the earth—earthly; the second Man [is] the LORD out of Heaven;
48 Hurudana den jordiska är, sådana äro ock de jordiske; och hurudana den himmelska är, sådana äro ock de himmelske.
as [is] the earthly, such [are] also the earthly; and as [is] the heavenly, such [are] also the heavenly;
49 Och som vi hafve burit dens jordiskas liknelse, så skole vi ock bära dens himmelskas liknelse.
and according as we bore the image of the earthly, we will also bear the image of the heavenly.
50 Men detta säger jag, käre bröder, att kött och blod kunna icke ärfva Guds rike; och det förgängeliga skall icke ärfva oförgängelighet.
And this I say, brothers, that flesh and blood are not able to inherit the Kingdom of God, nor does the corruption inherit the incorruption.
51 Si, jag säger eder en hemlighet: Vi skole icke alle afsofva; men alle måste vi förvandlade varda,
Behold, I tell you a secret: we indeed will not all sleep, but we will all be changed;
52 Uti en punkt, uti ett ögnablick, med yttersta basunen; ty basunen skall ljuda, och de döde skola uppstå oförgängelige, och vi skole förvandlade varda.
in a moment, in the twinkling of an eye, in the last trumpet, for it will sound, and the dead will be raised incorruptible, and we will be changed;
53 Ty detta förgängeliga måste ikläda sig oförgängelighet, och detta dödeliga måste ikläda sig odödelighet.
for it is necessary for this corruptible to put on incorruption, and this mortal to put on immortality;
54 Men då detta förgängeliga ikläder sig oförgängelighetena, och detta dödeliga ikläder sig odödelighetena, så varder det ordet fullkomnadt, som skrifvet är: Döden är uppsvolgen uti segren.
and when this corruptible may have put on incorruption, and this mortal may have put on immortality, then will be brought to pass the word that has been written: “Death was swallowed up—to victory;
Where, O Death, your sting? Where, O Death [[or Hades]], your victory?” (Hadēs g86)
56 Dödsens udd är synden; syndenes kraft är lagen.
And the sting of death [is] sin, and the power of sin the Law;
57 Men Gudi vare tack, som oss segren gifvit hafver, genom vår Herra Jesum Christum.
and to God—thanks, to Him who is giving us the victory through our Lord Jesus Christ;
58 Derföre, mine käre bröder, varer faste, ovikelige, och rike uti Herrans verk alltid; efter det I veten, att edart arbete är icke fåfängt i Herranom.
so that, my beloved brothers, become steadfast, unmovable, abounding in the work of the LORD at all times, knowing that your labor in the LORD is not vain.
