Job 30

1 Pero ahora los que son más jóvenes que yo; se burlan de mi, aquellos cuyos padres aborrecería poner con los perros de mis rebaños.

Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.

2 ¿De qué sirve la fuerza de sus manos para mí? toda fuerza se ha ido de ellos.

Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?

3 Se desperdician por la necesidad de comida, mordiendo la tierra seca; Su única esperanza de vida está en la tierra baldía.

Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.

4 Ellos están arrancando verdolagas de la maleza, y comían raíces de árboles.

Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.

5 Ellos eran rechazados de entre los habitantes de sus ciudades, los hombres gritan contra ellos como ladrones.

Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.

6 Moraban en valles de terror; Tienen que vivir en las cuevas, en los barrancos y las rocas.

I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.

7 Bramaban entre la maleza; Se juntan bajo las espinas.

Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,

8 Son hijos de vergüenza, y de hombres sin nombre, que han sido expulsados de su pueblo.

en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.

9 Y ahora me he convertido en su canción, y soy la burla de todos.

Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;

10 Les soy asqueroso; Se alejan de mí y me escupen en la cara.

med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.

11 Porque ha desatado el cordón de mi arco, y me ha afligido; Él los enviado y se han desenfrenado delante de mí.

Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.

12 A mi diestra se levantaron los jóvenes, empujaron mis pies, se pusieron en orden y alzaron sus caminos de destrucción contra mí:

Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.

13 Han destruido mis caminos, se benefician a causa de mi destrucción; aprovechan que nadie los detiene.

Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.

14 A través de un agujero en la pared como un portillo, se avalanchan contra mi.

Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.

15 Me ha venido él temor. Mi esperanza se ha ido como el viento, y mi bienestar como una nube.

Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.

16 Pero ahora mi alma se vuelve agua en mí, me superan días de problemas.

Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.

17 El dolor penetra mis huesos, y no me dieron descanso; No hay fin a mis dolores.

Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.

18 Con gran fuerza desfigura mi ropa, me ciñe como cuello de mi túnica.

Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.

19 En verdad, Dios me ha rebajado hasta la tierra, y me he vuelto como el polvo.

I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.

20 No respondes a mi clamor, y no tomas nota de mi oración.

Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.

21 Te has vuelto cruel conmigo; la fuerza de tu mano me aborrece.

Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.

22 Levantándome, me haces ir en las alas del viento; Estoy deshecho por la tormenta.

Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.

23 Porque estoy seguro de que me llevarás a la muerte y al lugar de reunión ordenado para todos los vivos.

Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.

24 ¿No se ha extendido mi mano para ayudar a los pobres? ¿No he sido para él un salvador en su apuro?

Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?

25 ¿No he llorado por los oprimidos? ¿Y no estaba mi alma triste por el necesitado?

Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?

26 Cuando buscaba el bien, vino el mal; Estaba esperando la luz, y se oscureció.

Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.

27 Mis sentimientos están fuertemente conmovidos, y no me dan descanso; Los días de angustia me han sobrepasado.

Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.

28 Ando en ropa oscura, incómodo; Me levanto en el lugar público, pidiendo ayuda.

Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.

29 Me he convertido en un hermano de los chacales, y voy en compañía de avestruces.

En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.

30 Mi piel es negra y se me cae; y mis huesos arden con el calor de mi enfermedad.

Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.

31 Y mi arpa se ha convertido en luto, y el sonido de mi flauta en el ruido de lamento.

I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.