1 Korinthierbrevet 14
1 Farer efter kärleken; vinnlägger eder om andeliga gåfvor; dock mest, att I propheteren.
Meⱨir-muⱨǝbbǝtkǝ intilip uni ⱪoƣlixinglar wǝ ⱨǝm roⱨiy iltipatlarƣa, bolupmu bexarǝt berixkǝ intizar bolunglar.
2 Ty den som talar med tungomål, han talar icke menniskom, utan Gudi; ty ingen hörer dertill, utan han talar hemligit i Andanom.
Qünki namǝlum tilda sɵzlǝydiƣan kixi adǝmlǝrgǝ ǝmǝs, bǝlki Hudaƣa sɵzlǝydu; angliƣuqilardin ⱨeqkim uni qüxǝnmǝydu, ǝmma u Roⱨta sirliⱪ ixlarni eytip beridu.
3 Men den som propheterar, han talar menniskomen till förbättring, och till förmanelse, och till tröst.
Lekin bexarǝt beridiƣan kixi bolsa adǝmlǝrning etiⱪadini ⱪuruxⱪa, ularni riƣbǝtlǝndürüxkǝ wǝ tǝsǝlli berixkǝ sɵzlǝydu.
4 Den som talar med tungomål, han förbättrar sig sjelf; men den som propheterar, han förbättrar församlingen.
Namǝlum tilda sɵzligüqi ɵz roⱨini ⱪuridu; ǝmma bexarǝt bǝrgüqi jamaǝtning [etiⱪadini] ⱪuridu.
5 Jag ville väl, att I alle tala kunden med tungomål; men mycket heldre, att I propheteraden; ty den som propheterar han är större än den som med tungomål talar; utan han det uttyder, på det församlingen får någon förbättring.
Əmdiliktǝ mǝn silǝrning ⱨǝmminglarning namǝlum tillarda sɵzliyǝlixinglarni ümid ⱪilimǝn, lekin bexarǝt berixinglarni tehimu ümid ⱪilimǝn. Namǝlum tilda sɵzligüqi sɵzini tǝrjimǝ ⱪilmisa, jamaǝtning etiⱪad ⱪuruluxida bexarǝt bǝrgüqi uningdin uluƣ bolidu.
6 Men nu, käre bröder, om jag komme till eder, och talade med tungomål, hvad vore jag eder nyttig? Utan jag talar med eder, antingen med uppenbarelse, eller med förstånd, eller med prophetia, eller med läro?
Ⱪerindaxlar, mǝn yeninglarƣa kelip, namǝlum tillardila sɵzliginim bilǝn mǝlum wǝⱨiy, bilim, bexarǝt yaki tǝlimni yǝtküzmisǝm, mǝn silǝrgǝ nemǝ payda tǝgküzimǝn?
7 Hafver sig dock så med de ting, som ljud göra ifrå sig, och dock intet lif hafva, såsom en pipa eller en harpa; då de icke gifva åtskiljeligit ljud ifrå sig, huru kan man veta, hvad pipadt eller harpadt är?
Ⱨǝtta awaz qiⱪiralaydiƣan jansiz nǝrsilǝr, mǝyli nǝy bolsun, qiltar bolsun xundaⱪ; ularning aⱨanglirining bir-biridin pǝrⱪi bolmisa, ularda qelinƣan pǝdǝ ⱪandaⱪmu pǝrⱪ etilsun?
8 Så ock, om en basun gifver en ovissa röst, ho gör sig då redo till strids?
[Jǝng] kaniyimu bǝlgilik bir aⱨangda qelinmisa, kim jǝnggǝ ⱨazirlansun?
9 Så ock I, om I talen med tungomål, och icke talen det som förstås kan, huru skall man veta hvad taladt är? ty I talen i vädret.
Xuningdǝk silǝr tilda eniⱪ qüxinǝligüdǝk sɵz ⱪilmisanglar, nemǝ demǝkqi bolƣininglarni kim qüxinǝlǝydu? Silǝr ⱨawaƣa gǝp ⱪilƣandǝk bolisilǝr.
