< Job 7 >

1 ¿No tiene el hombre su tiempo ordenado de problemas en la tierra? ¿Y no son sus días como los días de un siervo trabajando para el pago?
Måste icke menniskan alltid vara i strid på jordene; och hennes dagar äro såsom en dagakarls?
2 Como un sirviente que desea las sombras de la noche, y un obrero buscando su pago.
Såsom en dräng åstundar skuggan, och en dagakarl, att hans arbete må vara ute;
3 Así que tengo para mi herencia meses de dolor sin ningún propósito, y me dan noches de cansancio.
Så hafver jag väl arbetat hela månaden fåfängt, och bedröfvada nätter äro mig många vordna.
4 Cuando voy a mi cama, digo: ¿Cuándo será la hora de levantarme? pero la noche es larga, y estoy cambiando de lado a lado hasta la luz de la mañana.
När jag lägger mig, säger jag: När månn jag skola uppstå? Och sedan räknar jag, när afton skall varda; ty jag var hvarjom manne en styggelse intill mörkret.
5 Mi carne está cubierta de gusanos y; mi piel se endurece y luego se agrieta y supura de nuevo.
Mitt kött är fullt med matk och mull allt omkring; min hud är sammanskrynkt och till intet vorden.
6 Mis días van más rápido que el hilo del trabajador de la tela, y terminan sin esperanza.
Mine dagar äro snarare bortflogne än en väfspole; och äro förledne utan all förtöfvan.
7 Oh, ten en cuenta que mi vida es un soplo: mi ojo nunca volverá a ver lo bueno.
Tänk uppå, att mitt lif är ett väder, och min ögon komma icke igen till att se det goda;
8 El ojo del que me ve ya no me verá más: tus ojos estarán sobre mí, y dejaré de ser.
Och intet lefvandes öga varder mig mera seendes; din ögon se på mig, deröfver förgås jag.
9 Una nube que pasa y se desvanece y se va; así es el que desciende al inframundo no vuelve a subir. (Sheol h7585)
Molnet varder allt, och går bort; så ock den som far neder i helvetet, han kommer icke upp igen; (Sheol h7585)
10 Él no regresará a su casa, y su lugar no tendrá más conocimiento de él.
Och besitter icke sitt hus igen, och hans rum blifver öde.
11 Por eso no callaré la boca; Dejaré que las palabras salgan de ella en el dolor de mi espíritu, mi alma hará un clamor amargo.
Derföre vill jag ock icke förmena minom mun; jag vill tala i mins hjertas ångest, och vill utsäga min själs bedröfvelse.
12 ¿Soy una bestia de mar, que me pusiste a vigilar?
Är jag ett haf, eller en hvalfisk, att du så förvarar mig?
13 Cuando digo: En mi cama tendré consuelo, allí descansaré de mi enfermedad;
Ty jag tänkte: Min säng skall trösta mig; mitt lägre skall lisa mig.
14 Entonces me envías sueños y visiones de miedo;
När jag talar med mig sjelf, så förskräcker du mig med drömmar, och gör mig förfärelse;
15 Mi alma escoge la asfixia, prefiero la muerte. que a está vida.
Att min själ önskar sig vara hängd, och min ben döden.
16 No tengo deseos de vivir, ¡no viviría para siempre! Aléjate de mí, porque mis días son como un aliento.
Jag begärar intet mer lefva; håll upp af mig; ty mine dagar äro fåfängelige.
17 ¿Qué es el hombre, que lo has hecho grande, y que tu atención está fija en él,
Hvad är en menniska, att du aktar henne högt, och bekymrar dig med henne?
18 ¿Y que tu mano está sobre él cada mañana, y que lo estás poniendo a prueba cada minuto?
Du hemsöker henne dagliga, och försöker henne alltid.
19 ¿Cuánto tiempo pasará antes de que tus ojos se aparten de mí, para que pueda tener un minuto de espacio para respirar?
Hvi går du icke ifrå mig, och släpper mig, så länge jag uppsvälger min spott?
20 Si he hecho algo malo, ¿qué te he hecho a ti, oh guardián de los hombres? ¿Por qué me has hecho un blanco para tus golpes, de modo que soy una carga para mi mismo?
Hafver jag syndat, hvad skall jag göra dig, o du menniskors gömmare? Hvi gjorde du mig, att jag uppå dig stöta skulle, och är mig sjelfvom till tunga?
21 ¿Y por qué no quitas mi pecado, y dejas que mi maldad termine? porque ahora voy al polvo, y me buscará con cuidado, pero ya no existiré.
Och hvi förlåter du mig icke mina missgerning, och tager icke bort mina synd? Ty nu skall jag lägga mig i mull; och när man om morgonen söker mig, är jag då intet till.

< Job 7 >