1 Korinthierbrevet 13

1 Om jag talade med menniskors och Änglars tungor, och hade icke kärleken, så vore jag en ljudande malm, eller en klingande bjellra.

Quand’io parlassi le lingue degli uomini e degli angeli, se non ho carità, divento un rame risonante o uno squillante cembalo.

2 Och om jag kunde prophetera, och visste all hemlighet, och allt förstånd, och hade alla tro, så att jag försatte berg, och hade icke kärleken, så vore jag intet.

E quando avessi il dono di profezia e conoscessi tutti i misteri e tutta la scienza, e avessi tutta la fede in modo da trasportare i monti, se non ho carità, non son nulla.

3 Och om jag gåfve alla mina ägodelar de fattiga, och låte min lekamen brinna, och hade icke kärleken, så vore det mig intet nyttigt.

E quando distribuissi tutte le mie facoltà per nutrire i poveri, e quando dessi il mio corpo ad essere arso, se non ho carità, ciò niente mi giova.

4 Kärleken är tålig och mild; kärleken afundas intet; kärleken skalkas intet, han uppblåses icke.

La carità è paziente, è benigna; la carità non invidia; la carità non si vanta, non si gonfia,

5 Han skickar sig icke ohöfveliga; han söker icke sitt, han förtörnas icke, han tänker intet argt;

non si comporta in modo sconveniente, non cerca il proprio interesse, non s’inasprisce, non sospetta il male,

6 Han gläds icke öfver orättfärdighet; men han fröjdar sig öfver sanningen.

non gode dell’ingiustizia, ma gioisce con la verità;

7 Han fördrager all ting, han tror all ting, han hoppas all ting, han lider all ting.

soffre ogni cosa, crede ogni cosa, spera ogni cosa, sopporta ogni cosa.

8 Kärleken vänder aldrig åter, ändock Prophetierna skola återvända, och tungomålen skola afkomma, och förståndet skall återvända.

La carità non verrà mai meno. Quanto alle profezie, esse verranno abolite; quanto alle lingue, esse cesseranno; quanto alla conoscenza, essa verrà abolita;

9 Ty vi förstå endels, och prophetere endels;

poiché noi conosciamo in parte, e in parte profetizziamo;

10 Men då det kommer som fullkomligit är, så vänder det åter som endels är.

ma quando la perfezione sarà venuta, quello che è solo in parte, sarà abolito.

11 Då jag var ett barn, talade jag som ett barn, och hade sinne som ett barn, och hade barnsliga tankar; men sedan jag vardt man, lade jag bort det barnsligit var.

Quand’ero fanciullo, parlavo da fanciullo, pensavo da fanciullo, ragionavo da fanciullo; ma quando son diventato uomo, ho smesso le cose da fanciullo.

12 Ty vi se nu genom en spegel, uti ett mörkt tal; men då ansigte emot ansigte. Nu känner jag endels; men då skall jag kännat, såsom jag ock känd är.

Poiché ora vediamo come in uno specchio, in modo oscuro; ma allora vedremo faccia a faccia; ora conosco in parte; ma allora conoscerò appieno, come anche sono stato appieno conosciuto.

13 Men nu blifver tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst ibland dem är kärleken.

Or dunque queste tre cose durano: fede, speranza, carità; ma la più grande di esse è la carità.