Lamentaciones 5
1 Ten en mente, oh Señor, lo que nos ha llegado; toma nota y ve nuestra vergüenza.
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Nuestra herencia se entrega a los hombres extranjeros, nuestras casas a aquellos que no son nuestros compatriotas.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 Somos hijos sin padres, nuestras madres son como viudas.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 Pagamos dinero por un vaso de agua, obtenemos nuestra madera por un precio.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 Nuestros atacantes están sobre nuestros cuellos; vencidos con cansancio, no tenemos descanso.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 Hemos dado nuestras manos a los egipcios y a los asirios para que podamos tener suficiente pan.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Nuestros padres fueron pecadores y están muertos; y el peso de su maldad está sobre nosotros.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Los siervos gobiernan sobre nosotros, y no hay nadie que nos libere de sus manos.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 Ponemos nuestras vidas en peligro para obtener nuestro pan, enfrentándonos a la espada del desierto.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Nuestra piel se calienta como un horno, debido a la fiebre que nos causa la necesidad de alimentos.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 Tomaron por la fuerza a las mujeres en Sión, a las vírgenes en las ciudades de Judá.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Los príncipes fueron colgados de las manos; los rostros de los ancianos no fueron honrados.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Los jóvenes trituraban el grano y los niños caían bajo el peso de la leña.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 Los ancianos ya no están sentados en la puerta, y la música de los jóvenes ha llegado a su fin.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 El gozo de nuestros corazones ha terminado; Nuestro baile se transforma en dolor.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 La corona ha sido quitada de nuestra cabeza; el dolor es nuestro, porque somos pecadores.
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Por esto nuestros corazones son débiles; por estas cosas nuestros ojos son oscuros;
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 Por la montaña de Sión que es una ruina; los chacales van y vienen.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 Tú, oh Señor, estás sentado como Rey para siempre; El asiento de tu poder es de generación en generación.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 ¿Por qué te olvidarás de nosotros para siempre? ¿Por qué has estado alejado de nosotros durante tanto tiempo?
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Haz que volvamos a ti, Señor, y volveremos; Renueva nuestros días como en el pasado.
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 Pero nos has rechazado por completo; Estás lleno de ira contra nosotros.
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
