< Job 31 >

1 Hice un acuerdo con mis ojos; ¿Cómo podrían mis ojos estar mirando a una virgen?
Jag hafver gjort ett förbund med min ögon, att jag intet skall sköta efter någon jungfru.
2 ¿Cuál es la recompensa de Dios desde lo alto, o la herencia dada por él Todopoderoso desde el cielo?
Men hvad gifver mig Gud till löna ofvan efter, och hvad arfvedel den Allsmägtige af höjdene?
3 ¿No es problema para el pecador, y destrucción para los que hacen el mal?
Skulle icke heldre den orättfärdige hafva den vedermödona, och en ogerningsman sådana jämmer lida?
4 ¿No ve él mis caminos, y mis pasos no están todos numerados?
Ser han icke mina vägar, och räknar alla mina gånger?
5 Si he ido por caminos falsos, o mi pie se apuró rápido a engaño;
Hafver jag vandrat i fåfängelighet, eller min fot skyndat sig till bedrägeri?
6 Déjame ser medido en escalas rectas, y deja que Dios vea mi justicia.
Man väge mig på en rätt våg, så skall Gud förnimma min fromhet.
7 Si mis pasos han sido apartados, o si me dejado llevar por la codicia, o si la propiedad de otro está en mis manos;
Hafver min gång vikit utaf vägen, och mitt hjerta efterföljt min ögon, och något lådat vid mina händer,
8 Si siembro mi semilla en la tierra para que otro tenga su fruto, y deja que mi producto sea arrancado de raíz.
Så låt mig så, och en annar äte det; och min ätt varde utrotad.
9 Si mi corazón iba tras la esposa de otro hombre, o si esperaba en acecho la puerta de mi vecino;
Hafver mitt hjerta låtit sig draga till qvinno, och hafver vaktat vid mins nästas dörr,
10 Entonces deja que mi esposa dé placer a otro hombre y que otros usen su cuerpo.
Så varde min hustru af enom androm skämd, och andre besofve henne;
11 Porque eso sería un crimen; sería un acto por el cual los jueces medirían el castigo:
Ty det är en last och en missgerning för domarena.
12 Sería un fuego que arderá hasta la destrucción, y que me quitaría todo lo que tengo.
Ty det vore en eld, som förtärer intill förderf, och all min tilldrägt utrotade.
13 Si he desdeñado el derecho de mi sirviente, o mi sirvienta, cuando contendieron conmigo;
Hafver jag föraktat, mins tjenares eller mine tjenarinnos rätt, då de med mig trätte?
14 ¿Qué haré cuando Dios venga como mi juez? ¿Y qué respuesta puedo dar a sus preguntas?
Hvad ville jag göra, när Gud reser sig upp? Och hvad ville jag svara, när han hemsöker?
15 ¿No lo hizo Dios tan bien como yo? ¿No nos dio vida en los cuerpos de nuestras madres?
Hafver ock icke han gjort honom, den mig i moderlifvet gjorde; och hafver ju så väl tillredt honom i lifvena?
16 Si retenía el deseo de los pobres; o he hecho desfallecer los ojos de la viuda;
Hafver jag dem torftigom förnekat hvad de begärde, och låtit enkones ögon försmäkta?
17 Si me guardaba la comida y no le daba un poco al huérfano;
Hafver jag ätit min beta allena, att den faderlöse icke också hafver ätit deraf?
18 Porque desde mi juventud él creció conmigo como un padre, desde mis primeros días; y a la viuda la guié desde mi niñez;
Ty ifrå minom ungdom hafver jag hållit mig såsom en fader, och allt ifrå mitt moderlif hafver jag gerna hugsvalat.
19 Si he visto a alguien cercano a la muerte por necesidad de ropa, y a los pobres sin nada que los cubriera;
Hafver jag någon sett förgås, derföre att han icke hade kläder; och låtit den fattiga gå oskyldan?
20 Si su espalda no me dio una bendición, y la lana de mis ovejas no lo calentó;
Hafva icke hans sidor välsignat mig, då han af min lambs skinn värmad vardt?
