1 Korinthierbrevet 1

1 Paulus, kallad till Jesu Christi Apostel, genom Guds vilja, och Sosthenes, broderen;

2 Guds församling, som är i Corintho, dem helgadom genom Christum Jesum, kalladom heligom; samt med allom dem som åkalla vårs Herras Jesu Christi Namn, uti hvart och ett rum, deras och vårt.

3 Nåd vare eder, och frid af Gudi vårom Fader, och Herranom Jesu Christo.

4 Jag tackar min Gud alltid för edra skull, för den Guds nåd, som eder gifven är genom Christum Jesum;

5 Att I uti all stycke rike vordne ären genom honom, i all ord, och all kunskap.

6 Såsom predikanen om Christo i eder kraftig vorden är;

7 Så att eder icke fattas någor gåfva, och vänten vårs Herras Jesu Christi uppenbarelse.

8 Hvilken eder ock stadfäster intill ändan, att I ostraffelige ären på vårs Herras Jesu Christi dag.

9 Ty Gud är trofast, genom hvilken I kallade ären till hans Sons Jesu Christi, vårs Herras, delaktighet.

10 Men, käre bröder, jag förmanar eder, vid vårs Herras Jesu. Christi Namn, att I talen alle ett, och att ibland eder ingen tvedrägt är; utan att I ären fullborda uti ett sinne och ene mening.

11 Ty mig är förekommet, mine bröder, om eder, med dem som tjena Chloe, att ibland eder äro trätor.

12 Men jag säger, som hvar och en af eder säger: Jag är Paulisk, jag är Apollisk, jag är Cephisk, och jag är Christisk.

13 Månn Christus vara söndrad? Månn Paulus vara korsfäst för eder? Eller ären I döpte i Pauli namn?

14 Jag tackar Gud, att jag ingen edra döpt hafver, utan Crispum, och Gajum;

15 Att ingen kan säga, att jag hafver i mitt namn döpt.

16 Desslikes döpte jag Stephane husfolk; sedan vet jag icke, om jag någon annan döpt hafver.

17 Ty Christus hafver icke sändt mig till att döpa, utan till att förkunna Evangelium; icke med klokt tal, på det Christi kors icke skulle omintet varda.

18 Ty det tal om korset är en galenskap dem som förtappas; men oss, som salige vardom, är det en Guds kraft;

19 Ty skrifvet är: Jag skall omintet göra de visas visdom, och de förståndigas förstånd skall jag förkasta.

20 Hvar äro de kloke? Hvar äro de Skriftlärde? Hvar äro denna verldenes vise? Hafver icke Gud denna verldenes vishet gjort till galenskap? (aiōn g165)

21 Ty efter verlden icke kunde genom sin visdom känna Gud i hans visdom, så täcktes Gudi med dåraktiga predikan frälsa dem som tro.

22 Efter det Judarna begära tecken, och Grekerna söka efter vishet;

23 Men vi predike den korsfästa Christum, Judomen en förargelse, och Grekomen en galenskap.

24 Men dem samma, Judom och Grekom, som kallade äro, predike vi Christum, Guds kraft, och Guds visdom.

25 Ty Guds galenskap är visare än menniskor, och Guds svaghet är starkare än menniskor.

26 Käre bröder, ser på edor kallelse; icke månge köttsliga vise, icke månge mägtige, icke månge ädlingar äro kallade.

27 Men det, som galet var för verldene, hafver Gud utvalt, på det han skulle göra de visa till skam; och det svagt var för verldene hafver Gud utvalt, på det han skulle göra det till skam som starkt är.

28 Och det, som var oädla, och föraktadt för verldene, hafver Gud utvalt, och det intet är; på det han skulle göra det till intet, som något är;

29 På det intet kött skall kunna berömma sig för honom;

30 Af hvilkom I ock ären i Christo Jesu, den oss af Gudi är gjord till visdom, och till rättfärdighet, och till helgelse, och till förlossning;

31 På det, som skrifvet står: Den som berömmer sig, han berömme sig i Herranom.