Job 21
1 Entonces Job respondió y dijo:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Presta atención con cuidado a mis palabras; y deja que este sea tu consuelo.
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 Déjame decir lo que tengo en mente, y después de eso, siguan burlándose de mí.
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 En cuanto a mí, ¿mi queja es contra el hombre? entonces para que preguntarse si mi espíritu está angustiado?
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 Toma nota de mí y llénate de maravilla, ponte la mano en la boca.
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 Al pensarlo, mi carne tiembla de miedo.
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 ¿Por qué se da la vida a los malvados? ¿Por qué se vuelven viejos y fuertes en el poder?
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 Su simiente están establecidos delante de ellos, y su descendencia delante de sus ojos.
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 Sus casas están libres de temor, y la vara de Dios no viene sobre ellos.
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 Su buey engendra sin fallar; Su vaca da a luz, sin abortar.
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 Envían a sus pequeños como un rebaño, y sus hijos disfrutan bailando.
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 Hacen canciones a los instrumentos de música, y se alegran del sonido de las flautas.
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
14 Aunque dijeron a Dios: Aléjate de nosotros, porque no deseamos el conocimiento de tus caminos.
Och de sade dock till Gud: "Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 ¿Quién es él Todopoderoso, para que podamos adorarlo? ¿Y de qué nos sirve hacer oración a él?
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?"
16 En verdad, ¿no está su bienestar en su poder? El consejo de los malhechores está lejos de mí.
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 ¿Con qué frecuencia se apaga la luz de los malhechores, o les vienen problemas? ¿Con qué frecuencia su ira les causa dolor?
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 ¿Con qué frecuencia son dispersados como paja ante el viento, o como la hierba arrebatada por el viento de tormenta?
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 Tú dices: Dios mantiene el castigo acumulado para sus hijos. ¡Que pague, para que sepa.
"Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska." Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 ¡Que sus ojos vean su ruina, y que beba de la ira del Todopoderoso!
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 ¿Qué interés tiene él en su casa después de que muere, cuando se termina el número de sus meses?
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 ¿Alguien puede enseñar sabiduría a Dios? siendo él, el juez de los que están en lo alto.
"Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?"
23 Uno llega a su fin en completo bienestar, lleno de paz y tranquilidad:
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 Sus cubetas están llenos de leche, y no hay pérdida de fuerza en sus huesos.
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 Y otro llega a su fin con un alma amargada, sin haber probado el buen sabor.
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 Juntos bajan al polvo, y son cubiertos por el gusano.
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 Mira, soy consciente de tus pensamientos y de tus propósitos violentos contra mí;
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 Porque dices: ¿Dónde está la casa del príncipe, y dónde está la tienda del que hace el mal?
I spörjen ju: "Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?"
29 ¿No has hecho la pregunta a los viajeros y no tomas nota de su experiencia?
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 ¿Cómo el hombre malo sale libre en el día de angustia, y tiene la salvación en el día de ira?
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 ¿Quién se dirigirá a su cara? y si ha hecho algo, ¿quién lo castiga?
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32 Lo llevan a su último lugar de descanso y lo vigila.
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 La tierra del valle que cubre sus huesos es dulce para él, y todos los hombres vienen después de él, y antes de él han ido innumerables.
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 ¿Por qué, entonces, me das consuelo con palabras en las que no hay ganancia, cuando ves que no hay nada en tus respuestas sino engaño?
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