21 Si mi mano había sido levantada contra él justo, cuando vi que los jueces me apoyaban;
Hafver jag låtit komma mina hand vid den faderlösa, ändock jag såg mig i portenom magt hafva,
22 Que mi brazo sea arrancado de mi cuerpo, y que sea roto desde su base.
Så falle mina skuldror ifrå mina axlar, och min arm gånge sönder ifrå läggenom.
23 Porque el temor de Dios me retuvo, y debido a su poder no podría hacer tales cosas.
Ty jag fruktade Gud såsom en olycko öfver mig, och kunde hans tunga icke bära.
24 Si hice del oro mi esperanza, o si alguna vez dije al mejor oro, he puesto mi fe en ti;
Hafver jag satt guld till min tröst, och sagt till guldklimpen: Du äst mitt hopp?
25 Si me alegrara porque mi riqueza era grande, y porque mi mano había reunido mucho;
Hafver jag gladt mig, att jag myckna ägodelar hade, och min hand allahanda förvärfvat hade?
26 Si, cuando vi el sol brillando, y la luna moviéndose en su camino brillante,
Hafver jag sett på ljuset, då det klarliga sken, och på månan, då han i fyllo gick?
27 Un sentimiento secreto de adoración entró en mi corazón, y mi boca besó mi mano;
Hafver mitt hjerta hemliga låtit sig tälja i det sinnet, att min mun skulle kyssa mina hand?
28 Ese hubiera sido otro pecado para ser recompensado con el castigo de los jueces; porque habría sido falso a Dios en lo alto.
Hvilket ock en missgerning är för domarena; förty dermed hade jag nekat Gud i höjdene.
29 Si me alegré en la destrucción de mi aborrecedor, y grité de alegría cuando el mal lo alcanzó;
Hafver jag gladt mig, när minom fiende gick illa, och upphäfvit mig, att olycka råkade uppå honom?
30 Porque no dejé que mi boca cediera al pecado al poner una maldición sobre su vida?
Ty jag lät min mun icke synda, så att han önskade hans själ ena banno.
31 Si los hombres de mi tienda dijeran: ¿Quién no ha comido toda su carne, no se saciaría?
Hafva icke de män i mine hyddo måst säga: Ack! att vi icke måtte af hans kött mättade varda.
32 El viajero no tomó su descanso nocturno en la calle, y mis puertas estaban abiertas para cualquier persona en un viaje;
Ute måste den främmande icke blifva; utan dem vägfarande lät jag mina dörr upp.
33 Si mis malas obras cubiertas como Adan, y mi pecado en el secreto de mi pecho,
Hafver jag såsom en menniska skylt mina skalkhet, att jag skulle hemliga fördölja min missgerning?
34 Por temor al gran grupo de personas, o por temor a que las familias me despreciarán, para que me quede callado y no salga por mi puerta;
Hafver jag grufvat mig för stora hopen; eller hafver frändernas föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla, och gick icke ut genom dörrena.
35 ¡Si solo Dios me escuchara, y él Todopoderoso me contestara! ¡O si lo que él tiene contra mí se hubiera puesto por escrito!
Ho gifver mig en förhörare, att den Allsmägtige må höra mitt begär? Att någor måtte skrifva en bok om mine sak;
36 En verdad tomaría el libro en mis hombros; sería para mí como una corona;
Så ville jag taga henne uppå mine axlar, och ombinda mig henne såsom en krono.
37 Dejaría claro el número de mis pasos, ¡lo pondría ante él como un príncipe! Las palabras de Job se acaban.
Jag ville förkunna talet på mina gånger, och såsom en Förste ville jag det frambära.
38 Si mi tierra ha clamado contra mí, o los surcos ha estado triste;
Om min jord ropar emot mig, och dess fårar alle tillika gråta;
39 Si he tomado su producto sin pago, causando la muerte de sus dueños;
Hafver jag dess frukt obetalad ätit, och gjort åkermännernas lefverne tungt;
40 Luego, en lugar de grano, salen espinas, y en lugar de cebada, plantas malolientes. Las palabras de Job han terminado.
Så växe mig tistel för hvete, och törne för bjugg. En ända hafva Jobs ord.

< Job 31 >