10 Så mångahanda slag är på rösterna i verldene, och ingen af dem är otydelig.
Jaⱨanda, xübⱨisizki, hilmuhil til-awazlar bar wǝ ularning ⱨeqⱪaysisi mǝnisiz ǝmǝs;
11 När jag nu icke vet uttydningen på rösten, blifver jag honom, som talar, Barbarisk; och den, som talar, blifver för mig Barbarisk.
ǝgǝr ǝmdi mǝn mǝlum awaz-tilning mǝnisini bilmisǝm, mǝn sɵzligüqigǝ nisbǝtǝn yat wǝ u manga nisbǝtǝn yat bolidu.
12 Sammalunda ock I, medan I faren efter andeliga gåfvor, vinnlägger eder om församlingens bästa, att I nog hafven.
Əⱨwal silǝrdimu xundaⱪ. Xunga, silǝr roⱨiy iltipatlarƣa ⱪizƣinliⱪ bilǝn intilgǝnikǝnsilǝr, jamaǝtning etiⱪadini ⱪuridiƣan iltipatlarƣa bay boluxⱪa intilinglar.
13 Derföre, den som talar med tungomål, han bedje, att han må ock kunna det uttyda.
Xunga, namǝlum tilda sɵzlǝydiƣan kixi sɵzligǝnlirini tǝrjimǝ ⱪilip berǝlǝydiƣan bolsam dǝp dua ⱪilsun.
14 När jag nu beder med tungone, så beder min ande; men mitt sinne är utan frukt.
Qünki namǝlum tilda dua ⱪilƣinimda, roⱨim dua ⱪilidu, lekin ǝⱪil-idrakimdin bolsa mewǝ qiⱪmaydu.
15 Huru skall det då gå till? Nämliga så: Jag skall bedja i andanom; jag skall ock bedja med sinnet; jag skall sjunga i andanom; jag skall ock sjunga med sinnet.
Undaⱪta ⱪandaⱪ ⱪilix kerǝk? Mǝn bǝzidǝ roⱨim bilǝn dua ⱪilimǝn, ⱨǝm bǝzidǝ ǝⱪil-idrakim bilǝnmu dua ⱪilimǝn; mǝn bǝzidǝ roⱨim bilǝn mǝdⱨiyǝ nahxilirini eytimǝn, ⱨǝm bǝzidǝ ǝⱪil-idrakim bilǝnmu mǝdⱨiyǝ nahxilirini eytimǝn;
16 När du nu välsignar i andanom, huru skall då den, som står i dens olärdas stad, svara dig Amen på din tacksägelse; efter han icke förstår hvad du säger?
bolmisa, pǝⱪǝt roⱨing bilǝnla mǝdⱨiyǝ oⱪusang, ixlǝtkǝn [tilingni] bilmigǝnlǝrning ⱪatarida olturƣuqi tǝxǝkkürunggǝ ⱪandaⱪmu «Amin» deyǝlisun? Qünki u eytⱪiningni qüxǝnmǝydu.
17 Du säger väl en god tacksägelse; men den andre varder deraf intet förbättrad.
Sǝn dǝrⱨǝⱪiⱪǝt tǝxǝkkürni yahxi eytisǝn, ǝmma yeningdiki angliƣuqining etiⱪadi ⱪurulƣini yoⱪ.
18 Jag tackar min Gud, att jag talar mer med tungomål, än I alle.
Mǝn bundaⱪ namǝlum tillarda xǝhsǝn ⱨǝmminglardin kɵp sɵzlǝydiƣanliⱪim üqün Hudaƣa tǝxǝkkür eytimǝn;
19 Men jag vill heldre tala i församlingene fem ord med mitt sinne, på det jag undervisa må andra, än eljest tiotusend ord med tungomål.
ⱨalbuki, jamaǝttǝ bolƣanda, namǝlum tilda tümǝn eƣiz sɵzliginimdin kɵrǝ, baxⱪilarƣa tǝlim-tǝrbiyǝ berǝligüdǝk qüxinixlik sɵzdin bǝx eƣizla sɵzliyǝlisǝm dǝymǝn.
20 Käre bröder, varer icke barn i förståndet, utan varer barn i ondskone; men i förståndet varer fullkomlige.
Ⱪerindaxlar, ǝⱪil-ⱨoxunglarda bala bolmanglar; yamanliⱪ jǝⱨǝtidǝ bowaⱪ bolunglar, ǝmma ǝⱪil-ⱨoxunglarda pixⱪǝdǝm bolunglar.
