1 Korinthierbrevet 10
1 Käre bröder, jag vill icke dölja för eder, att våre fäder voro alle under skyn, alle gingo de genom hafvet;
Now I do not want you to be ignorant, brothers, that our fathers were all under the cloud and all passed through the sea
2 Och alle vordo de under Mose döpte, i skynom, och i hafvet.
—all were baptized into Moses by the cloud and by the sea—
3 Och hafva alle enahanda andelig mat ätit;
and all ate the same spiritual food
4 Och alle enahanda andelig dryck druckit; ty de drucko af den andeliga klippan, som dem medföljde; hvilken klippa var Christus.
and drank the same spiritual drink; because they kept drinking from a spiritual rock that accompanied them, and that Rock was the Christ.
5 Men månge af dem voro icke Gudi behagelige; ty de vordo nederslagne i öknene.
For all that, God was not pleased with most of them—their carcasses were scattered around the desert!
6 Men detta är oss skedt till exempel; att vi icke skole hafva begärelse till det ondt är, såsom de begärelse hade.
Now these things became examples for us, to the intent that we should not lust after evil things as they also lusted.
7 Varer icke heller afgudadyrkare, såsom somliga af dem, som skrifvet är: Folket satte sig ned att äta och dricka, och stodo upp till att leka.
And do not become idolaters, just like some of them; as it is written: “The people sat down to eat and drink, and got up to amuse themselves.”
8 Låter oss icke heller drifva horeri, såsom somlige af dem besmittade sig med horeri; och föllo på en dag tre och tjugu tusend.
And let us not fornicate, just as some of them did—and in one day twenty-three thousand died!
9 Låter oss ock icke fresta Christum, såsom somlige af dem frestade honom; och vordo dräpne af ormar.
Neither let us test the Christ, just as also some of them did—and were destroyed by the snakes!
10 Knorrer ock icke, såsom somlige af dem knorrade; och vordo dräpne af förderfvarenom.
And do not grumble, just as also some of them did—and were executed by the destroyer!
11 Allt sådant verderfors dem till ett exempel; men det är oss skrifvet till en förvarning, på hvilka verldenes ände kommen är. (aiōn g165)
Now all these things happened to them as examples and were written for our admonition, upon whom the ends of the ages have come. (aiōn g165)
12 Derföre, den som låter sig tycka han står, han se till, att han icke faller.
So then, let him who thinks he stands be careful that he does not fall!
13 Eder hafver ingen frestelse ännu påkommit, utan den mennisklig är; men Gud är trofast, som icke låter eder frestas öfver edra förmågo; utan gör med frestelsen en utgång, så att I kunnen dragat.
No testing has overtaken you except what is common to man, and God is competent, who will not allow you to be tested beyond what you can stand, but with the testing will also provide the way out, that you may be able to endure it.
14 Derföre, mine käreste, flyr ifrån afgudadyrkan.
Therefore, my beloved, flee from idolatry!
15 Jag talar såsom med förståndigom; betrakter I hvad jag säger:
I speak as to wise men; judge for yourselves what I say.
16 Välsignelsens kalk, den vi välsigne, är icke han Christi blods delaktighet? Det brödet, som vi bryte, är icke det Christi lekamens delaktighet?
The cup of blessing that we bless, is it not a sharing of the blood of Christ? The bread that we break, is it not a sharing of the body of Christ?
17 Ty det är ett bröd; så äre vi månge en lekamen, efter vi alle af eno bröde delaktige äre.
Since the loaf is one, we, the many, are one body, because we all partake of that single loaf.
18 Ser på Israel efter köttet; de som äta offren, äro de icke delaktige af altaret?
Consider the physical Israel: are not those who eat the sacrifices partakers of the altar?
19 Hvad skall jag då säga: Är afguden något? Eller är det något, som afgudom offras? Nej.
So what am I getting at? That an idol is anything, or what is offered to idols is anything?
20 Men det säger jag, att hvad Hedningarna offra, det offra de djeflom, och icke Gudi. Nu vill jag icke, att I skolen delaktige varda med djeflomen.
Rather, that the things pagans sacrifice they sacrifice to demons and not to God. I do not want you to become participants with the demons.
21 I kunnen icke dricka Herrans kalk, och djeflarnas kalk. I kunnen icke delaktige vara af Herrans bord, och djeflarnas bord.
You cannot drink the cup of the Lord and the cup of demons; you cannot partake of the Lord's table and of the table of demons.
22 Eller vilje vi reta Herran? Månn vi vara starkare än han?
Are we going to provoke the Lord's jealousy? Are we stronger than He?
23 Jag hafver magt till allt, men det kommer icke allt till förbättring.
All things are ‘permissible’ for me, but not all things are expedient. All things are ‘permissible’ for me, but not all things edify.
24 Ingen söke sitt, utan annars bästa.
Let no one seek his own, but each one the other's well-being.
25 Allt det falt är i köttboden, det äter, och fråger intet derefter för samvetets skull;
Eat whatever is being sold in the meat market, asking no question for the sake of conscience;
26 Ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.
since “the earth is the Lord's, and all its fullness.”
27 När nu en otrogen bjuder eder till gäst, och I viljen gå till honom, så äter allt det eder förelägges, och fråger intet derefter för samvetets skull.
If some unbeliever invites you and you decide to go, eat whatever is set before you, asking no questions for the sake of conscience.
28 Men om då någor säger till eder: Detta är offradt afgudom, så äter icke, för hans skull som det underviste, och för samvetets skull; ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.
But if anyone says, “This was offered to idols,” do not eat it for the sake of the speaker and of the conscience; since “the earth is the Lord's, and all its fullness.”
29 Samvetet, säger jag; icke ditt, utan dens andras; ty hvarföre skulle jag låta döma mina frihet af ens annars samvet?
‘Conscience’ I say, not your own but that of the other. Now just why should my freedom be judged by another's conscience?
30 Ty om jag äter deraf med tacksägelse, hvi skulle jag då lastad varda för det jag tackar före?
If I partake with thanks, why be slandered over something I give thanks for?
31 Hvad I nu äten eller dricken, eller hvad I gören, så gören allt Gudi till äro.
Therefore, whether you eat or you drink, or whatever you do, do all to the glory of God.
32 Varer sådane, att I ingen förargen, hvarken Juda, eller Grek, eller Guds församling;
Give no offense, either to Jews or to Greeks or to the Church of God
33 Såsom ock jag i all ting är allom till vilja, icke sökandes min, utan mångs mans nytto, att de måga varda salige.
—even as I try to please everyone in every way, not seeking my own profit but that of the many, that they may be saved.
