< Ayubu 10 >

1 “Nayachukia sana haya maisha yangu; kwa hiyo nitatoa malalamiko yangu kwa wazi bila kujizuia, nami nitanena kutokana na uchungu wa moyo wangu.
Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.
2 Nitamwambia Mungu: Usinihukumu, bali niambie una mashtaka gani dhidi yangu.
Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.
3 Je, inakupendeza wewe kunionea, kuikataa kwa dharau kazi ya mikono yako, huku wewe ukitabasamu juu ya mipango ya waovu?
Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
4 Je, wewe una macho ya kimwili? Je, wewe huona kama mwanadamu aonavyo?
Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?
5 Je, siku zako ni kama zile za mwanadamu, au miaka yako ni kama ile ya mtu,
Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,
6 ili kwamba utafute makosa yangu na kuichunguza dhambi yangu;
eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,
7 ingawa wajua kuwa mimi sina hatia, na hakuna awezaye kunitoa mkononi mwako?
du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
8 “Mikono yako ndiyo iliyoniumba na kunifanya. Je, sasa utageuka na kuniangamiza?
Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
9 Kumbuka kuwa ulinifinyanga kama udongo wa mfinyanzi. Je, sasa utanifanya kuwa mavumbi tena?
Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
10 Je, wewe hukunimimina mimi kama maziwa, na kunigandisha kama jibini,
Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.
11 ukanivika ngozi na nyama, na kuniunga pamoja kwa mifupa na mishipa?
Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.
12 Umenipa uhai na kunitendea wema, katika uangalizi wako umeilinda roho yangu.
Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.
13 “Lakini hili ndilo ulilolificha moyoni mwako, nami ninajua kuwa hili lilikuwa katika nia yako:
Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:
14 Kama nilifanya dhambi, ungekuwa umeniona, wala usingeacha kosa langu lipite bila kuadhibiwa.
om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.
15 Kama nina hatia, ole wangu! Hata kama ningekuwa sina hatia, siwezi kukiinua kichwa changu, kwa kuwa nimejawa na aibu, na kuzama katika mateso yangu.
Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
16 Kama nikiinua kichwa changu juu, unaninyatia kama simba, na kuonyesha tena uwezo wa kutisha dhidi yangu.
Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.
17 Wewe waleta mashahidi wapya dhidi yangu na kuzidisha hasira yako juu yangu; nazo nguvu zako zinanijia wimbi moja baada ya jingine.
Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
18 “Kwa nini basi ulinitoa tumboni? Ninatamani ningekufa kabla jicho lolote halijaniona.
Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,
19 Laiti nisingekuwako kamwe, au ningekuwa nimechukuliwa moja kwa moja kutoka tumboni kwenda kaburini!
hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.
20 Je, siku zangu chache si zimekaribia kuisha? Niachie ili niweze kupata muda mfupi wa kufurahi
Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,
21 kabla sijaenda mahali ambapo hakuna kurudi tena, katika nchi ya giza na uvuli wa mauti,
innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,
22 nchi ya giza kuu sana, yenye uvuli wa giza na machafuko, mahali ambapo hata nuru ni giza.”
till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.

< Ayubu 10 >