21 I lagen är skrifvet: Jag vill tala med andra tungor, och med andra läppar till detta folk, och de skola dock icke än så höra mig, säger Herren.
Tǝwratta: «Qǝt tilliⱪlarning sɵzi wǝ yat adǝmlǝrning lǝwliri arⱪiliⱪ Mǝn muxu hǝlⱪⱪǝ gǝp ⱪilimǝn; lekin xundaⱪ bolsimu ular yǝnila Manga ⱪulaⱪ salmaydu — dǝydu Pǝrwǝrdigar» dǝp pütülgǝndur.
22 Så äro nu tungomålen för ett tecken, icke dem som tro, utan dem som icke tro; men prophetien är tvärtemot, icke dem som otrogne äro, utan dem som trogne äro.
Xunga «namǝlum tillar» bolsa bir alamǝt bǝlgidur; etiⱪadqilarƣa ǝmǝs, bǝlki etiⱪadsizlarƣa alamǝt bǝlgidur; wǝⱨiy-bexarǝtlǝr bolsa, etiⱪadsizlar üqün ǝmǝs, bǝlki etiⱪadqilar üqün bolidu.
23 Hvar nu hela församlingen tillhopakomme på en stad, och talade alla med tungomål, och der kommo någre olärde eller otrogne in, månde de icke skola säga, att I haden mist sinnet?
Xuning üqün pütkül jamaǝt bir yǝrdǝ jǝm bolƣanda, ⱨǝmmisi ɵz aldiƣa bundaⱪ namǝlum tillarda sɵzlǝwǝrsǝ wǝ sadda yaki etiⱪadsiz kixilǝr kirip ⱪalsa, ular ⱨǝmminglarni sarang bolup ⱪapsilǝr deyixmǝmdu?
24 Hvar I nu alle propheteraden, och der komme någor otrogen eller olärd in, han vorde straffad af dem allom, och dömd af allom;
Əmma ⱨǝmminglar wǝⱨiy-bexarǝt yǝtküzsǝnglar, etiⱪadsiz yaki sadda kixi aranglarƣa kirip ⱪalsa, ⱨǝmminglar tǝripidin uning gunaⱨliriƣa tǝnbiⱨ berilidu, ⱨǝmminglar tǝripidin uning gunaⱨkar ikǝnliki kɵrsitilidu;
25 Och så vorde det, som lönligit är i hans hjerta, uppenbart; och så fölle han på sitt ansigte, tillbåde Gud, och bekände, att sannerliga vore Gud i eder.
ⱪǝlbidiki sirlar axkarǝ ⱪilinƣanda, u ɵzini yǝrgǝ taxlap: — «Huda ⱨǝⱪiⱪǝtǝn aranglardidur» dǝp Hudaƣa sǝjdǝ ⱪilidu.
26 Huru är det då, käre bröder? När I tillsammans kommen, så hafver hvar och en af eder en Psalm; han hafver lärdom, han hafver tungomål, han hafver uppenbarelse, han hafver uttydelse; låter det allt ske till förbättring.
Əmdi ⱪerindaxlar, ⱪandaⱪ ⱪiliximiz kerǝk? Silǝr bir yǝrgǝ jǝm bolƣininglarda, ⱨǝrbiringlarda [bir iltipat] bolidu; birsidǝ mǝdⱨiyǝ nahxisi, birsidǝ tǝlim, birsidǝ namǝlum til, birsidǝ wǝⱨiy, birsidǝ namǝlum tilning yeximi bolidu. Ⱨǝmmǝ ixlar etiⱪadning ⱪuruluxi üqün bolsun.
27 Hvar nu någor talar med tungomål, det göre han sjelf annar, eller på det mesta sjelf tredje, och då ymsom; och en tyde det ut.
Namǝlum tilda sɵzligüqilǝr bolup ⱪalsa, ikkisi yaki ǝng kɵp bolƣanda üqi nɵwǝt bilǝn sɵzlisun wǝ birsi ularning eytⱪanlirini ɵrisun.
