< 1 Korinthierbrevet 1 >
1 Paulus, kallad till Jesu Christi Apostel, genom Guds vilja, och Sosthenes, broderen;
Paul renga, Pathien lungdoa Khrista Jisua tîrton ni ranga koi le ei lâibungpa Sosthenes han,
2 Guds församling, som är i Corintho, dem helgadom genom Christum Jesum, kalladom heligom; samt med allom dem som åkalla vårs Herras Jesu Christi Namn, uti hvart och ett rum, deras och vårt.
Korinth taka Pathien koiindang aom, Pathien mi inthieng ni ranga koi ngei, Khrista Jisua leh inzoma ama ta, muntina ei Pumapa Jisua Khrista biek mi murdi ngei leh munkhatin, an Pumapa le ei Pumapa kôm:
3 Nåd vare eder, och frid af Gudi vårom Fader, och Herranom Jesu Christo.
Pathien ei Pa le Pumapa Jisua Khrista kôm renga moroina le inngêina nin kôm om rese.
4 Jag tackar min Gud alltid för edra skull, för den Guds nåd, som eder gifven är genom Christum Jesum;
Khrista Jisua Pathien'n moroina nangni a pêk sikin nin ta rangin Pathien kôm râisânchong ki misîr bang ngâi.
5 Att I uti all stycke rike vordne ären genom honom, i all ord, och all kunskap.
Ama renga lam tina minei nin nia, chong le rietnangeia nin insôn bang sikin.
6 Såsom predikanen om Christo i eder kraftig vorden är;
Khrista chong hah nin kôma mindetin aoma
7 Så att eder icke fattas någor gåfva, och vänten vårs Herras Jesu Christi uppenbarelse.
ei Pumapa Jisua Khrista inlâr rang nin ngâk angin a satvurnangei inkhat luo man loiin om mak chei.
8 Hvilken eder ock stadfäster intill ändan, att I ostraffelige ären på vårs Herras Jesu Christi dag.
Ei Pumapa Jisua Khrista Nikhuo han khom châinaboia nin omna rangin a kôm han among dênin nangni mindet atih.
9 Ty Gud är trofast, genom hvilken I kallade ären till hans Sons Jesu Christi, vårs Herras, delaktighet.
A Nâipasal Jisua Khrista, ei Pumapa leh inlopna dôn ranga nangni koipu Pathien hah taksôn aom ani.
10 Men, käre bröder, jag förmanar eder, vid vårs Herras Jesu. Christi Namn, att I talen alle ett, och att ibland eder ingen tvedrägt är; utan att I ären fullborda uti ett sinne och ene mening.
Ka lâibungngei le sarnungei, nin tina murdia inruola, nin lâia insenna reng om loia, mulungrîl munkhat leh mindonna munkhat dôna om rangin ei Pumapa Jisua Khrista rimingin nin rêngin nangni ke ngên.
11 Ty mig är förekommet, mine bröder, om eder, med dem som tjena Chloe, att ibland eder äro trätor.
Ku sûngsuokngei, nin lâia inkhalna aom ti Khloe insûngmi senkhatngeiin ânthârlakin min ril.
12 Men jag säger, som hvar och en af eder säger: Jag är Paulisk, jag är Apollisk, jag är Cephisk, och jag är Christisk.
Ma anghin lei ti rong: nin rêngin nin ti lam atei chita, senkhatin an ti “Kei chu Paul pâl ki ni”; “Kei chu Apollos pâl ki ni”; adangin “Kei chu Peter pâl ki ni”; male adangin “Kei chu Khrista pâl ki ni” nin tia.
13 Månn Christus vara söndrad? Månn Paulus vara korsfäst för eder? Eller ären I döpte i Pauli namn?
Khrista chu pâlngeiin semin aom mo! Nin ta ranga khrosa thipu hah Paul mini? aninônchu tîrton Paul riminga baptis chang mo nin ni?
14 Jag tackar Gud, att jag ingen edra döpt hafver, utan Crispum, och Gajum;
Krispus le Gaius tiloiin chu tute ka baptis loi sikin Pathien kôm râisânchong ki ril.
15 Att ingen kan säga, att jag hafver i mitt namn döpt.
Masikin, tutên ku ruoisingei rimingin baptis ka chang ti thei no tunui.
16 Desslikes döpte jag Stephane husfolk; sedan vet jag icke, om jag någon annan döpt hafver.
(O ani, Stephanas le a insûngmingei khom baptis ko thoa, midang ka baptis sa mo khom riet mu-ung.)
17 Ty Christus hafver icke sändt mig till att döpa, utan till att förkunna Evangelium; icke med klokt tal, på det Christi kors icke skulle omintet varda.
