< Job 3 >

1 Entonces, abriendo su boca y maldiciendo el día de su nacimiento,
Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
2 Job dijo:
Job tog till orda och sade:
3 Perezca el día de mi nacimiento y la noche en que se dijo: Un niño es concebido.
Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»
4 Que ese día, hubiera sido oscuro; y Dios no hubiera tomado nota de esto desde lo alto, y no hubiera resplandecido la luz del día;
Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.
5 Deja que la oscuridad y la noche negra sea su redentor; deja que se cubra con una nube; Deja que las sombras oscuras del día te envíen miedo.
Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
6 En cuanto a esa noche que la oscuridad espesa la tome; Que no tenga gozo entre los días del año; Que no venga en el número de los meses.
Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.
7 En cuanto a esa noche, que hubiera sido estéril; Que ninguna voz de alegría hubiera sonado en ella;
Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.
8 Que la maldigan los que ponen una maldición en el día; que están listos para despertar a Leviatán.
Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.
9 Sean oscuras sus estrellas de la mañana; Que esté buscando luz, pero que no la tenga; Que no vea los rayos del alba.
Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
10 Porque no cerró las puertas del vientre de mi madre, ni oculto los problemas de mis ojos.
eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
11 ¿Por qué la muerte no me tomó cuando salí del cuerpo de mi madre, por qué no, cuando salí del vientre, entregue mi espíritu?
Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
12 ¿Por qué hubo rodillas que me recibieron o por qué los pechos para que me den leche?
Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?
13 Porque entonces podría haber ido a mi descanso en silencio, y en el sueño, haber estado en paz,
Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,
14 Con los reyes y los sabios de la tierra, que edificaron grandes casas para sí mismos;
vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,
15 O con los gobernantes que tenían oro, y cuyas casas estaban llenas de plata;
ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;
16 O como un aborto de niño que nunca podría haber existido; Como niños pequeños que no han visto la luz.
eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
17 Allí dejan de perturbar los malvados, y aquellos cuyas fuerzas han llegado a su fin tienen descanso.
Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;
18 Allí los prisioneros están en paz juntos. La voz del capataz no vuelve a sus oídos.
där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.
19 El pequeño y el grande están allí, y el siervo está libre de su amo.
Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
20 ¿Por qué le da luz al que está en problemas, y la vida al alma amarga;
Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
21 Para aquellos cuyo deseo es la muerte, pero no viene; que la buscan más que la riqueza secreta;
åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,
22 ¿Que se alegran con gran gozo y se regocijan cuando llegan a su último lugar de descanso;
åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
23 Pporque se le da luz a un hombre que no sabe por donde va, y que está acorralado por Dios?
varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?
24 En lugar de mi comida tengo pena, y de mí salen gritos de dolor como agua.
Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.
25 Porque lo que estaba temiendo ha venido sobre mi y de lo cual tengo miedo me aconteció.
ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
26 No tengo paz, ni silencio, ni descanso; nada más que el dolor viene sobre mí.
Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.

< Job 3 >