28 Är han icke en uttydare, så tige i församlingene; men tale vid sig sjelf, och till Gud.
Əmma [jamaǝttǝ] ɵrigüqi bolmisa, u süküt ⱪilsun; ɵz-ɵzigǝ wǝ Hudaƣa eytsun.
29 Men Propheterna tale två eller tre; och de andre döme derom.
Wǝⱨiy-bexarǝt yǝtküzgüqilǝr bolsa, ikki-üqi sɵzlisun; ⱪalƣanlar gǝplirining wǝznini ditlap tursun;
30 Men hvar så händer, att dem, som sitter, varder något uppenbaradt, så tige den förste.
Əmma olturƣanlar arisidin baxⱪa bir kixigǝ mǝlum bir wǝⱨiy berilsǝ, sɵzlǝwatⱪan kixi sɵzini tohtitip nɵwǝtni uningƣa bǝrsun.
31 I mågen väl alle prophetera, den ene efter den andra, på det alle måge lära, och alle varda förmanade.
Qünki ⱨǝmminglar bir-birlǝp wǝⱨiy-bexarǝt yǝtküzsǝnglar bolidu; xuning bilǝn ⱨǝmmǝylǝn ɵginidu, ⱨǝmmǝylǝn riƣbǝtlinidu.
32 Och Propheternas andar äro Prophetomen underdånige;
Pǝyƣǝmbǝrlǝrning ɵz roⱨliri pǝyƣǝmbǝrlǝrning ɵzlirigǝ itaǝt ⱪilidu.
33 Ty Gud är icke oskickelighetenes, utan fridsens Gud, som uti alla de heligas församlingar.
Qünki Huda ⱪalaymiⱪanqiliⱪ tuƣdurƣuqi ǝmǝs, bǝlki tinq-hatirjǝmlik bǝrgüqidur. Barliⱪ muⱪǝddǝs bǝndilǝrning jamaǝtliridǝ xundaⱪ tǝrtip bar.
34 Edra qvinnor tige uti församlingarna; ty dem är icke tillstadt att tala, utan att de äro underdåniga, såsom ock lagen säger.
Aranglardiki ayallar jamaǝtlǝrdǝ süküttǝ oltursun; ularning sɵzlixigǝ ruhsǝt ⱪilinmiƣan; Tǝwrat ⱪanunida bǝlgilǝngǝndǝk, ular [tǝrtipkǝ] boysunsun.
35 Men vilja de något lära, så skola de fråga sina män hemma; det står icke qvinnor väl, att de tala i församlingene.
Əmma ular mǝlum ixni bilmǝkqi bolsa, ɵyidǝ ɵz ǝrliridin sorisun; ayalning jamaǝttǝ sɵzlixi uyatliⱪ ixtur.
36 Eller är Guds ord utkommet ifrån eder? Eller är det allena kommet till eder?
Hudaning sɵz-kalami silǝrdin baxlanƣanmu?! Yaki yalƣuz silǝrgila yetip kǝlgǝnmu?!
37 Der nu någor låter sig tycka att han är en Prophet, eller andelig, han besinne hvad jag skrifver eder; ty det äro Herrans bud.
Birsi ɵzini wǝⱨiy-bexarǝtqi yaki roⱨiy kixi dǝp sanisa, u silǝrgǝ ⱨazir yazƣan bu sɵzümning ⱨǝⱪiⱪǝtǝn Rǝbning ǝmri ikǝnlikini etirap ⱪilsun.
38 Men är någor oförståndig, han vare oförståndig.
Birsi buni etirap ⱪilixni halimisa, u etirap ⱪilinmaydu.
39 Derföre, käre bröder, lägger eder vinn om att I propheteren, och förmener icke att tala med tungomål.
Xuning üqün, i ⱪerindaxlar, wǝⱨiy-bexarǝtlǝrni yǝtküzüxkǝ tǝlmürüp intilinglar, xundaⱪla namǝlum tillarda sɵzlǝxni qǝklimǝnglar.
40 Låter all ting ärliga och skickeliga tillgå.
[Hulasǝ ⱪilip eytⱪanda], ⱨǝrbir ix qirayliⱪ, tǝrtiplik ⱪilinsun.
