Cantar de los Cantares 2

1 Soy una rosa de Sarón, una flor de los valles.

»Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.»

2 Como el lirio de flores entre las espinas, así es mi amor entre las doncellas.

»Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.»

3 Como el manzano entre los árboles del bosque, así es mi amado entre los jóvenes. Tomé mi descanso bajo su sombra con gran placer, y su fruta era dulce a mi gusto.

»Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.

4 Me llevó a la casa del vino, y su bandera sobre mí fue amor.

I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.

5 Hazme fuerte con los pasteles de pasa, consuélame con las manzanas; Estoy enferma de amor.

Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek.»

6 Su mano izquierda está debajo de mi cabeza, y su mano derecha está alrededor de mí.

Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.

7 Prometanme, oh hijas de Jerusalén, por las gacelas y las ciervas del campo, que no muevan ni levanten a mi amor hasta que quiera.

Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill.

8 ¡La voz de mi ser amado! Mira, él viene saltando en las montañas, brincando sobre las colinas.

Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.

9 Mi ser querido es como un venado; Mira, él está al otro lado de nuestra pared, está mirando hacia las ventanas, dejándose ver a través de los enrejados.

Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.

10 Mi amado me dijo: Levántate, amor mío, y ven conmigo.

Min vän begynner tala, han säger till mig: »Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.

11 Porque, mira, el invierno ha pasado, la lluvia ha terminado y se ha ido;

Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.

12 Las flores han venido sobre la tierra; Ha llegado el tiempo de la canción de los pájaros Ha llegado el momento de cortar las vides, y la voz de la paloma está sonando en nuestra tierra;

Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.

13 La higuera saca su fruto verde y las vides en flor dan buen olor. Levántate de tu cama, hermosa mía, y ven conmigo.

Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.

14 Oh paloma mía, tú estás en las hendiduras de las laderas de las montañas, en las grietas de los montes altos; Déjame ver tu rostro, que tu voz llegue a mis oídos; porque dulce es tu voz, y tu rostro es hermoso.

Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.»

15 Agarren las zorras, las pequeñas zorras, que dañan nuestros viñedos; pues nuestras viñas están en flor.

Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom.

16 Mi amado es mío, y yo soy suya: él pastorea su rebaño entre las flores.

Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.

17 Hasta que llegue la noche, y el cielo se oscurezca lentamente, vuelve, mi amado, y sea como un venado en las montañas de Beter.

Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.