Salmos 81

1 Haz un canto a Dios, nuestra fortaleza: lanza un alegre clamor al Dios de Jacob!

För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.

2 Canten al son del pandero, con él arpa y él salterio.

Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

3 Toquen el cuerno en el tiempo de la luna nueva, en la luna llena, en nuestro día de fiesta santa:

Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

4 Porque esta es la ley de Israel, y la ley del Dios de Jacob.

Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

5 Se lo dio a José como testigo cuando salió a la tierra de Egipto; entonces las palabras de una extraña lengua sonaban en mis oídos.

Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

6 Bajé el peso de su espalda; sus manos se hicieron libres de las cestas.

Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

7 Tú soltaste un grito en tu tribulación, y yo te hice libre; Te di una respuesta en el lugar secreto del trueno; Te puse a prueba en las aguas de Meribah. (Selah)

»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

8 Escucha, pueblo mío, y te daré mi palabra, oh Israel, si solo haces lo que digo.

I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)

9 No habrá ningún dios extraño entre ustedes; no debes rendir culto a ningún otro dios.

Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

10 Yo soy el Señor tu Dios, que te subío de la tierra de Egipto; abre tu boca, para que yo te dé de comer.

Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

11 Pero mi pueblo no escuchó mi voz; Israel no quiso obedecerme, nada que ver conmigo.

Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

12 Así que los entregué a los deseos de sus corazones; para que puedan ir tras sus malvados propósitos.

Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

13 Si tan solo mi gente me escuchara, caminando en mis caminos!

Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

14 Yo rápidamente vencería a sus enemigos: mi mano se volvería contra aquellos que hacen la guerra contra ellos.

O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

15 Los que odiaban al Señor serían quebrantados, y su destrucción sería eterna.

Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

16 Yo les daría el mejor grano por comida; estarías lleno de miel de la roca.

De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»