1 Krönikeboken 14

1 Och Hiram, Konungen i Tyro, sände båd till David, och cedreträ, murmästare och timbermän, att de skulle bygga honom ett hus.

Now Hiram king of Tyre sent envoys to David, along with cedar logs, stonemasons, and carpenters, to build a palace for him.

2 Och David förmärkte, att Herren hade stadfäst honom till Konung öfver Israel; ty hans rike steg upp för hans folks Israels skull.

And David realized that the LORD had established him as king over Israel and had highly exalted his kingdom for the sake of His people Israel.

3 Och David tog ännu flera hustrur i Jerusalem, och födde ännu flera söner och döttrar.

And David took more wives in Jerusalem and became the father of more sons and daughters.

4 Och de honom födde vordo i Jerusalem, heto alltså: Sammua, Sobab, Nathan, Salomo,

These are the names of the children born to him in Jerusalem: Shammua, Shobab, Nathan, Solomon,

5 Jibhar, Elisua, Elephelet,

Ibhar, Elishua, Elpelet,

6 Noga, Nepheg, Japhia,

Nogah, Nepheg, Japhia,

7 Elisama, BelJada, Eliphelet.

Elishama, Beeliada, and Eliphelet.

8 Och då de Philisteer hörde, att David var smord till Konung öfver hela Israel, drogo de alle upp till att söka David. Då David det hörde, drog han ut emot dem.

When the Philistines heard that David had been anointed king over all Israel, they all went in search of him; but David learned of this and went out to face them.

9 Och de Philisteer kommo, och lade sig neder i Rephaims dal.

Now the Philistines had come and raided the Valley of Rephaim.

10 Men David frågade Gud, och sade: Skall jag draga upp emot de Philisteer, och vill du gifva dem i mina hand? Herren sade till honom: Drag upp, jag hafver gifvit dem i dina händer.

So David inquired of God, “Should I go up against the Philistines? Will You deliver them into my hand?” “Go,” replied the LORD, “for I will deliver them into your hand.”

11 Och då de drogo upp till BaalPerazim, slog David dem der. Och David sade: Gud hafver förskingrat mina fiendar genom mina hand, såsom vattnet förskingras. Deraf kallade de det rummet BaalPerazim.

So David and his men went up to Baal-perazim, where he defeated the Philistines and said, “Like a bursting flood, God has burst out against my enemies by my hand.” So they called that place Baal-perazim.

12 Och de läto der deras gudar, hvilka David böd uppbränna i eld.

There the Philistines abandoned their gods, and David ordered that they be burned in the fire.

13 Men de Philisteer gjorde åter redo, och lade sig neder i dalenom.

Once again the Philistines raided the valley.

14 Och David frågade åter Gud. Och Gud sade till honom: Du skall icke draga upp efter dem; utan böj ifrå dem, att du må komma emot dem in mot päronaträn.

So David again inquired of God, who answered him, “Do not march up after them, but circle around them and attack them in front of the balsam trees.

15 När du då hörer ett ruskande ofvan i päronaträn gångandes, så far ut till stridena; ty Gud är der utdragen för dig, till att slå de Philisteers här.

As soon as you hear the sound of marching in the tops of the balsam trees, move out to battle, because this will mean that God has marched out before you to strike the camp of the Philistines.”

16 Och David gjorde såsom Gud honom budit hade. Och de slogo de Philisteers här, allt ifrå Gibeon intill Gaser.

So David did as God had commanded him, and they struck down the army of the Philistines all the way from Gibeon to Gezer.

17 Och Davids namn gick ut i all land. Och Herren lät hans räddhåga komma öfver alla Hedningar.

And David’s fame went out into every land, and the LORD caused all nations to fear him.