Job 9
1 Y Job respondió y dijo:
Job svarade och sade:
2 Verdaderamente, veo que es así: ¿y cómo es posible que un hombre pueda ser justo delante de Dios?
Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.
3 Si un hombre deseara ir a la ley con él, no podría darle una respuesta a una de cada mil preguntas.
Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.
4 Él es sabio de corazón y grande en fuerza: ¿quién alguna vez endureció su rostro contra él, y le fue bien?
Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?
5 Es el que quita las montañas sin su conocimiento, derribándolas en su ira.
Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.
6 Que está estremeciendo la tierra de su lugar, de modo que sus bases tiemblan:
Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
7 Que da órdenes al sol, y no da su luz; y quien guarda las estrellas de brillar.
Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
8 Por cuya mano se extendieron los cielos, y quién camina sobre las olas del mar:
Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.
9 Que hizo el Oso y Orión, y el cúmulo de estrellas, y los lugares secretos del sur;
Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.
10 ¿Quién hace grandes cosas incomprensibles? Sí, maravillas sin número.
Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.
11 Mira, pasa a mi lado y no lo veo; sigue adelante, pero no tengo conocimiento de él.
Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.
12 Si él extiende su mano para tomar, ¿por quién puede ser devuelta? ¿Quién le puede decir: ¿Qué estás haciendo?
Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
13 La ira de Dios no puede volverse atrás; Los ayudantes de Rahab, monstruo marino, se humillaron debajo de él.
Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
14 ¿Cuánto menos puedo darle una respuesta, usando las palabras correctas para discutir con él?
Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
15 Aunque mi causa fuera buena, no podría dar una respuesta; Pediría la gracia de aquel quién es mi Juez.
Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.
16 Si lo hubiera llamado, y él me respondiera, no tendría fe en que escucharía mi voz.
Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.
17 Porque su tormenta me quebranta, y mis heridas aumentan sin causa.
Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.
18 No me dejaría respirar, pero estaría lleno de amargo dolor.
Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.
19 Si es una cuestión de fuerza, él es poderoso y si se trata de una causa legal, él dice: ¿Quién me dará un día fijo?
Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?
20 Aunque estaba en lo correcto, mi boca me condenaría; No he hecho mal; pero esto me hace inicuo.
Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.
21 Si fuera perfecto; No conocería mi alma; despreciaría mi vida.
Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.
22 Es lo mismo para mí; por eso digo: Él pone fin al pecador y al que no ha hecho nada malo juntos.
Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.
23 Si la muerte viene repentinamente, él se ríe de las pruebas de aquellos que no han hecho nada malo.
När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.
24 La tierra es dada al poder del malvado; los rostros de sus jueces están cubiertos; Si no es por él, ¿quién lo ha hecho?
Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
25 Mis días van más rápido que un corredor; huyen y no ven él bien.
Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
26 Se apresuran como botes veloces, como un águila que cae repentinamente sobre su comida.
De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.
27 Si digo, olvidaré mi dolor, dejaré que mi rostro ya no esté triste y me alegraré;
När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;
28 Temeroso soy de todos mis dolores; Estoy seguro de que no seré libre del pecado en tus ojos.
Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.
29 ¡No me dejarás estar libre de pecado! ¿Por qué entonces me tomo la molestia de esforzarme?
Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?
30 Si me lavan con agua de la nieve, y me limpio las manos con jabón;
Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;
31 Entonces cuando me empujen al sepulcro, mi propia ropa me aborrecerá.
Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
32 Porque él no es un hombre como yo, para decirle que, podamos unirnos ante un juez.
Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
33 No hay nadie que tome una decisión entre nosotros, que podría tener control sobre nosotros.
Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
34 Que quite de mi su vara y su temor no me espante.
Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
35 Entonces diría lo que tengo en mente sin temor de él; porque no hay causa de miedo en mí.
Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.
