< Job 19 >
1 Y Job respondió y dijo:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 ¿Cuánto tiempo harás mi vida amarga, y me quebrantas con palabras?
Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
3 Diez veces me has escarnecido; no te da vergüenza de hacerme mal.
Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
4 Y, en verdad, si he estado en error, el efecto de mi error es solo en mí.
Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
5 Si se Han engrandecido contra mí, usando mi castigo como un argumento en mi contra,
Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
6 Asegúrate de que es Dios quien me hizo mal y me tomó en su red.
så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
7 En verdad, hago un clamor contra el hombre violento, pero no hay respuesta: grito pidiendo ayuda, pero nadie toma mi causa.
Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
8 Mi camino está amurallado por él para que no pueda pasar, ha oscurecido mis caminos.
Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
9 Él ha quitado mi gloria de mí, y ha quitado la corona de mi cabeza.
Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
10 Estoy destruido por él por todos lados, y me he ido; Mi esperanza es arrancada como un árbol.
Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
11 Su ira arde contra mí, y yo soy para él como uno de sus enemigos.
Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
12 Sus ejércitos se juntan, hacen su camino alto contra mí y levantan sus tiendas alrededor de la mía.
Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
13 Él ha alejado a mis hermanos de mí; Han visto mi destino y se han vuelto extraños para mí.
Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
14 Mis relaciones y mis amigos cercanos me han abandonado, y los que viven en mi casa me sacaron de la cabeza.
Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
15 Soy extraño para mis sirvientas, y me parece que son de otro país.
Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
16 Ante mi clamor, mi siervo no me responde y tengo que rogarle.
Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
17 Mi aliento es extraño para mi esposa, y desagradable para la descendencia del cuerpo de mi madre.
Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
18 Incluso los niños pequeños no me tienen ningún respeto; cuando me levanto me dan la espalda.
Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
19 Todos los hombres de mi círculo se alejan de mí; y los que me son queridos se vuelven contra mí.
Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
20 Mis huesos están unidos a mi piel, y me he salido con la carne entre los dientes.
Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
21 ¡Ten piedad de mí, ten piedad de mí, mis amigos! porque la mano de Dios está sobre mí.
Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
22 ¿Por qué eres cruel conmigo, como Dios, porque siempre has dicho mal contra mí?
Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
23 ¡Si tan solo mis palabras pudieran ser grabadas! ¡Si pudieran ponerse por escrito en un libro!
Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
24 ¡Y con una pluma de hierro y plomo córtate para siempre en la roca!
ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
25 Pero estoy seguro de que mi redentor está vivo, y que, en el futuro, tomará su lugar en la tierra;
Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
26 Después de que los gusanos destruyan mi piel, aun en mi propia carne veré a Dios;
Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
27 A quien veré de mi lado, y no como a nadie extraño. Mi corazón se rompe con el deseo.
Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
28 Si dicen: ¡Como lo perseguiremos! porque la raíz del pecado está claramente en él.
Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!» -- såsom vore skulden att finna hos mig --
29 Teme por la espada, porque la espada es el castigo por tales cosas, para que puedas estar seguro de que hay un juez.
då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.