Salmos 78

1 Escucha, oh mi pueblo, a mi ley; deja que tus oídos se inclinen a las palabras de mi boca.

En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

2 Abriendo mi boca voy a dar una historia, incluso los dichos oscuros de los viejos tiempos;

Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

3 Que han venido a nuestro oído y a nuestro conocimiento, tal como nos fueron dados por nuestros padres.

Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

4 No los mantendremos en secreto de nuestros hijos; aclararemos a la generación venidera las alabanzas del Señor y su fortaleza, y las grandes obras de asombro que ha hecho.

det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

5 Puso un testigo en Jacob, e hizo una ley en Israel; que él dio a nuestros padres para que pudieran darles conocimiento de ellos a sus hijos;

Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

6 Para que la generación venidera pueda tener conocimiento de ellos, incluso de los hijos del futuro, que les den a conocer a sus hijos;

Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

7 Para que pongan su esperanza en Dios, y no dejen que las obras de Dios se salgan de sus mentes, sino que guarden sus leyes;

Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

8 y no sean como sus padres, una generación dura e incontrolada; una generación cuyo corazón era duro, cuyo espíritu no era fiel a Dios.

Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

9 Los hijos de Efraín, armados con arcos, volvieron las espaldas en el día de la pelea.

Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

10 No fueron gobernados por la palabra de Dios, y no quisieron ir en el camino de su ley;

De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

11 Dejaron sus obras fuera de su memoria, y las maravillas que les había hecho ver.

De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

12 Hizo grandes obras delante de sus padres, en la tierra de Egipto, en los campos de Zoán.

Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

13 El mar fue cortado en dos para que pudieran pasar; las aguas se juntaron de lado a lado.

Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

14 Durante el día los guiaba en la nube, y durante toda la noche con una luz de fuego.

Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

15 Las rocas del desierto fueron quebradas por su poder, y él les dio a beber como de las aguas profundas.

Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

16 Hizo salir arroyos de la peña; y las aguas descender como ríos.

Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

17 Y siguieron pecando contra él aún más, apartándose del Altísimo en el desierto;

Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

18 Probando a Dios en sus corazones, pidiendo carne por su deseo.

De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

19 Dijeron palabras crueles contra Dios, diciendo: ¿Puede Dios preparar una mesa en el desierto?

Och de talade mot Gud, de sade: "Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

20 Mira, la roca fue cortada por su poder, por lo que el agua salió corriendo, y arroyos desbordantes; ¿él puede darnos pan? ¿es capaz de obtener carne para su gente?

Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"

21 Así que estas cosas vinieron a oídos del Señor, y él se enojó; y se encendió un fuego contra Jacob, y vino la ira contra Israel;

Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

22 Porque no tenían fe en Dios, ni esperanza en su salvación.

eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

23 Y dio órdenes a las nubes en lo alto, y las puertas del cielo estaban abiertas;

Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

24 Y envió como lluvia de maná, y les dio el grano del cielo.

han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

25 El hombre tomó parte en el alimento de los ángeles; les envió carne en toda su medida.

Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

26 Envió un viento del este del cielo, impulsando el viento del sur con su poder.

Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

27 Envió carne sobre ellos como el polvo, y aves emplumadas como la arena del mar,

Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

28 Y él dejó que baje a su lugar de descanso, alrededor de sus tiendas.

han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

29 Así que tenían comida y estaban llenos; porque él les dio su deseo;

Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

30 Pero no se apartaron de sus deseos; y mientras la comida todavía estaba en sus bocas,

Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

31 Vino sobre ellos la ira de Dios, y mató a los más robustos, y acabó con los jóvenes de Israel.

då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

32 Por todo esto siguieron pecando aún más, y no tuvieron fe en sus grandes maravillas.

Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

33 Así que sus días fueron desperdiciados como un aliento, y sus años en problemas.

Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

34 Cuando les mandó la muerte, lo buscaron; entonces se volvían a él buscándolo con cuidado;

När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

35 Entonces se acordaban que Dios era su Roca, y el Dios Altísimo su salvador.

De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

36 Pero sus labios y lengua le eran falsos;

och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

37 Y sus corazones no estaban bien con él, y no guardaron su pacto con él.

Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

38 Pero él, lleno de piedad, tiene perdón por el pecado, y no pone fin al hombre: frecuentemente retracta su ira, y no se enoja violentamente.

Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

39 Así que tuvo en cuenta que ellos eran solo carne; un aliento que se va rápidamente, y no volverá.

Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

40 ¡Con qué frecuencia iban contra él en el desierto. y le daban motivo de aflicción en el desierto!

Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

41 Otra vez pusieron a Dios a prueba, y le dieron dolor al Santo de Israel.

Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

42 No tuvieron en cuenta el trabajo de su mano, ni el día en que los quitó del poder de sus enemigos;

De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

43 cómo hizo sus señales en Egipto, y sus maravillas en el campo de Zoán;

då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

44 De modo que sus ríos se convirtieron en sangre, y no pudieron beber de sus arroyos.

Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

45 Envió diferentes tipos de moscas entre ellos, envenenando su carne; y ranas para su destrucción.

han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

46 El dio el aumento de sus campos a los gusanos, los frutos de su industria a los saltamontes.

Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

47 Envió hielo para la destrucción de sus vides; sus árboles fueron dañados por el frío glacial.

han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

48 Hielo fue llovido sobre su ganado; tormentas eléctricas enviaron destrucción entre las bandadas.

han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

49 Envió sobre ellos el ardor de su ira, su amargo disgusto, y liberó ángeles malvados entre ellos.

Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

50 Dejó que su ira se saliera con la suya; él no retuvo su alma de la muerte, sino que dio su vida a la enfermedad.

Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

51 Él dio a la destrucción a todos los primeros hijos de Egipto; los primeros frutos de su fuerza en las tiendas de Cam;

Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

52 Pero él tomó a su pueblo como ovejas, y los guió en la tierra desolada como un rebaño.

Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

53 Los llevó a salvo para que no tuvieran miedo; pero sus enemigos estaban cubiertos por el mar.

Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

54 Y él fue su guía a su tierra santa, hasta el monte que su diestra había hecho suyo;

Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

55 Expulsando naciones delante de ellos, marcando la línea de su herencia, y dando a las personas de Israel sus tiendas para un lugar de descanso.

Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

56 Pero ellos se amargaron contra el Dios Altísimo, lo probaron y no guardaron sus leyes;

Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

57 Sus corazones se volvieron atrás y falsos como sus padres; fueron convertidos a un lado como un arco retorcido.

de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

58 Le enojaron con sus altares paganos; adorando ídolos, lo provocaron a celos.

De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

59 Cuando esto llegó a oídos de Dios, se enojó mucho y abandonó a Israel por completo;

Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

60 Y se fué del lugar santo en Silo, la tienda que había puesto entre los hombres;

Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

61 Y permitió que sus enemigos capturaran él símbolo de su poder y gloria.

han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

62 Él entregó a su pueblo a la espada, y se enojó con su pueblo.

Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

63 Sus jóvenes fueron quemados en el fuego; y sus vírgenes no fueron alabadas en la canción de la novia.

Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

64 Sus sacerdotes fueron muertos a espada, y sus viudas no lloraron por ellos.

Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

65 Entonces el Señor era como el que se despierta del sueño, y como un hombre fuerte que clama por el vino.

Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

66 Sus enemigos fueron rechazados por sus golpes y avergonzados para siempre.

Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

67 Y puso la tienda de José a un lado, y no tomó la tribu de Efraín;

Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

68 Pero él tomó la tribu de Judá para sí, y el monte de Sión, en el cual tuvo placer.

Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

69 E hizo su lugar santo como el alto cielo, como la tierra que él fija para siempre.

Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

70 Tomó a David para que fuera su siervo, y lo llevó del lugar de las ovejas;

Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

71 De cuidar las ovejas que daban leche, lo llevó a dar de comer a Jacob su pueblo, y a Israel su heredad.

Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

72 Y David cuido del pueblo de Dios. Los cuido y dirigió con mano hábil y corazón sincero.

Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.