Job 4

1 Respondió Elifaz el temanita y dijo:

Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

2 Si alguien tratará de hablarte una palabra, ¿será molestia para ti? pero ¿quién es capaz de evitar decir lo que está en su mente?

Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?

3 En verdad, has ayudado a los demás y has fortalecido las manos débiles;

Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;

4 El que estaba cerca de caer ha sido animado por tus palabras, y has dado fuerza al que está por caer.

dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.

5 Pero ahora ha venido sobre ti y es un cansancio para ti; Te conmueve y tu mente está turbada.

Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.

6 ¿No es tu temor de Dios tu apoyo y tu forma de vida recta tu esperanza?

Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?

7 ¿Alguna vez has visto la destrucción llegar a un hombre recto? ¿O cuándo fueron destruidos los temerosos de Dios?

Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?

8 Lo que he visto es que aquellos que han sembrado los problemas, y el mal plantado, obtienen lo mismo para sí mismos.

Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;

9 Por el aliento de Dios la destrucción los toma, y por el viento de su ira son destruidos.

för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.

10 Aunque el ruido del león y el sonido de su voz pueden ser ruidosos, los dientes de los leones jóvenes son quebrantados.

Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;

11 El viejo león llega a su fin por necesidad de comida, y los cachorros de la leona van deambulando en todas direcciones.

Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.

12 Una palabra me fue dada en secreto, y el sonido de ella llegó a mis oídos,

Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,

13 Tuve una pesadilla cuando el sueño profundo llega a los hombres,

När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,

14 El temor se apoderó de mí, y mis huesos estaban llenos de problemas;

då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.

15 Y una respiración se movía sobre mi cara; el cabello de mi carne se endureció.

En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.

16 Algo estaba presente ante mí, pero no pude verlo claramente; había una forma ante mis ojos: una voz tranquila llegó a mis oídos, diciendo:

Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:

17 ¿Puede el hombre ser recto ante Dios? ¿O un hombre sea limpio ante su Hacedor?

»Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?

18 En verdad, no pone fe en sus siervos celestiales, y ve error en sus ángeles;

Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;

19 ¡Cuánto más los que viven en casas de barro, cuyas bases están en el polvo! Serán destruidos por la polilla;

huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;

20 Entre la mañana y la tarde están completamente destruidos; Llegan a su fin para siempre, y nadie toma nota.

när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.

21 Si se les tira la cuerda de la tienda, ¿acaso no llegan a su fin y sin sabiduría?

Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö.»