Salmos 102

1 Escucha mi oración, oh Señor, y deja que mi clamor llegue a ti.

Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

2 No se me oculte tu rostro en el día de mi angustia; escúchame y deja que mi clamor sea respondido rápidamente.

Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

3 Mis días se desperdician como humo, y mis huesos se queman como en un fuego.

Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

4 Mi corazón está roto; se ha secado y muerto como la hierba, por lo que no pienso en la comida.

Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

5 Debido a la voz de mi dolor, mi carne se desperdicia hasta los huesos.

För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

6 Soy como un pájaro que vive solo en el desierto; como el pájaro nocturno en un desperdicio de arena.

Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

7 Mantengo la vigilancia como un pájaro solo en la parte superior de la casa.

Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

8 Mis enemigos dicen mal de mí todo el día; aquellos que son violentos contra mí hacen uso de mi nombre como una maldición.

Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

9 Tengo polvo para el pan y mi bebida se ha mezclado con llanto.

Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

10 Por tu pasión y tu ira, porque yo fui enaltecido y humillado.

för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

11 Mis días son como una sombra que se extiende; Estoy seco como la hierba.

Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

12 Pero tú, oh Señor, eres eterno; y tu nombre nunca llegará a su fin.

Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

13 De nuevo te levantarás y tendrás piedad de Sión; porque ha llegado el momento de que ella sea consolada.

Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

14 Porque tus siervos se complacen en sus piedras, sienten dolor por sus ruinas.

Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

15 Entonces las naciones darán honor al nombre del Señor, y todos los reyes de la tierra temerán a su gloria.

Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

16 Cuando el Señor haya levantado los muros de Sión, y sea visto en su gloria;

när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

17 Cuando ha oído la oración de los pobres, y no ha puesto su solicitud de lado.

när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

18 Esto se pondrá por escrito para la generación venidera, y las personas del futuro alabarán al Señor.

Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

19 Porque desde su lugar santo el Señor lo ha visto, desde lo alto del cielo mira desde lo alto la tierra;

att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

20 Al oír el clamor del prisionero, liberando a aquellos por quienes se ordena la muerte;

för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

21 Para que se proclame el nombre del Señor en Sión, y su alabanza en Jerusalén;

på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

22 Cuando se junten los pueblos, y los reinos, para adorar al Señor.

när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

23 Él retiró de mí mi fortaleza en el camino; él ha acortado mis días.

Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

24 Diré: Dios mío, no me lleves antes de mi tiempo; tus años pasan por todas las generaciones.

Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

25 En el pasado pusiste la tierra sobre su base, y los cielos son obra de tus manos.

I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

26 Ellos llegarán a su fin, pero tú seguirás adelante; todos ellos envejecerán como un abrigo, y como una túnica serán cambiados:

de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

27 Pero tú eres el inmutable, y tus años no tendrán fin.

Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

28 Los hijos de tus siervos tendrán un lugar seguro para descansar, y su descendencia estará siempre delante de ti.

Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.