Job 6
1 Y Job respondió y dijo:
Då tog Job till orda och sade:
2 ¡Si solo pudiera medirse mi pena, y ponerla en la balanza contra mi problema!
Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
3 Porque entonces su peso sería más que la arena de los mares, debido a esto mis palabras han sido cortadas.
Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
4 Porque las flechas del Todopoderoso están dentro de mí, y su veneno bebe mi espíritu, su ejército de temores se pone en orden contra mí.
Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
5 ¿El asno de los campos emite su voz cuando tiene pasto? ¿O el buey hace sonidos sobre su comida?
Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
6 ¿Tomará un hombre comida que no tenga sabor sin sal? ¿O hay algún sabor en la clara del huevo?
Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
7 Mi alma no desea tales cosas, son como enfermedades en mi comida.
Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
8 ¡Si tan solo pudiera tener una respuesta a mi oración, y Dios me diera mi deseo!
Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9 Si solo él se complaciera en terminar conmigo; ¡Y soltaría su mano para destruirme!
O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
10 Por lo tanto, todavía tendría consuelo y gozaría con los dolores de la muerte, porque siempre he respetado las palabras del Dios Santo.
Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
11 ¿Tengo fuerzas para seguir esperando o tengo algún fin para estar esperando?
Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
12 ¿Es mi fortaleza la fuerza de las piedras, o es mi carne de bronce?
Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
13 No tengo ayuda en mí mismo, y la sabiduría se me ha ido por completo.
Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
14 El que tiene el corazón cerrado contra su amigo que sufre, ha renunciado al temor del Todopoderoso.
Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
15 Mis amigos han sido desleales como un arroyo, como arroyos en los valles que llegan a su fin.
Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
16 Que son oscuros por el hielo y la nieve que cae en ellos;
som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
17 Bajo el ardiente sol se secan, y no llegan a nada debido al calor.
men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
18 Las caravanas de camellos se desvían de su camino; van al vacío y son destruidos.
Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
19 Las caravanas de camellos de Tema los buscaron y de Saba, los esperaban.
Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20 Ellos vinieron, fueron avergonzados por su esperanza; y confundida su esperanza.
men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21 Así son ustedes ahora; Ven mi triste condición y tienen miedo.
Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22 ¿Dije, dame algo? o ¿Hacer un pago para mí de su riqueza?
Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
23 ¿O me sacas del poder de mi enemigo? o ¿Dar dinero para que me rescaten del poder de los malvados?
att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
24 Dame la enseñanza y estaré callado; Y hazme ver mi error.
Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
25 ¡Qué agradables son las palabras rectas! ¿Pero qué prueba hay en tus argumentos?
Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
26 Mis palabras pueden parecer malas, pero las palabras de quien no tiene esperanza son para el viento.
Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27 En verdad, ustedes echarían suerte sobre un huérfano, y capaz de vender a su propio amigo.
Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
28 Ahora pues, vuelvan sus ojos hacia mí, porque de verdad no diré lo que es falso en mi rostro.
Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29 Deja que tu mente sea cambiada, y no tengas una mala opinión de mí; Sí, cambia, porque mi justicia todavía está en mí.
Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30 ¿Hay mal en mi lengua? ¿No puede mi paladar discernir destrucción?
Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