Khrista'n baptis rangin mi tîr maka, Thurchi Sa misîra, ma thurchisa hah miriem vârna mang loia misîr rangin mi tîr kêng ani, Khrosa Khrista thina hah asênaboi achang loina rangin.
18 Ty det tal om korset är en galenskap dem som förtappas; men oss, som salige vardom, är det en Guds kraft;
Khrosa Khrista thina roi hih ânmang tir ngei ta rangin chu mona ania, aniatachu eini sanminring tira omngei ta rangin chu Pathien sinthotheina ani.
19 Ty skrifvet är: Jag skall omintet göra de visas visdom, och de förståndigas förstånd skall jag förkasta.
Pathien lekhabu'n: “Mivâr vârna chu min boi riei ka ta, male mitheingei riettheina chu paivar ki tih,” ati.
20 Hvar äro de kloke? Hvar äro de Skriftlärde? Hvar äro denna verldenes vise? Hafver icke Gud denna verldenes vishet gjort till galenskap? (aiōn )
Hanchu, mivârngei hah khonmo an om? mitheingei hah khonmo an om? Hi rammuola mi makhal theitakngei hah khonmo an om? Pathien'n hi rammuol vârna hih mona ani ti a minlang zoi! (aiōn )
21 Ty efter verlden icke kunde genom sin visdom känna Gud i hans visdom, så täcktes Gudi med dåraktiga predikan frälsa dem som tro.
Miriemngeiin an vârna mangin Pathien an riet thei khâiloi lehan Pathien vârna thurchi misîr “inmôl tak” manga a iemngei sanminring hah Pathien lungdo tak ani.
22 Efter det Judarna begära tecken, och Grekerna söka efter vishet;
Judangeiin minthârna rangin sininkhêlngei an zonga, Greekngeiin vârna an zong.
23 Men vi predike den korsfästa Christum, Judomen en förargelse, och Grekomen en galenskap.
Keini rêkin chu Khrista jêmdelna roi kin misîr ngâia, mahah Judangei ta rangin chu inpalna ania, Jentailngei ta rangin mona ani;
24 Men dem samma, Judom och Grekom, som kallade äro, predike vi Christum, Guds kraft, och Guds visdom.
aniatachu Juda mo, Greek mo Pathien'n a koingei ta rangin chu Khrista hah Pathien sinthotheina le Pathien vârna ani.
25 Ty Guds galenskap är visare än menniskor, och Guds svaghet är starkare än menniskor.
Pathien inmôlna chu miriem vârna nêkin avâr uola, a râtloina khom miriem râtna nêkin arât uol sikin.
26 Käre bröder, ser på edor kallelse; icke månge köttsliga vise, icke månge mägtige, icke månge ädlingar äro kallade.
Ka lâibungngei le sarnungei atûn, nangni a koi lam hih mindon ta u, nin lâia mi tamtak hi taksa tienga mivâr nimak choia, mi sinthotheitak khom nimak choia, mi roiinpui lâia khom nimak choi.
27 Men det, som galet var för verldene, hafver Gud utvalt, på det han skulle göra de visa till skam; och det svagt var för verldene hafver Gud utvalt, på det han skulle göra det till skam som starkt är.
Pathien'n mivârngei mâimôkashak theina rangin rammuol mindonna inmôlngei a thang ngeia, mirâtngei mâimôkashak theina rangin rammuol mindonna mi dok ngei a thang zoi.
28 Och det, som var oädla, och föraktadt för verldene, hafver Gud utvalt, och det intet är; på det han skulle göra det till intet, som något är;
Mapên han Pathien'n rammuol mindonna neinun kâm omngei hah kâmnângloi a min chang theina rangin rammuolin a en nuomloia amintem le itea abe loi hah a thang sa zoi.
29 På det intet kött skall kunna berömma sig för honom;
Masikin Pathien makunga han tute omlien song thei om noni ngei.
30 Af hvilkom I ock ären i Christo Jesu, den oss af Gudi är gjord till visdom, och till rättfärdighet, och till helgelse, och till förlossning;
Aniatachu nangni chu Pathien'n Khrista Jisua le nangni minzomin, Khrista hah ei vârna rangin a sin ani. Ama jârin Pathien makunga midik ei changa, Pathien mi inthieng ngei ei hongnia mojôkin ei om zoi.
31 På det, som skrifvet står: Den som berömmer sig, han berömme sig i Herranom.
Masikin Pathien lekhabu'n ati anghan, “Tukhom insong rang ajôt ngei chu Pumapa sintho hih song ngêt rese ngei.”