1 Korinthierbrevet 12
1 Om de andeliga gåfvor vill jag, käre bröder, icke fördölja eder.
Og nå, kjære søsken, vil jeg ta opp spørsmålet om hvordan Guds Ånd virker, og om de forskjellige evner Gud har gitt oss. Det er viktig at dere kjenner til dette.
2 I veten, att I hafven varit Hedningar, och gått till de stumma afgudar, efter som I förförde voren.
Dere vet jo, at før dere begynte å tro på Kristus, ble dere drevet av onde ånder og tilba døde avguder.
3 Derföre gör jag eder vetterligit, att ingen förbannar Jesum, som genom Guds Anda talar; och ingen kan kalla Jesum en Herra, utan genom den Helga Anda.
Derfor vil jeg at dere nå skal lære Guds Ånd å kjenne. Grunnregelen er at den som er fylt av Guds Ånd, aldri kan forbanne Jesus, mens den som bekjenner at Jesus er Herre, alltid er fylt av Guds Ånd.
4 Gåfvorna äro mångahanda; men Anden är en.
Guds Ånd virker på forskjellige måter, men husk på at det bare finnes en Gud. Selv om vi har fått mange forskjellige evner, så kommer alle fra den samme Ånd.
5 Och ämbeten äro mångahanda; men Herren är en.
Selv om vi hjelper hverandre på forskjellige måter, er det den samme Herren Jesus vi tjener.
6 Och krafterna äro mångahanda; men Gud är en, som allt verkar i allom.
Selv om vi utfører forskjellige slags oppgaver gjennom Åndens kraft, er det den samme Gud som virker i oss, uavhengig av oppgavenes art.
7 Uti hvarjom och enom bevisa sig Andans gåfvor till gagns.
Den evnen som Guds Ånd har gitt hver og en, er til for at vi skal hjelpe andre.
8 Dem ena varder gifvet af Andanom tala om visdom; dem andra tala om förstånd, af samma Andanom;
En av oss får evner ved Guds Ånd til å tale visdomsord fra Gud, en annen får evner ved den samme Ånd til å bringe fram kunnskap fra Gud.
9 Enom androm tron, af samma Andanom; enom androm helbregda gåfva, af samma Andanom;
En får sterk tro ved Guds Ånd, en annen får ved den samme Ånd evner til å helbrede syke.
10 Enom androm underlig ting göra; enom androm prophetia; enom androm åtskilja andar; enom androm mångahanda tungomål; enom androm tungomåls uttydelse.
En får kraft til å gjøre mirakler. En får evner til å holde fram forskjellige budskap fra Gud, en annen får evner til å skille mellom ånder. En får evner til å snakke fremmede språk, og en annen får evner til å tyde det budskapet som Gud vil ha fram i fremmede språk.
11 Men allt detta verkar den samme ene Anden, delandes hvarjom sitt, såsom honom täckes.
Alle disse evnene kommer altså fra en og samme Ånd, og han gir evnene til hver og en slik han selv vil.
12 Ty såsom en lekamen är, och hafver dock många lemmar; men alle lemmar af en lekamen, ändock de äro månge, äro de dock en lekamen; sammalunda ock Christus.
Den menneskelige kroppen består av mange forskjellige lemmer. Til tross for sine ulike funksjoner utgjør de bare en kropp. På samme måten er det med kroppen til Kristus, der de troende utgjør de ulike lemmene.
13 Ty vi äre uti enom Anda alle döpte till en lekamen, ehvad vi äre Judar eller Greker, tjenare eller frie; och hafve alle druckit till en Anda.
Vi har alle blitt døpt med en og samme Ånd, for at vi skal tilhøre den samme kroppen. Det spiller ingen rolle om vi er jøder eller andre folk, slaver eller frie, for vi har alle blitt fylte med en og samme Ånd.
14 Ty lekamen är icke en lem, utan månge,
Ja, verken den menneskelige kroppen eller kroppen til Kristus består av bare et lem, men av mange.
15 När nu foten ville säga: Jag är icke hand, derföre är jag icke af lekamenom; skulle han fördenskull icke vara af lekamenom?
Billedlig talt kan derfor ikke foten si:”Jeg tilhører ikke kroppen, etter som jeg ikke er en hånd”. Foten er jo likevel et lem på kroppen.
16 Och om örat ville säga: Jag är icke öga, derföre är jag icke af lekamenom; skulle det fördenskull icke vara af lekamenom?
