Job 39
1 ¿Sabes cuando paren las cabras monteses? ¿Has visto a las ciervas dar a luz a sus crías?
Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
2 ¿Sabes los meses de su preñez? ¿O Sabes el momento en que van a parir?
Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
3 Se arrodillan, dan a luz a sus crías, pasan los dolores.
De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
4 Sus crías son fuertes, viven en el campo abierto; Salen y no vuelven.
Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
5 ¿Quién ha dejado libre el asno de los campos? ¿O soltó las ataduras del asno salvaje?
Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
6 A quien le he dado el desierto por morada, y la tierra estéril como lugar de vida.
Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
7 Él se burla del ruido de la ciudad; la voz del conductor no llega a sus oídos;
Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
8 Él va a buscar sus pastizales en las montañas, buscando cada cosa verde.
Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
9 ¿Será tu siervo el buey de las montañas? ¿O es el lugar de descanso de su noche en su pesebre?
Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
10 ¿Estará tirando tu arado con cuerdas, subiendo los valles detrás de ti?
Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
11 ¿Pondrás tu fe en él, porque su fuerza es grande? ¿Confiarás tu trabajo a su cuidado?
Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
12 ¿Le tendrás fe de que te devolverá tu grano, que lo recogerá del piso de trituración?
Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
13 ¿Hermosas y alegres plumas le has dado al pavo real; o alas y plumas al avestruz,
Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
14 Abandona sus huevos en el suelo, para que se incuben en el polvo.
Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
15 ¿Sin pensar que pueden ser aplastados por el pie, y destrozados por las bestias del campo?
Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
16 Es cruel con sus crías, como si no fueran de ella; su trabajo no tiene ningún propósito; ella no tiene miedo.
Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
17 Porque Dios le ha quitado sabiduría a su mente y no le ha dado ninguna medida de conocimiento.
Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
18 Cuando ella agita sus alas en lo alto, se burla del caballo y del que está sentado sobre él.
Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
19 ¿Le das fuerza al caballo? ¿Es por tu mano que su cuello está cubierto de crin?
Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
20 ¿Lo harás temblar como a un saltamontes, él vigor de su resoplido espanta?
Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
21 Él escarba en la tierra, y se alegra en su fuerza; sale al encuentro del equipo militar.
Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
22 Se burla del temor, no se acobarda y no se aleja de la espada.
Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
23 El arco suena contra él aljaba; Ve el punto brillante de lanza y el escudo.
Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
24 Temblando de pasión, él está mordiendo la tierra; no es capaz de guardar silencio ante el sonido de la bocina;
Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
25 Cuando llega a sus oídos, dice: ¡Ajá! Está oliendo la lucha desde lejos, y oyendo el trueno de los capitanes y los gritos de guerra.
För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
26 ¿Es por tu conocimiento que el halcón eleva su vuelo, extendiendo sus alas hacia el sur?
Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
27 ¿O es por tu mandato que el águila sube y hace su lugar de descanso en lo alto?
Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
28 Sobre la roca está su morada; su fortaleza, sobre la cima de la montaña allí permanece.
På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
29 Desde allí él acecha la presa; su ojo lo ve desde lejos.
Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
30 Sus polluelos se alimentan de sangre, y donde están los cuerpos muertos, allí está ella.
Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
