Job 7

1 ¿No tiene el hombre su tiempo ordenado de problemas en la tierra? ¿Y no son sus días como los días de un siervo trabajando para el pago?

En stridsmans liv lever ju människan på jorden, och hennes dagar äro såsom dagakarlens dagar.

2 Como un sirviente que desea las sombras de la noche, y un obrero buscando su pago.

Hon är lik en träl som flämtar efter skugga, lik en dagakarl som får bida efter sin lön.

3 Así que tengo para mi herencia meses de dolor sin ningún propósito, y me dan noches de cansancio.

Så har jag fått till arvedel månader av elände; nätter av vedermöda hava blivit min lott.

4 Cuando voy a mi cama, digo: ¿Cuándo será la hora de levantarme? pero la noche es larga, y estoy cambiando de lado a lado hasta la luz de la mañana.

Så snart jag har lagt mig, är min fråga: »När skall jag då få stå upp?» Ty aftonen synes mig så lång; jag är övermätt av oro, innan morgonen har kommit.

5 Mi carne está cubierta de gusanos y; mi piel se endurece y luego se agrieta y supura de nuevo.

Med förruttnelsens maskar höljes min kropp, med en skorpa lik jord; min hud skrymper samman och faller sönder.

6 Mis días van más rápido que el hilo del trabajador de la tela, y terminan sin esperanza.

Mina dagar fly snabbare än vävarens spole; de försvinna utan något hopp.

7 Oh, ten en cuenta que mi vida es un soplo: mi ojo nunca volverá a ver lo bueno.

Tänk därpå att mitt liv är en fläkt, att mitt öga icke mer skall få se någon lycka.

8 El ojo del que me ve ya no me verá más: tus ojos estarán sobre mí, y dejaré de ser.

Den nu ser mig, hans öga skall ej vidare skåda mig; bäst din blick vilar på mig, är jag icke mer.

9 Una nube que pasa y se desvanece y se va; así es el que desciende al inframundo no vuelve a subir. (Sheol h7585)

Såsom ett moln som har försvunnit och gått bort, så är den som har farit ned i dödsriket; han kommer ej åter upp därifrån. (Sheol h7585)

10 Él no regresará a su casa, y su lugar no tendrá más conocimiento de él.

Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus, och hans plats vet icke av honom mer.

11 Por eso no callaré la boca; Dejaré que las palabras salgan de ella en el dolor de mi espíritu, mi alma hará un clamor amargo.

Därför vill jag nu icke lägga band på min mun, jag vill taga till orda i min andes ångest, jag vill klaga i min själs bedrövelse.

12 ¿Soy una bestia de mar, que me pusiste a vigilar?

Icke är jag väl ett hav eller ett havsvidunder, så att du måste sätta ut vakt mot mig?

13 Cuando digo: En mi cama tendré consuelo, allí descansaré de mi enfermedad;

När jag hoppas att min bädd skall trösta mig, att mitt läger skall lindra mitt bekymmer,

14 Entonces me envías sueños y visiones de miedo;

då förfärar du mig genom drömmar, och med syner förskräcker du mig.

15 Mi alma escoge la asfixia, prefiero la muerte. que a está vida.

Nej, hellre vill jag nu bliva kvävd, hellre dö än vara blott knotor!

16 No tengo deseos de vivir, ¡no viviría para siempre! Aléjate de mí, porque mis días son como un aliento.

Jag är led vid detta; aldrig kommer jag åter till liv. Låt mig vara; mina dagar äro ju fåfänglighet.

17 ¿Qué es el hombre, que lo has hecho grande, y que tu atención está fija en él,

Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, aktar på henne så noga,

18 ¿Y que tu mano está sobre él cada mañana, y que lo estás poniendo a prueba cada minuto?

synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?

19 ¿Cuánto tiempo pasará antes de que tus ojos se aparten de mí, para que pueda tener un minuto de espacio para respirar?

Huru länge skall det dröja, innan du vänder din blick ifrån mig, lämnar mig i fred ett litet andetag?

20 Si he hecho algo malo, ¿qué te he hecho a ti, oh guardián de los hombres? ¿Por qué me has hecho un blanco para tus golpes, de modo que soy una carga para mi mismo?

Om jag än har syndar, vad skadar jag därmed dig, du människornas bespejare? Varför har du satt mig till ett mål för dina angrepp och låtit mig bliva en börda för mig själv?

21 ¿Y por qué no quitas mi pecado, y dejas que mi maldad termine? porque ahora voy al polvo, y me buscará con cuidado, pero ya no existiré.

Varför vill du icke förlåta mig min överträdelse, icke tillgiva mig min missgärning? Nu måste jag ju snart gå till vila i stoftet; om du söker efter mig, så är jag icke mer.