1 Korinthierbrevet 10

1 Käre bröder, jag vill icke dölja för eder, att våre fäder voro alle under skyn, alle gingo de genom hafvet;

And I do not wish you to be ignorant, brethren, that all our fathers were under the cloud, and all passed through the sea,

2 Och alle vordo de under Mose döpte, i skynom, och i hafvet.

and all to Moses were baptized in the cloud, and in the sea;

3 Och hafva alle enahanda andelig mat ätit;

and all the same spiritual food did eat,

4 Och alle enahanda andelig dryck druckit; ty de drucko af den andeliga klippan, som dem medföljde; hvilken klippa var Christus.

and all the same spiritual drink did drink, for they were drinking of a spiritual rock following them, and the rock was the Christ;

5 Men månge af dem voro icke Gudi behagelige; ty de vordo nederslagne i öknene.

but in the most of them God was not well pleased, for they were strewn in the wilderness,

6 Men detta är oss skedt till exempel; att vi icke skole hafva begärelse till det ondt är, såsom de begärelse hade.

and those things became types of us, for our not passionately desiring evil things, as also these did desire.

7 Varer icke heller afgudadyrkare, såsom somliga af dem, som skrifvet är: Folket satte sig ned att äta och dricka, och stodo upp till att leka.

Neither become ye idolaters, as certain of them, as it hath been written, 'The people sat down to eat and to drink, and stood up to play;'

8 Låter oss icke heller drifva horeri, såsom somlige af dem besmittade sig med horeri; och föllo på en dag tre och tjugu tusend.

neither may we commit whoredom, as certain of them did commit whoredom, and there fell in one day twenty-three thousand;

9 Låter oss ock icke fresta Christum, såsom somlige af dem frestade honom; och vordo dräpne af ormar.

neither may we tempt the Christ, as also certain of them did tempt, and by the serpents did perish;

10 Knorrer ock icke, såsom somlige af dem knorrade; och vordo dräpne af förderfvarenom.

neither murmur ye, as also some of them did murmur, and did perish by the destroyer.

11 Allt sådant verderfors dem till ett exempel; men det är oss skrifvet till en förvarning, på hvilka verldenes ände kommen är. (aiōn g165)

And all these things as types did happen to those persons, and they were written for our admonition, to whom the end of the ages did come, (aiōn g165)

12 Derföre, den som låter sig tycka han står, han se till, att han icke faller.

so that he who is thinking to stand — let him observe, lest he fall.

13 Eder hafver ingen frestelse ännu påkommit, utan den mennisklig är; men Gud är trofast, som icke låter eder frestas öfver edra förmågo; utan gör med frestelsen en utgång, så att I kunnen dragat.

No temptation hath taken you — except human; and God is faithful, who will not suffer you to be tempted above what ye are able, but He will make, with the temptation, also the outlet, for your being able to bear [it].

14 Derföre, mine käreste, flyr ifrån afgudadyrkan.

Wherefore, my beloved, flee from the idolatry;

15 Jag talar såsom med förståndigom; betrakter I hvad jag säger:

as to wise men I speak — judge ye what I say:

16 Välsignelsens kalk, den vi välsigne, är icke han Christi blods delaktighet? Det brödet, som vi bryte, är icke det Christi lekamens delaktighet?

The cup of the blessing that we bless — is it not the fellowship of the blood of the Christ? the bread that we break — is it not the fellowship of the body of the Christ?

17 Ty det är ett bröd; så äre vi månge en lekamen, efter vi alle af eno bröde delaktige äre.

because one bread, one body, are we the many — for we all of the one bread do partake.

18 Ser på Israel efter köttet; de som äta offren, äro de icke delaktige af altaret?

See Israel according to the flesh! are not those eating the sacrifices in the fellowship of the altar?

19 Hvad skall jag då säga: Är afguden något? Eller är det något, som afgudom offras? Nej.

what then do I say? that an idol is anything? or that a sacrifice offered to an idol is anything? —

20 Men det säger jag, att hvad Hedningarna offra, det offra de djeflom, och icke Gudi. Nu vill jag icke, att I skolen delaktige varda med djeflomen.

[no, ] but that the things that the nations sacrifice — they sacrifice to demons and not to God; and I do not wish you to come into the fellowship of the demons.

21 I kunnen icke dricka Herrans kalk, och djeflarnas kalk. I kunnen icke delaktige vara af Herrans bord, och djeflarnas bord.

Ye are not able the cup of the Lord to drink, and the cup of demons; ye are not able of the table of the Lord to partake, and of the table of demons;

22 Eller vilje vi reta Herran? Månn vi vara starkare än han?

do we arouse the Lord to jealousy? are we stronger than He?

23 Jag hafver magt till allt, men det kommer icke allt till förbättring.

All things to me are lawful, but all things are not profitable; all things to me are lawful, but all things do not build up;

24 Ingen söke sitt, utan annars bästa.

let no one seek his own — but each another's.

25 Allt det falt är i köttboden, det äter, och fråger intet derefter för samvetets skull;

Whatever in the meat-market is sold eat ye, not inquiring, because of the conscience,

26 Ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.

for the Lord's [is] the earth, and its fulness;

27 När nu en otrogen bjuder eder till gäst, och I viljen gå till honom, så äter allt det eder förelägges, och fråger intet derefter för samvetets skull.

and if any one of the unbelieving do call you, and ye wish to go, all that is set before you eat, nothing inquiring, because of the conscience;

28 Men om då någor säger till eder: Detta är offradt afgudom, så äter icke, för hans skull som det underviste, och för samvetets skull; ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.

and if any one may say to you, 'This is a thing sacrificed to an idol,' — do not eat, because of that one who shewed [it], and of the conscience, for the Lord's [is] the earth and its fulness:

29 Samvetet, säger jag; icke ditt, utan dens andras; ty hvarföre skulle jag låta döma mina frihet af ens annars samvet?

and conscience, I say, not of thyself, but of the other, for why [is it] that my liberty is judged by another's conscience?

30 Ty om jag äter deraf med tacksägelse, hvi skulle jag då lastad varda för det jag tackar före?

and if I thankfully do partake, why am I evil spoken of, for that for which I give thanks?

31 Hvad I nu äten eller dricken, eller hvad I gören, så gören allt Gudi till äro.

Whether, then, ye eat, or drink, or do anything, do all to the glory of God;

32 Varer sådane, att I ingen förargen, hvarken Juda, eller Grek, eller Guds församling;

become offenceless, both to Jews and Greeks, and to the assembly of God;

33 Såsom ock jag i all ting är allom till vilja, icke sökandes min, utan mångs mans nytto, att de måga varda salige.

as I also in all things do please all, not seeking my own profit, but that of many — that they may be saved.