San Lucas 24
1 Pero en el primer día de la semana, al amanecer, llegaron al lugar donde habían puesto su cuerpo, tomando las especias que habían preparado.
Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.
2 Y vieron que la piedra había sido removida.
Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.
3 Y entraron, pero el cuerpo del Señor Jesús no estaba allí.
Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
4 Y mientras dudaban, vieron a dos hombres con vestidos resplandecientes;
När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.
5 y mientras sus rostros se inclinaban hacia la tierra con temor, éstos les dijeron: ¿Por qué están buscando al que vive entre los muertos?
Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem "Varför söken I den levande bland de döda?
6 Él no está aquí, resucitó: recuerden lo que les dijo cuando aún estaba en Galilea, diciendo:
Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:
7 El Hijo del Hombre será entregado en manos de los malvados, y será puesto a la muerte en la cruz, y en el tercer día volverá a la vida.
'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'"
8 Y sus palabras volvieron a sus mentes,
Då kommo de ihåg hans ord.
9 Y se fueron de ese lugar y dieron cuenta de todas estas cosas a los once discípulos y a todos los demás.
Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --
10 Y ellas fueron María Magdalena, y Juana, y María, madre de Jacobo; y las otras mujeres que estaban con ellos dijeron estas cosas a los Apóstoles.
Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.
11 Pero estas palabras les parecieron insensatas, y no les creyeron.
Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.
12 Entonces Pedro, levantándose, fue al lugar donde habían puesto el cadáver, y viendo que no veía más que los lienzos, se fue a su casa maravillado por lo que había acontecido.
Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.
13 Y luego, dos de ellos, en ese mismo día, iban a un pequeño pueblo llamado Emaús, que estaba a unos once kilómetros de Jerusalén.
Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.
14 Y estaban hablando juntos de todas las cosas que habían sucedido.
Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
15 Mientras hablaban y razonaban entre sí, Jesús mismo se acercó y fue con ellos.
Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.
16 Pero sus ojos no estaban abiertos para que pudieran conocerlo.
Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.
17 Y él les dijo: ¿De qué están hablando?
Och han sade till dem: "Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?" Då stannade de och sågo bedrövade ut.
18 Entonces, deteniéndose, y mirándole con tristeza, uno de ellos, llamado Cleofás, le dijo: ¿Eres tú el único hombre que vive en Jerusalén y no ha tenido noticias de lo que ha sucedido allí en estos días?
Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: "Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?"
19 Y él les dijo: ¿Qué cosas? Y dijeron: Las cosas sobre Jesús de Nazaret, que fue profeta, grande en sus hechos y en sus palabras, delante de Dios y de todo el pueblo,
Han frågade dem: "Vad då?" De svarade honom: "Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:
20 Y cómo los principales sacerdotes y nuestros gobernantes lo entregaron para que lo crucificaran.
huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.
21 Pero esperábamos que él sería el Salvador de Israel. Además de todo esto, ahora ha dejado pasar tres días desde el momento en que ocurrieron estas cosas;
Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.
22 Y algunas mujeres entre nosotros nos causaron asombro, porque fueron temprano al lugar donde habían puesto su cuerpo,
Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven
23 Y no estaba allí; luego vinieron diciendo que habían visto una visión de los ángeles que decían que él estaba viviendo.
och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.
24 Y algunos de los que estaban con nosotros fueron al lugar, y vieron que era como las mujeres habían dicho, pero a él no lo vieron.
Och när några av dem som voro. med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke."
25 Y dijo: ¡Oh insensatos! qué lento para creerlo que los profetas han dicho.
Då sade han till dem: "O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!
26 ¿No era necesario que el Cristo pasara por estas cosas y entrara en su gloria?
Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?"
27 Y les mostró todas las cosas en las Escrituras, de Moisés y de todos los profetas, que tenían que ver consigo mismo.
Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
28 Y llegaron cerca de la ciudad a la cual iban, y parecía como si él estuviera yendo más lejos;
När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.
29 Pero ellos lo mantuvieron atrás, diciendo: No vayas, porque la tarde está cerca, el día casi se ha ido. Y él entró con ellos.
Men de nödgade honom och sade: "Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut." Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.
30 Y cuando se sentó con ellos a la mesa, tomó el pan, y pronunció las palabras de bendición y, al dividirlo, se los dio.
Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.
31 Y entonces sus ojos estaban abiertos, y tenían conocimiento de él, pero él se apartó de su vista.
Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.
32 Y decían el uno al otro: ¿No estaban ardiendo en nosotros nuestros corazones mientras nos hablaba en el camino, mientras nos explicaba las santas Escrituras?
Och de sade till varandra: "Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?"
33 Y esa misma hora se levantaron y regresaron a Jerusalén, donde los once y los otros se habían reunido.
Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.
34 Y ellos les dijeron: El Señor verdaderamente ha resucitado, y Simón lo ha visto.
Och dessa sade: "Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon."
35 Y contaron lo que había sucedido en el camino, y cómo, cuando les dio pan, lo reconocieron.
Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.
36 Mientras ellos estaban diciendo estas cosas, él mismo estaba entre ellos, y les dijo: ¡Paz a ustedes!
Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: "Frid vare med eder.
37 Pero estaban llenos de temor y aterrorizados, siendo de la opinión de que estaban viendo un espíritu.
Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.
38 Y él les dijo: ¿Por qué están angustiados, y por qué están sus corazones llenos de duda?
Men han sade till dem: "Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?
39 Vean; mis manos y mis pies: soy yo mismo; ponme las manos encima y asegúrate; porque un espíritu no tiene carne ni huesos como ven que tengo yo.
Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava."
40 Y cuando hubo dicho esto, les dejó ver sus manos y sus pies.
Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
41 Y, para alegría y maravilla, todavía estaban en duda, él les dijo: ¿Tienes algo de comida aquí?
Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: "Haven I här något att äta?"
42 Y le dieron un poco de pescado cocido y un panal de miel.
Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;
43 Y ante sus ojos él tomó y comió.
och han tog det och åt därav i deras åsyn.
44 Y les dijo: Estas son las palabras que les dije cuando estaba todavía con ustedes, que era necesario que todas las cosas que están en los escritos de Moisés y los profetas y en los Salmos sobre mí, se cumplan.
Och han sade till dem: "Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna."
45 Luego hizo que entendieran las Sagradas Escrituras en sus mentes.
Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.
46 Y les dijo: Así está escrito en las Escrituras que el Cristo sufrirá la muerte y volverá a la vida al tercer día;
Och han sade till dem: "Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
47 Y que se predique el arrepentimiento y el perdón de los pecados se hará a Jerusalén primero y a todas las naciones en su nombre.
och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.
48 Ustedes son testigos de estas cosas.
I kunnen vittna härom.
49 Y ahora les enviaré lo que mi padre se ha comprometido a darles, pero no se vayan de la ciudad, hasta que el poder del cielo venga a ustedes.
Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft."
50 Y los sacó hasta que estuvieron cerca de Betania, y alzando sus manos, les dio una bendición.
Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.
51 Y mientras lo hacía, se fue de ellos y fue llevado al cielo.
Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.
52 Y ellos lo adoraron y regresaron a Jerusalén con gran gozo.
Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.
53 Y estaban en el Templo en todo tiempo, alabando a Dios.
Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.
