< Salmos 44 >
1 Ha llegado a nuestros oídos, oh Dios, nuestros padres nos han contado la historia de las obras que hiciste en sus días, en los viejos tiempos,
En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.
2 Arrebatando las naciones con tu mano, y plantando a nuestros padres en su lugar; reduciendo las naciones, pero aumentando el crecimiento de tu gente.
Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.
3 Porque no hicieron suya la tierra con sus espadas, y no fueron sus armas las que los salvaron; si no con tu diestra, y tu brazo, y la luz de tu rostro, porque tuviste placer en ellos.
Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.
4 Tú, eres mi Rey y mi Dios; ordenando la salvación para Jacob.
Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.
5 A través de ti venceremos a nuestros enemigos; por tu nombre serán aplastados nuestros adversarios.
Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.
6 No pondré mi confianza en mi arco, mi espada no será mi salvación.
Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;
7 Pero eres tú quien has sido nuestro salvador contra los que estaban contra nosotros, y has avergonzado a los que nos odiaban.
Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.
8 Nuestro orgullo está en Dios en todo momento, y su nombre alabamos para siempre. (Selah)
Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)
9 Pero ahora nos has apartado de ti y nos has avergonzado; no sales con nuestros ejércitos.
Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?
10 Nos hiciste retroceder delante delante del enemigo: quienes nos odian toman nuestros bienes para sí mismos.
Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.
11 Nos hiciste como ovejas que se toman para él matadero; y nos has esparcido entre las naciones.
Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.
12 vendiste a tu pueblo muy barato; su riqueza no aumenta por su precio.
Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.
13 Nos has hecho ser menospreciados por nuestros vecinos, se burlan y nos avergüenzan los que nos rodean.
Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.
14 Nuestro nombre es una palabra de vergüenza entre las naciones, al vernos. mueven la cabezas burlones entre los pueblos.
Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.
15 Mi desgracia está siempre delante de mí, y estoy cubierto de vergüenza en mi rostro;
Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;
16 Por la voz del que dice palabras de reproche y deshonra; por el que odia y por él vengativo.
Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.
17 Todo esto ha venido sobre nosotros, pero aún así te hemos mantenido en nuestra memoria; y no hemos faltado a tu pacto.
Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.
18 Nuestros corazones no han vuelto atrás. y nuestros pasos no han sido desviados de tus caminos;
Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;
19 Para que nos hayas dejado ser aplastados en lugares de miseria, y nos cubrieras con la sombra de muerte.
Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.
20 Si el nombre de nuestro Dios ha salido de nuestra mente, o si nuestras manos han sido extendidas a un dios extraño,
Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;
21 ¿No demandaria Dios esto? porque él ve los secretos del corazón.
Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.
22 En verdad, por tu causa somos muertos todos los días; somos contados como ovejas para la destrucción.
Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.
23 ¿Por qué duermes, oh Señor? ¡despierta! y ven en nuestra ayuda, no te alejes para siempre.
Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.
24 ¿Por qué escondes tu rostro, y por qué no piensas en nuestros problemas y nuestro cruel destino?
Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?
25 Porque nuestras almas son agobiadas hasta el polvo; arrastrando nuestros cuerpos sobre la tierra.
Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.
26 ¡Levántate! y ven en nuestra ayuda, y danos la salvación por tu misericordia.
Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.