1 Korinthierbrevet 12
1 Om de andeliga gåfvor vill jag, käre bröder, icke fördölja eder.
Now concerning spiritual gifts, brethren, I would not have you ignorant.
2 I veten, att I hafven varit Hedningar, och gått till de stumma afgudar, efter som I förförde voren.
Ye know that ye were Gentiles, carried away unto these dumb idols, even as ye were led.
3 Derföre gör jag eder vetterligit, att ingen förbannar Jesum, som genom Guds Anda talar; och ingen kan kalla Jesum en Herra, utan genom den Helga Anda.
Wherefore I give you to understand, that no man speaking by the Spirit of YHWH calleth Yahushua accursed: and that no man can say that Yahushua is the Master, but by the Holy Spirit.
4 Gåfvorna äro mångahanda; men Anden är en.
Now there are diversities of gifts, but the same Spirit.
5 Och ämbeten äro mångahanda; men Herren är en.
And there are differences of administrations, but the same Master.
6 Och krafterna äro mångahanda; men Gud är en, som allt verkar i allom.
And there are diversities of operations, but it is the same Elohim which worketh all in all.
7 Uti hvarjom och enom bevisa sig Andans gåfvor till gagns.
But the manifestation of the Spirit is given to every man to profit withal.
8 Dem ena varder gifvet af Andanom tala om visdom; dem andra tala om förstånd, af samma Andanom;
For to one is given by the Spirit the word of wisdom; to another the word of knowledge by the same Spirit;
9 Enom androm tron, af samma Andanom; enom androm helbregda gåfva, af samma Andanom;
To another faith by the same Spirit; to another the gifts of healing by the same Spirit;
10 Enom androm underlig ting göra; enom androm prophetia; enom androm åtskilja andar; enom androm mångahanda tungomål; enom androm tungomåls uttydelse.
To another the working of miracles; to another prophecy; to another discerning of spirits; to another divers kinds of tongues; to another the interpretation of tongues:
11 Men allt detta verkar den samme ene Anden, delandes hvarjom sitt, såsom honom täckes.
But all these worketh that one and the selfsame Spirit, dividing to every man severally as he will.
12 Ty såsom en lekamen är, och hafver dock många lemmar; men alle lemmar af en lekamen, ändock de äro månge, äro de dock en lekamen; sammalunda ock Christus.
For as the body is one, and hath many members, and all the members of that one body, being many, are one body: so also is the Messiah.
13 Ty vi äre uti enom Anda alle döpte till en lekamen, ehvad vi äre Judar eller Greker, tjenare eller frie; och hafve alle druckit till en Anda.
For by one Spirit are we all baptized into one body, whether we be Jews or Gentiles, whether we be bond or free; and have been all made to drink into one Spirit.
14 Ty lekamen är icke en lem, utan månge,
For the body is not one member, but many.
15 När nu foten ville säga: Jag är icke hand, derföre är jag icke af lekamenom; skulle han fördenskull icke vara af lekamenom?
If the foot shall say, Because I am not the hand, I am not of the body; is it therefore not of the body?
16 Och om örat ville säga: Jag är icke öga, derföre är jag icke af lekamenom; skulle det fördenskull icke vara af lekamenom?
And if the ear shall say, Because I am not the eye, I am not of the body; is it therefore not of the body?
17 Om hele lekamen vore öga, hvar blefve då hörslen? Vore han aller hörsel, hvar blefve lukten?
If the whole body were an eye, where were the hearing? If the whole were hearing, where were the smelling?
18 Men nu hafver Gud satt lemmarna hvar för sig särdeles uti lekamen, såsom han ville.
But now hath Elohim set the members every one of them in the body, as it hath pleased him.
19 Om nu alle lemmar vore en lem, hvar blefve då lekamen?
And if they were all one member, where were the body?
20 Men nu äro lemmarna månge, och lekamen är en.
But now are they many members, yet but one body.
21 Ögat kan icke säga till handen: Jag behöfver dig intet; eller hufvudet till fötterna: Jag behöfver eder intet;
And the eye cannot say unto the hand, I have no need of thee: nor again the head to the feet, I have no need of you.
22 Utan mycket mer de kroppsens lemmar, som synas svagast vara, äro oss mest af nöden.
Nay, much more those members of the body, which seem to be more feeble, are necessary:
23 Och de vi hålle blygeliga vara, dem lägge vi mästa äron uppå; och de oss snöpliga synas, dem pryde vi aldramest.
And those members of the body, which we think to be less honourable, upon these we bestow more abundant honour; and our uncomely parts have more abundant comeliness.
24 Ty de, som dägeliga äro, behöfva intet; men Gud hafver så tillhopamängt lekamenen, och de lemmar, som något fattades, dess mer prydelse tillagt;
For our comely parts have no need: but Elohim hath tempered the body together, having given more abundant honour to that part which lacked:
25 På det i lekamenen skall ingen skiljaktighet vara; utan alle lemmar skola den ene för den andra ens omsorg hafva.
That there should be no schism in the body; but that the members should have the same care one for another.
26 Och om en lem lider något, så lida alle lemmarna med; och om en lem varder härliga hållen, så fröjda sig alle lemmarna med.
And whether one member suffer, all the members suffer with it; or one member be honoured, all the members rejoice with it.
27 Men I ären Christi lekamen och lemmar, hvar efter sin del.
Now ye are the body of the Messiah, and members in particular.
28 Och Gud hafver satt i församlingene först Apostlar, dernäst Propheter, sedan lärare, sedan kraftverkare, sedan helbregdo gåfvor, hjelpare, regerare, mångahanda tungomål.
And YHWH hath set some in the assembly, first apostles, secondarily prophets, thirdly teachers, after that miracles, then gifts of healings, helps, governments, diversities of tongues.
29 Äro de alle Apostlar? Äro de alle Propheter? Äro de alle lärare? Äro de alle kraftverkare?
Are all apostles? are all prophets? are all teachers? are all workers of miracles?
30 Hafva de alle helbregdo gåfvor? Tala de alle mång tungomål? Kunna de alle uttyda?
Have all the gifts of healing? do all speak with tongues? do all interpret?
31 Men farer efter de yppersta gåfvorna; och jag vill ännu visa eder en kosteligare väg.
But covet earnestly the best gifts: and yet shew I unto you a more excellent way.
