1 Korinthierbrevet 14
1 Farer efter kärleken; vinnlägger eder om andeliga gåfvor; dock mest, att I propheteren.
Jag efter kjærligheten! Streb efter de åndelige gaver, men mest efter å tale profetisk!
2 Ty den som talar med tungomål, han talar icke menniskom, utan Gudi; ty ingen hörer dertill, utan han talar hemligit i Andanom.
For den som taler med tunge, taler ikke for mennesker, men for Gud; for ingen skjønner det, men han taler hemmeligheter i Ånden;
3 Men den som propheterar, han talar menniskomen till förbättring, och till förmanelse, och till tröst.
den derimot som taler profetisk, taler for mennesker til opbyggelse og formaning og trøst.
4 Den som talar med tungomål, han förbättrar sig sjelf; men den som propheterar, han förbättrar församlingen.
Den som taler med tunge, opbygger sig selv; men den som taler profetisk, opbygger menigheten.
5 Jag ville väl, att I alle tala kunden med tungomål; men mycket heldre, att I propheteraden; ty den som propheterar han är större än den som med tungomål talar; utan han det uttyder, på det församlingen får någon förbättring.
Allikevel ønsker jeg at I alle talte med tunger, men heller at I talte profetisk; den som taler profetisk, er større enn den som taler med tunger, medmindre han tyder det, så at menigheten kan få opbyggelse av det.
6 Men nu, käre bröder, om jag komme till eder, och talade med tungomål, hvad vore jag eder nyttig? Utan jag talar med eder, antingen med uppenbarelse, eller med förstånd, eller med prophetia, eller med läro?
Og nu, brødre, om jeg kommer til eder og taler med tunger, hvad vil det da gagne eder, medmindre jeg taler til eder enten med åpenbaring eller med kunnskap, enten med profetiske ord eller med lære?
7 Hafver sig dock så med de ting, som ljud göra ifrå sig, och dock intet lif hafva, såsom en pipa eller en harpa; då de icke gifva åtskiljeligit ljud ifrå sig, huru kan man veta, hvad pipadt eller harpadt är?
Dersom de livløse ting som gir lyd, enten det er en fløite eller en harpe, ikke gir forskjellige toner, hvorledes kan en da skjønne det som spilles på fløiten eller på harpen?
8 Så ock, om en basun gifver en ovissa röst, ho gör sig då redo till strids?
Og om en basun gir en utydelig lyd, hvem vil da gjøre sig rede til strid?
9 Så ock I, om I talen med tungomål, och icke talen det som förstås kan, huru skall man veta hvad taladt är? ty I talen i vädret.
Således også med eder: Dersom I ikke med eders tunge fremfører tydelig tale, hvorledes kan en da skjønne det som blir sagt? I vil jo da tale bort i været.
10 Så mångahanda slag är på rösterna i verldene, och ingen af dem är otydelig.
Så mange slags sprog er det nu visst i verden, og det er intet av dem som ikke har sin betydning;
11 När jag nu icke vet uttydningen på rösten, blifver jag honom, som talar, Barbarisk; och den, som talar, blifver för mig Barbarisk.
dersom jeg altså ikke kjenner sprogets betydning, blir jeg en utlending for den som taler, og den som taler, blir en utlending for mig.
12 Sammalunda ock I, medan I faren efter andeliga gåfvor, vinnlägger eder om församlingens bästa, att I nog hafven.
Således også med eder: Når I streber efter de åndelige gaver, så søk å få dem i rikelig mål til menighetens opbyggelse.
13 Derföre, den som talar med tungomål, han bedje, att han må ock kunna det uttyda.
Derfor, den som taler med tunge, han bede om at han må kunne tyde det!
14 När jag nu beder med tungone, så beder min ande; men mitt sinne är utan frukt.
For dersom jeg beder med tunge, da beder min ånd, men min forstand er uten frukt.
15 Huru skall det då gå till? Nämliga så: Jag skall bedja i andanom; jag skall ock bedja med sinnet; jag skall sjunga i andanom; jag skall ock sjunga med sinnet.
Hvorledes er det altså? Jeg vil bede med ånden, men jeg vil også bede med forstanden; jeg vil lovsynge med ånden, men jeg vil også lovsynge med forstanden.
16 När du nu välsignar i andanom, huru skall då den, som står i dens olärdas stad, svara dig Amen på din tacksägelse; efter han icke förstår hvad du säger?
For dersom du lover Gud med din ånd, hvorledes skal da nogen blandt de ukyndige kunne si amen til din takkebønn? han vet jo ikke hvad du sier;
17 Du säger väl en god tacksägelse; men den andre varder deraf intet förbättrad.
for du holder vel en smukk takkebønn, men den andre får ingen opbyggelse av det.
18 Jag tackar min Gud, att jag talar mer med tungomål, än I alle.
Jeg takker Gud: jeg taler mere med tunge enn I alle;
19 Men jag vill heldre tala i församlingene fem ord med mitt sinne, på det jag undervisa må andra, än eljest tiotusend ord med tungomål.
men i en menighets-samling vil jeg heller tale fem ord med min forstand, for derved å lære andre, enn ti tusen ord med tunge.
