Job 4

1 Respondió Elifaz el temanita y dijo:

Då svarade Eliphas af Thema, och sade:

2 Si alguien tratará de hablarte una palabra, ¿será molestia para ti? pero ¿quién es capaz de evitar decir lo que está en su mente?

Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?

3 En verdad, has ayudado a los demás y has fortalecido las manos débiles;

Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.

4 El que estaba cerca de caer ha sido animado por tus palabras, y has dado fuerza al que está por caer.

Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.

5 Pero ahora ha venido sobre ti y es un cansancio para ti; Te conmueve y tu mente está turbada.

Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.

6 ¿No es tu temor de Dios tu apoyo y tu forma de vida recta tu esperanza?

Ja, der är nu din ( Guds ) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.

7 ¿Alguna vez has visto la destrucción llegar a un hombre recto? ¿O cuándo fueron destruidos los temerosos de Dios?

Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?

8 Lo que he visto es que aquellos que han sembrado los problemas, y el mal plantado, obtienen lo mismo para sí mismos.

Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;

9 Por el aliento de Dios la destrucción los toma, y por el viento de su ira son destruidos.

Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.

10 Aunque el ruido del león y el sonido de su voz pueden ser ruidosos, los dientes de los leones jóvenes son quebrantados.

Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.

11 El viejo león llega a su fin por necesidad de comida, y los cachorros de la leona van deambulando en todas direcciones.

Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.

12 Una palabra me fue dada en secreto, y el sonido de ella llegó a mis oídos,

Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.

13 Tuve una pesadilla cuando el sueño profundo llega a los hombres,

Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;

14 El temor se apoderó de mí, y mis huesos estaban llenos de problemas;

Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.

15 Y una respiración se movía sobre mi cara; el cabello de mi carne se endureció.

Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.

16 Algo estaba presente ante mí, pero no pude verlo claramente; había una forma ante mis ojos: una voz tranquila llegó a mis oídos, diciendo:

Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:

17 ¿Puede el hombre ser recto ante Dios? ¿O un hombre sea limpio ante su Hacedor?

Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?

18 En verdad, no pone fe en sus siervos celestiales, y ve error en sus ángeles;

Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.

19 ¡Cuánto más los que viven en casas de barro, cuyas bases están en el polvo! Serán destruidos por la polilla;

Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.

20 Entre la mañana y la tarde están completamente destruidos; Llegan a su fin para siempre, y nadie toma nota.

Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;

21 Si se les tira la cuerda de la tienda, ¿acaso no llegan a su fin y sin sabiduría?

Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.