Job 6
1 Y Job respondió y dijo:
Job svarade, och sade:
2 ¡Si solo pudiera medirse mi pena, y ponerla en la balanza contra mi problema!
När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,
3 Porque entonces su peso sería más que la arena de los mares, debido a esto mis palabras han sido cortadas.
Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.
4 Porque las flechas del Todopoderoso están dentro de mí, y su veneno bebe mi espíritu, su ejército de temores se pone en orden contra mí.
Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.
5 ¿El asno de los campos emite su voz cuando tiene pasto? ¿O el buey hace sonidos sobre su comida?
Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.
6 ¿Tomará un hombre comida que no tenga sabor sin sal? ¿O hay algún sabor en la clara del huevo?
Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?
7 Mi alma no desea tales cosas, son como enfermedades en mi comida.
Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.
8 ¡Si tan solo pudiera tener una respuesta a mi oración, y Dios me diera mi deseo!
O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;
9 Si solo él se complaciera en terminar conmigo; ¡Y soltaría su mano para destruirme!
Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;
10 Por lo tanto, todavía tendría consuelo y gozaría con los dolores de la muerte, porque siempre he respetado las palabras del Dios Santo.
Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.
11 ¿Tengo fuerzas para seguir esperando o tengo algún fin para estar esperando?
Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?
12 ¿Es mi fortaleza la fuerza de las piedras, o es mi carne de bronce?
Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.
13 No tengo ayuda en mí mismo, y la sabiduría se me ha ido por completo.
Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.
14 El que tiene el corazón cerrado contra su amigo que sufre, ha renunciado al temor del Todopoderoso.
Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.
15 Mis amigos han sido desleales como un arroyo, como arroyos en los valles que llegan a su fin.
Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.
16 Que son oscuros por el hielo y la nieve que cae en ellos;
Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.
17 Bajo el ardiente sol se secan, y no llegan a nada debido al calor.
Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.
18 Las caravanas de camellos se desvían de su camino; van al vacío y son destruidos.
Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.
19 Las caravanas de camellos de Tema los buscaron y de Saba, los esperaban.
De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.
20 Ellos vinieron, fueron avergonzados por su esperanza; y confundida su esperanza.
Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.
21 Así son ustedes ahora; Ven mi triste condición y tienen miedo.
Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.
22 ¿Dije, dame algo? o ¿Hacer un pago para mí de su riqueza?
Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?
23 ¿O me sacas del poder de mi enemigo? o ¿Dar dinero para que me rescaten del poder de los malvados?
Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?
24 Dame la enseñanza y estaré callado; Y hazme ver mi error.
Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.
25 ¡Qué agradables son las palabras rectas! ¿Pero qué prueba hay en tus argumentos?
Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?
26 Mis palabras pueden parecer malas, pero las palabras de quien no tiene esperanza son para el viento.
I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.
27 En verdad, ustedes echarían suerte sobre un huérfano, y capaz de vender a su propio amigo.
I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.
28 Ahora pues, vuelvan sus ojos hacia mí, porque de verdad no diré lo que es falso en mi rostro.
Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.
29 Deja que tu mente sea cambiada, y no tengas una mala opinión de mí; Sí, cambia, porque mi justicia todavía está en mí.
Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.
30 ¿Hay mal en mi lengua? ¿No puede mi paladar discernir destrucción?
Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.