20 Käre bröder, varer icke barn i förståndet, utan varer barn i ondskone; men i förståndet varer fullkomlige.
Brødre! vær ikke barn i forstand, men vær barn i ondskap; i forstand derimot skal I være fullvoksne!
21 I lagen är skrifvet: Jag vill tala med andra tungor, och med andra läppar till detta folk, och de skola dock icke än så höra mig, säger Herren.
Det er skrevet i loven: Ved folk med fremmed tungemål og ved fremmedes leber vil jeg tale til dette folk, og enda skal de ikke høre på mig, sier Herren.
22 Så äro nu tungomålen för ett tecken, icke dem som tro, utan dem som icke tro; men prophetien är tvärtemot, icke dem som otrogne äro, utan dem som trogne äro.
Så er da tungene til et tegn, ikke for de troende, men for de vantro; den profetiske tale derimot er ikke for de vantro, men for de troende.
23 Hvar nu hela församlingen tillhopakomme på en stad, och talade alla med tungomål, och der kommo någre olärde eller otrogne in, månde de icke skola säga, att I haden mist sinnet?
Om da hele menigheten kommer sammen, og alle taler med tunger, og det så kommer ukyndige eller vantro inn, vil de da ikke si at I er fra eder selv?
24 Hvar I nu alle propheteraden, och der komme någor otrogen eller olärd in, han vorde straffad af dem allom, och dömd af allom;
Men om alle taler profetisk, og det så kommer inn en vantro eller en ukyndig, så refses han av alle og dømmes av alle,
25 Och så vorde det, som lönligit är i hans hjerta, uppenbart; och så fölle han på sitt ansigte, tillbåde Gud, och bekände, att sannerliga vore Gud i eder.
hans hjertes skjulte tanker åpenbares, og så vil han falle på sitt ansikt og tilbede Gud, og vidne at Gud sannelig er iblandt eder.
26 Huru är det då, käre bröder? När I tillsammans kommen, så hafver hvar och en af eder en Psalm; han hafver lärdom, han hafver tungomål, han hafver uppenbarelse, han hafver uttydelse; låter det allt ske till förbättring.
Hvorledes er det altså, brødre? Når I kommer sammen, så har hver av eder en salme eller en lære eller en åpenbaring eller en tunge eller en tydning: la alt skje til opbyggelse!
27 Hvar nu någor talar med tungomål, det göre han sjelf annar, eller på det mesta sjelf tredje, och då ymsom; och en tyde det ut.
Taler nogen med tunge, da la det være to eller i det høieste tre hver gang, og den ene efter den annen, og la én tyde det!
28 Är han icke en uttydare, så tige i församlingene; men tale vid sig sjelf, och till Gud.
Men er det ingen til stede som kan tyde, da skal han tie i menighets-samlingen, men tale for sig selv og for Gud.
29 Men Propheterna tale två eller tre; och de andre döme derom.
Men av profeter tale to eller tre, og de andre prøve det!
30 Men hvar så händer, att dem, som sitter, varder något uppenbaradt, så tige den förste.
og får en annen en åpenbaring mens han sitter der, da skal den første tie.
31 I mågen väl alle prophetera, den ene efter den andra, på det alle måge lära, och alle varda förmanade.
For I kan alle tale profetisk, én ad gangen, så alle kan lære og alle formanes;
32 Och Propheternas andar äro Prophetomen underdånige;
og profeters ånder er profeter lydige;
33 Ty Gud är icke oskickelighetenes, utan fridsens Gud, som uti alla de heligas församlingar.
for Gud er ikke uordens Gud, men freds Gud.
34 Edra qvinnor tige uti församlingarna; ty dem är icke tillstadt att tala, utan att de äro underdåniga, såsom ock lagen säger.
Likesom i alle de helliges menigheter, skal eders kvinner tie i menighets-samlingene; for det tillates dem ikke å tale, men de skal underordne sig, som også loven sier.
35 Men vilja de något lära, så skola de fråga sina män hemma; det står icke qvinnor väl, att de tala i församlingene.
Men vil de få rede på noget, da skal de spørre sine egne menn hjemme; for det sømmer sig ikke for en kvinne å tale i menighets-samling.
36 Eller är Guds ord utkommet ifrån eder? Eller är det allena kommet till eder?
Eller var det fra eder Guds ord gikk ut? eller er I de eneste det er nådd til?
37 Der nu någor låter sig tycka att han är en Prophet, eller andelig, han besinne hvad jag skrifver eder; ty det äro Herrans bud.
Tror nogen at han er en profet eller en åndelig, da skal han skjønne at det jeg skriver til eder, er Herrens bud.
38 Men är någor oförståndig, han vare oförståndig.
Men om nogen ikke skjønner det, så får han la det være.
39 Derföre, käre bröder, lägger eder vinn om att I propheteren, och förmener icke att tala med tungomål.
Derfor, brødre, streb efter å tale profetisk, og hindre ikke nogen i å tale med tunger;
40 Låter all ting ärliga och skickeliga tillgå.
men la alt skje sømmelig og med orden!