På samme måten kan ikke øret si:”Jeg tilhører ikke kroppen, etter som jeg ikke er øye”. Øret er jo likevel et lem på kroppen.
17 Om hele lekamen vore öga, hvar blefve då hörslen? Vore han aller hörsel, hvar blefve lukten?
Dersom hele kroppen var øye, hvordan ville vi da kunne høre? Dersom hele kroppen var øre, hvordan ville vi da kunne kjenne noen lukt?
18 Men nu hafver Gud satt lemmarna hvar för sig särdeles uti lekamen, såsom han ville.
Nå har Gud skapt kroppen vår med mange forskjellige lemmer, og hvert lem sitter nøyaktig der det skal.
19 Om nu alle lemmar vore en lem, hvar blefve då lekamen?
Dersom kroppen besto av bare et eneste lem, ville det jo ikke være noen kropp.
20 Men nu äro lemmarna månge, och lekamen är en.
Nå har Gud føyd sammen mange lemmer, og lar de sammen danne en kropp.
21 Ögat kan icke säga till handen: Jag behöfver dig intet; eller hufvudet till fötterna: Jag behöfver eder intet;
Øyet kan ikke si til hånden:”Jeg trenger deg ikke.” Hodet kan ikke si til føttene:”Jeg trenger dere ikke.”
22 Utan mycket mer de kroppsens lemmar, som synas svagast vara, äro oss mest af nöden.
Tvert imot, noen av de lemmene som ser ut til å være de svakeste og minst viktige, de er de mest nødvendige.
23 Och de vi hålle blygeliga vara, dem lägge vi mästa äron uppå; och de oss snöpliga synas, dem pryde vi aldramest.
Visse lemmer på den menneskelige kroppen mener vi er mindre fine, men nettopp de tar vi best vare på. Visse lemmer vil vi ikke vise fram, og de klær vi ekstra nøye.
24 Ty de, som dägeliga äro, behöfva intet; men Gud hafver så tillhopamängt lekamenen, och de lemmar, som något fattades, dess mer prydelse tillagt;
De lemmene som vi ikke skjuler, får være som de er. På samme måten vil Gud at vi som sammen utgjør kroppen til Kristus, skal vise ekstra respekt for de lemmene på kroppen som synes å være mindre viktige.
25 På det i lekamenen skall ingen skiljaktighet vara; utan alle lemmar skola den ene för den andra ens omsorg hafva.
Gud vil ikke at det skal bli splittelse mellom de forskjellige lemmene i kroppen, men at alle skal vise omsorg for hverandre.
26 Och om en lem lider något, så lida alle lemmarna med; och om en lem varder härliga hållen, så fröjda sig alle lemmarna med.
Dersom en del av kroppen må lide, vil dere alle kjenne smerte. Dersom en del av kroppen blir satt pris på, vil dere alle være glade.
27 Men I ären Christi lekamen och lemmar, hvar efter sin del.
Dere som tilhører Gud utgjør altså sammen kroppen til Kristus, og hver for seg er dere viktige og nødvendige lemmer på denne kroppen.
28 Och Gud hafver satt i församlingene först Apostlar, dernäst Propheter, sedan lärare, sedan kraftverkare, sedan helbregdo gåfvor, hjelpare, regerare, mångahanda tungomål.
Her er noen av de lemmene som Gud plasserer i sin menighet: Han har gjort noen til disipler som skal grunnlegge menigheter på nye steder. Andre til profeter som skal holde fram budskap fra ham. Noen har fått oppgaven til å undervise andre. Så har også noen fått evner til å gjøre mirakler, helbrede syke, til å hjelpe mennesker i nød, organisere arbeidet i menigheten eller å snakke i fremmede språk.
29 Äro de alle Apostlar? Äro de alle Propheter? Äro de alle lärare? Äro de alle kraftverkare?
Kan alle være disipler? Kan alle holde fram budskapet fra Gud? Kan alle undervise? Kan alle gjøre mirakler?
30 Hafva de alle helbregdo gåfvor? Tala de alle mång tungomål? Kunna de alle uttyda?
Kan alle helbrede syke? Kan alle snakke i fremmede språk, eller kan alle tyde disse språkene?
31 Men farer efter de yppersta gåfvorna; och jag vill ännu visa eder en kosteligare väg.
Nei, hvert lem i kroppen har sin oppgave. Be Gud å gi dere de evnene som er til størst nytte i menigheten. Nå skal jeg vise dere en egenskap vi alle må ha dersom de evnene Gud har gitt oss skal bli til nytte for andre.
