1 Korinthierbrevet 10

1 Käre bröder, jag vill icke dölja för eder, att våre fäder voro alle under skyn, alle gingo de genom hafvet;

I want you to bear in mind, friends, that all our ancestors were beneath the cloud, and all passed through the sea;

2 Och alle vordo de under Mose döpte, i skynom, och i hafvet.

that in the cloud and in the sea they all underwent baptism as followers of Moses;

3 Och hafva alle enahanda andelig mat ätit;

and that they all ate the same supernatural food,

4 Och alle enahanda andelig dryck druckit; ty de drucko af den andeliga klippan, som dem medföljde; hvilken klippa var Christus.

and all drank the same supernatural water, for they used to drink from a supernatural rock which followed them, and that rock was the Christ.

5 Men månge af dem voro icke Gudi behagelige; ty de vordo nederslagne i öknene.

Yet with most of them God was displeased; for they were struck down in the desert.

6 Men detta är oss skedt till exempel; att vi icke skole hafva begärelse till det ondt är, såsom de begärelse hade.

Now these things happened as warnings to us, to teach us not to long for evil things as our ancestors longed.

7 Varer icke heller afgudadyrkare, såsom somliga af dem, som skrifvet är: Folket satte sig ned att äta och dricka, och stodo upp till att leka.

Do not become idolaters, as some of them became. Scripture says – “The people sat down to eat and drink, and stood up to dance.”

8 Låter oss icke heller drifva horeri, såsom somlige af dem besmittade sig med horeri; och föllo på en dag tre och tjugu tusend.

Nor let us act immorally, as some of them acted, with the result that twenty-three thousand of them fell dead in a single day.

9 Låter oss ock icke fresta Christum, såsom somlige af dem frestade honom; och vordo dräpne af ormar.

Nor let us try the patience of the Lord too far, as some of them tried it, with the result that they were, one after another, destroyed by snakes.

10 Knorrer ock icke, såsom somlige af dem knorrade; och vordo dräpne af förderfvarenom.

And do not murmur, as some of them murmured, and so were destroyed by the angel of death.

11 Allt sådant verderfors dem till ett exempel; men det är oss skrifvet till en förvarning, på hvilka verldenes ände kommen är. (aiōn g165)

These things happened to them by way of warning, and were recorded to serve as a caution to us, in whose days the close of the ages has come. (aiōn g165)

12 Derföre, den som låter sig tycka han står, han se till, att han icke faller.

Therefore let the person who thinks that they stand take care that they do not fall.

13 Eder hafver ingen frestelse ännu påkommit, utan den mennisklig är; men Gud är trofast, som icke låter eder frestas öfver edra förmågo; utan gör med frestelsen en utgång, så att I kunnen dragat.

No temptation has come upon you that is not common to all humanity. God will not fail you, and he will not allow you to be tempted beyond your strength; but, when he sends the temptation, he will also provide the way of escape, so that you may have strength to endure.

14 Derföre, mine käreste, flyr ifrån afgudadyrkan.

Therefore, my dear friends, shun the worship of idols.

15 Jag talar såsom med förståndigom; betrakter I hvad jag säger:

I speak to you as man of discernment; form your own judgment about what I am saying.

16 Välsignelsens kalk, den vi välsigne, är icke han Christi blods delaktighet? Det brödet, som vi bryte, är icke det Christi lekamens delaktighet?

In the cup of blessing which we bless, is not there a sharing in the blood of the Christ? And in the bread which we break, is not there a sharing in the body of the Christ?

17 Ty det är ett bröd; så äre vi månge en lekamen, efter vi alle af eno bröde delaktige äre.

The bread is one, and we, though many, are one body; for we all partake of that one bread.

18 Ser på Israel efter köttet; de som äta offren, äro de icke delaktige af altaret?

Look at the people of Israel. Do not those who eat the sacrifices share with the altar?

19 Hvad skall jag då säga: Är afguden något? Eller är det något, som afgudom offras? Nej.

What do I mean? That an offering made to an idol, or the idol itself, is anything?

20 Men det säger jag, att hvad Hedningarna offra, det offra de djeflom, och icke Gudi. Nu vill jag icke, att I skolen delaktige varda med djeflomen.

No; what I say is that the sacrifices offered by the Gentiles are offered to demons and to a being who is no God, and I do not want you to share with demons.

21 I kunnen icke dricka Herrans kalk, och djeflarnas kalk. I kunnen icke delaktige vara af Herrans bord, och djeflarnas bord.

You cannot drink both the cup of the Lord and the cup of demons. You cannot partake at the table of the Lord and at the table of demons.

22 Eller vilje vi reta Herran? Månn vi vara starkare än han?

Or are we to rouse the jealousy of the Lord? Are we stronger than he?

23 Jag hafver magt till allt, men det kommer icke allt till förbättring.

Everything is allowable! Yes, but everything is not profitable. Everything is allowable! Yes, but everything does not build up character.

24 Ingen söke sitt, utan annars bästa.

A person must not study their own interests, but the interests of others.

25 Allt det falt är i köttboden, det äter, och fråger intet derefter för samvetets skull;

Eat anything that is sold in the market, without making inquiries to satisfy your scruples;

26 Ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.

for the earth, with all that is in it, belongs to the Lord.

27 När nu en otrogen bjuder eder till gäst, och I viljen gå till honom, så äter allt det eder förelägges, och fråger intet derefter för samvetets skull.

If an unbeliever invites you to his house and you consent to go, eat anything that is put before you, without making inquiries to satisfy your scruples.

28 Men om då någor säger till eder: Detta är offradt afgudom, så äter icke, för hans skull som det underviste, och för samvetets skull; ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.

But, if anyone should say to you “This has been offered in sacrifice to an idol,” then, for the sake of the speaker and his scruples, do not eat it.

29 Samvetet, säger jag; icke ditt, utan dens andras; ty hvarföre skulle jag låta döma mina frihet af ens annars samvet?

I do not say your scruples, but his. For why should the freedom that I claim be condemned by the scruples of another?

30 Ty om jag äter deraf med tacksägelse, hvi skulle jag då lastad varda för det jag tackar före?

If, for my part, I take the food thankfully, why should I be abused for eating that for which I give thanks?

31 Hvad I nu äten eller dricken, eller hvad I gören, så gören allt Gudi till äro.

Whether, then, you eat or drink or whatever you do, do everything to the honour of God.

32 Varer sådane, att I ingen förargen, hvarken Juda, eller Grek, eller Guds församling;

Do not cause offence either to Jews or Greeks or to the church of God;

33 Såsom ock jag i all ting är allom till vilja, icke sökandes min, utan mångs mans nytto, att de måga varda salige.

for I, also, try to please everybody in everything, not seeking my own advantage, but do what is best for others, so that they may be saved.