1 Korinthierbrevet 11

1 Varer mine efterföljare, såsom ock jag Christi.

Be imitators of me, even as I also am of Christ.

2 Käre bröder, jag prisar eder, att I tänken på mig i all stycke, och hållen det sätt, som jag eder föresatt hafver.

Now I praise you, that you remember me in all things, and hold firm the traditions, even as I delivered them to you.

3 Så vill jag, att I veta skolen, att Christus är hvars och ens mans hufvud; men mannen är qvinnones hufvud; men Gud är Christi hufvud.

But I would have you know that the head of every man is Christ, and the head of the woman is the man, and the head of Christ is God.

4 Hvar och en man, som beder, eller propheterar, och hafver något på hufvudet, han skämmer sitt hufvud.

Every man praying or prophesying, having his head covered, dishonors his head.

5 Men en qvinna, som beder eller propheterar med ohöljdt hufvud, hon skämmer sitt hufvud; ty det vore icke annars, än som hon vore rakad.

But every woman praying or prophesying with her head unveiled dishonors her head. For it is one and the same thing as if she were shaved.

6 Vill hon icke hölja sig, så skare ock håret med af; nu, efter det står illa att henne är håret afskoret, eller afrakadt, så hölje sig.

For if a woman is not covered, let her also be shorn. But if it is shameful for a woman to be shorn or shaved, let her be covered.

7 Men mannen skall icke hölja sitt hufvud; ty han är Guds beläte och ära; men qvinnan är mansens ära.

For a man indeed ought not to have his head covered, because he is the image and glory of God, but the woman is the glory of the man.

8 Ty mannen är icke af qvinnone; utan qvinnan af mannenom.

For man is not from woman, but woman from man;

9 Och mannen är icke skapad för qvinnones skull; utan qvinnan för mansens skull.

for neither was man created for the woman, but woman for the man.

10 Derföre skall qvinnan hafva ena magt på hufvudet, för Änglarnas skull.

For this cause the woman ought to have authority on her head, because of the angels.

11 Dock är hvarken mannen utan qvinnone, eller qvinnan utan mannen, i Herranom.

Nevertheless, neither is the woman independent of the man, nor the man independent of the woman, in the Lord.

12 Ty såsom qvinnan är af mannenom, så är ock mannen genom qvinnona; men alltsammans af Gudi.

For as woman came from man, so a man also comes through a woman; but all things are from God.

13 Dömer vid eder sjelfva, om det är dägeligit, att en qvinna beder Gud ohöljd?

Judge for yourselves. Is it appropriate that a woman pray to God unveiled?

14 Eller lärer icke naturen eder det, att enom man är vanheder, om han hafver långt hår;

Doesn't even nature itself teach you that if a man has long hair, it is a dishonor to him?

15 Men qvinnone är ära, att hon hafver långt hår? Håret är henne gifvet till att skyla sig med.

But if a woman has long hair, it is a glory to her, for her hair is given to her for a covering.

16 Är det ock någor ibland eder, den i detta ärendet enträten är, han vete, att vi hafve icke den seden; och icke Guds församlingar heller.

But if anyone seems to be contentious, we have no such custom, neither do God's churches.

17 Men detta måste jag befalla: Jag kan icke prisa, att I tillhopakommen, icke till förbättring, utan till förvärring.

But in giving you this command, I do not praise you, that you come together not for the better but for the worse.

18 I förstone, när I kommen tillhopa i församlingene, hörer jag att ibland eder är skiljaktighet; det jag ock väl endels tror.

For first of all, when you come together in the church, I hear that divisions exist among you, and I partly believe it.

19 Ty ibland eder måste ju vara parti, på det de rättsinnige skola varda uppenbare ibland eder.

For there also must be factions among you, that those who are approved may be revealed among you.

20 När I nu tillhopakommen, så håller man då icke Herrans Nattvard.

When therefore you assemble yourselves together, it is not the Lord's supper that you eat.

21 Ty då man skall hålla nattvard, tager hvar och en sin egen nattvard framföre åt; och den ene hungrar, den andre är drucken.

For in your eating each one takes his own supper first. One is hungry, and another is drunk.

22 Hafven I nu icke hus, der I uti äta eller dricka mågen? Eller förakten I Guds församling, och skämmen dem som intet hafva? Hvad skall jag säga eder? Skall jag prisa eder? Häruti prisar jag eder intet.

What, do you not have houses to eat and to drink in? Or do you despise God's church, and put them to shame who do not have? What should I tell you? Should I praise you? In this I do not praise you.

23 Ty jag hafver undfått af Herranom, det jag ock eder gifvit hafver: ty Herren Jesus, i den natten, då han förrådder vardt, tog han brödet;

For I received from the Lord that which also I delivered to you, that the Lord Jesus on the night in which he was betrayed took bread.

24 Tackade, bröt det, och sade: Tager, äter; detta är min lekamen, som för eder brytes; detta görer till min åminnelse.

When he had given thanks, he broke it, and said, "This is my body, which is for you. Do this in memory of me."

25 Sammalunda ock kalken, efter nattvarden, och sade: Denne kalk är det nya Testamentet i minom blod; detta görer, så ofta I dricken, till min åminnelse.

In the same way he also took the cup, after the meal, saying, "This cup is the new covenant in my blood. Do this, as often as you drink, in memory of me."

26 Ty så ofta I äten af detta bröd, och dricken af denna kalk, skolen I förkunna Herrans död, tilldess han kommer.

For as often as you eat this bread and drink this cup, you proclaim the Lord's death until he comes.

27 Hvilken nu ovärdeliga äter af detta bröd, eller dricker af Herrans kalk, han blifver saker på Herrans lekamen och blod.

Therefore whoever eats this bread or drinks the Lord's cup in a manner unworthy will be guilty of the body and the blood of the Lord.

28 Men pröfve menniskan sig sjelfva, och äte så af det brödet, och dricke af den kalken.

But let a person examine himself, and so let him eat of the bread, and drink of the cup.

29 Ty den ovärdeliga äter och dricker, han äter och dricker sig sjelfvom domen, icke åtskiljandes Herrans lekamen.

For he who eats and drinks eats and drinks judgment to himself, if he does not discern the body.

30 Derföre äro ock månge svage och kranke ibland eder, och en stor del sofva.

For this cause many among you are weak and sickly, and not a few sleep.

31 Ty om vi sjelfve dömde oss, så vorde vi icke dömde.

For if we discerned ourselves, we would not be judged.

32 Men då vi dömde varde, så varde vi näpste af Herranom; på det vi icke med verldene skole fördömde varda.

But when we are judged, we are punished by the Lord, that we may not be condemned with the world.

33 Derföre, mine käre bröder, när I tillhopakommen till att äta, så bide den ene den andra.

Therefore, my brothers, when you come together to eat, wait one for another.

34 Men hungrar någor, han äte hemma; på det I icke tillhopakommen till fördömelse. Det andra vill jag skicka, när jag kommer.

But if anyone is hungry, let him eat at home, lest your coming together be for judgment. The rest I will set in order whenever I come.