Lamentaciones 3

1 Soy el hombre que ha visto aflicción bajo la vara de su ira.

Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.

2 Por él he sido llevado a la oscuridad donde no hay luz.

Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.

3 Verdaderamente contra mí, su mano se ha vuelto una y otra vez todo el día.

Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.

4 Mi carne y mi piel han sido envejecidas por él y quebrantó mis huesos.

Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.

5 Él ha levantado una pared contra mí, encerrándome con una amarga pena.

Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.

6 Él me ha mantenido en lugares oscuros, como aquellos que han estado muertos hace mucho tiempo.

Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.

7 Me ha cercado un muro, de modo que no puedo salir; Él ha hecho grande el peso de mi cadena.

Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.

8 Incluso cuando envío un grito de auxilio, él mantiene mi oración en secreto.

Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.

9 . Ha levantado un muro de piedras cortadas sobre mis caminos, torció mis caminos.

Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.

10 Él es como un oso esperándome, como un león en lugares secretos.

Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.

11 Por él, mis caminos se desviaron y me hicieron pedazos; me han asolado.

Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.

12 Con su arco inclinado, me ha hecho la marca de sus flechas.

Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.

13 Él ha soltado sus flechas en las partes más internas de mi cuerpo.

Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.

14 Me he convertido en la burla de todos los pueblos; Soy él objeto de su burla todo el día.

Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.

15 Él ha hecho de mi vida nada más que dolor, amarga es la bebida que me ha dado.

Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.

16 Por él, mis dientes se rompieron con piedras trituradas, y me cubrió de ceniza.

Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.

17 Mi alma es enviada lejos de la paz, no tengo más recuerdos del bien.

Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.

18 Y dije: Mi fuerza ha perecido, y mi esperanza en él Señor.

Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.

19 Ten en cuenta mi aflicción, mi vagar, el ajenjo y la amargura.

Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.

20 Mi alma aún guarda el recuerdo de ellos; y se humilla dentro de mí.

Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.

21 Esto lo tengo en mente, y por eso tengo esperanza.

Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.

22 Es a través del amor del Señor que no hemos llegado a la destrucción, porque sus misericordias no tienen límites.

Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;

23 Son nuevas cada mañana; grande es su fidelidad.

Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.

24 Me dije: El Señor es mi herencia; y por eso tendré esperanza en él.

Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.

25 El Señor es bueno para los que lo esperan, para el alma que lo está buscando.

Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.

26 Es bueno seguir esperando y esperando tranquilamente la salvación del Señor.

Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.

27 Es bueno que un hombre se someta al yugo cuando es joven.

Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;

28 Déjalo que se siente solo, sin decir nada, porque él Señor se lo ha puesto.

Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;

29 Que ponga su boca en el polvo, si por casualidad puede haber esperanza.

Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;

30 Vuelva su rostro hacia el que le da golpes; que se llene de vergüenza.

Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.

31 Porque el Señor no da para siempre al hombre.

Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;

32 Porque aunque él envíe dolor, aun así tendrá lástima en toda la medida de su amor.

Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.

33 Porque no le agrada afligir y causar dolor a los hijos de los hombres.

Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;

34 Aplastar bajo sus pies a todos los prisioneros de la tierra,

Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;

35 Privar del derecho de un hombre ante el Altísimo.

Och låta deras sak för Gudi orätta vara;

36 Defraudar a un hombre en su demanda, el Señor no le place.

Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.

37 ¿Quién puede decir una cosa y darle efecto si no ha sido ordenado por el Señor?

Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;

38 ¿No sale mal y bien de la boca del Altísimo?

Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?

39 ¿Qué protesta puede hacer un hombre vivo, incluso un hombre sobre el castigo de su pecado?

Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.

40 Hagamos una reflexión pongamos a prueba nuestros caminos, volviéndonos nuevamente al Señor;

Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.

41 Levantando nuestros corazones con nuestras manos a Dios en los cielos.

Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.

42 Hemos hecho lo malo y hemos ido contra tu ley; No hemos tenido tu perdón.

Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;

43 Cubriéndonos con ira, nos perseguiste, has matado, no perdonado;

Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.

44 Cubriéndose con una nube, para que la oración no pase.

Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.

45 Nos has hecho como basura y desecho entre los pueblos.

Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.

46 Las bocas de todos nuestros enemigos se abren contra nosotros.

Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.

47 El temor y trampas han venido sobre nosotros, desolación y destrucción.

Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.

48 Ríos de agua corren de mis ojos, por la destrucción de la hija de mi pueblo.

Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.

49 Mis ojos están llorando sin parar, no tienen descanso,

Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;

50 Hasta que el Señor nos mire, hasta que vea mi problema desde cielo.

Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.

51 Mis ojos contristaron mi alma, por lo ocurrido a las hijas de mi pueblo.

Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.

52 Los que están contra mí sin causa me persiguen como si fuera un pájaro;

Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.

53 Han puesto fin a mi vida en la prisión, pusieron piedra sobre mi.

De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.

54 Aguas cubrieron mi cabeza; Dije, estoy muerto.

De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.

55 Estaba orando a tu nombre, oh Señor, desde la prisión más baja.

Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;

56 Mi voz vino a ti; Que no se te cierre el oído a mi clamor, a mi llanto.

Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.

57 Llegaste el día en que te hice mi oración: dijiste: No temas.

Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.

58 Oh Señor, has tomado la causa de mi alma, has salvado mi vida.

Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.

59 Oh Señor, has visto mi mal; sé juez en mi causa.

Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.

60 Has visto todas las malas recompensas que me han enviado, y todos sus planes contra mí.

Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.

61 Sus amargas palabras han llegado a tus oídos, oh Señor, y todos sus planes contra mí;

Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;

62 Los labios de los que subieron contra mí, y sus pensamientos contra mí todo el día.

Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.

63 Toman nota de ellos cuando están sentados y cuando se levanten; Yo soy su objeto de burla.

Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.

64 Les darás su recompensa, Señor, respondiendo a la obra de sus manos.

Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.

65 Dejarás que sus corazones se endurezcan con tu maldición sobre ellos.

Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.

66 Irás tras ellos con ira y les pondrás fin desde debajo de los cielos del Señor.

Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.