1 Korinthierbrevet 13

1 Om jag talade med menniskors och Änglars tungor, och hade icke kärleken, så vore jag en ljudande malm, eller en klingande bjellra.

Si linguis hominum loquar, et angelorum, caritatem autem non habeam, factus sum velut æs sonans, aut cymbalum tinniens.

2 Och om jag kunde prophetera, och visste all hemlighet, och allt förstånd, och hade alla tro, så att jag försatte berg, och hade icke kärleken, så vore jag intet.

Et si habuero prophetiam, et noverim mysteria omnia, et omnem scientiam: et si habuero omnem fidem ita ut montes transferam, caritatem autem non habuero, nihil sum.

3 Och om jag gåfve alla mina ägodelar de fattiga, och låte min lekamen brinna, och hade icke kärleken, så vore det mig intet nyttigt.

Et si distribuero in cibos pauperum omnes facultates meas, et si tradidero corpus meum ita ut ardeam, caritatem autem non habuero, nihil mihi prodest.

4 Kärleken är tålig och mild; kärleken afundas intet; kärleken skalkas intet, han uppblåses icke.

Caritas patiens est, benigna est. Caritas non æmulatur, non agit perperam, non inflatur,

5 Han skickar sig icke ohöfveliga; han söker icke sitt, han förtörnas icke, han tänker intet argt;

non est ambitiosa, non quærit quæ sua sunt, non irritatur, non cogitat malum,

6 Han gläds icke öfver orättfärdighet; men han fröjdar sig öfver sanningen.

non gaudet super iniquitate, congaudet autem veritati:

7 Han fördrager all ting, han tror all ting, han hoppas all ting, han lider all ting.

omnia suffert, omnia credit, omnia sperat, omnia sustinet.

8 Kärleken vänder aldrig åter, ändock Prophetierna skola återvända, och tungomålen skola afkomma, och förståndet skall återvända.

Caritas numquam excidit: sive prophetiæ evacuabuntur, sive linguæ cessabunt, sive scientia destruetur.

9 Ty vi förstå endels, och prophetere endels;

Ex parte enim cognoscimus, et ex parte prophetamus.

10 Men då det kommer som fullkomligit är, så vänder det åter som endels är.

Cum autem venerit quod perfectum est, evacuabitur quod ex parte est.

11 Då jag var ett barn, talade jag som ett barn, och hade sinne som ett barn, och hade barnsliga tankar; men sedan jag vardt man, lade jag bort det barnsligit var.

Cum essem parvulus, loquebar ut parvulus, sapiebam ut parvulus, cogitabam ut parvulus. Quando autem factus sum vir, evacuavi quæ erant parvuli.

12 Ty vi se nu genom en spegel, uti ett mörkt tal; men då ansigte emot ansigte. Nu känner jag endels; men då skall jag kännat, såsom jag ock känd är.

Videmus nunc per speculum in ænigmate: tunc autem facie ad faciem. Nunc cognosco ex parte: tunc autem cognoscam sicut et cognitus sum.

13 Men nu blifver tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst ibland dem är kärleken.

Nunc autem manent fides, spes, caritas, tria hæc: major autem horum est caritas.