Job 14

1 En cuanto al hombre, hijo de mujer, sus días son cortos y llenos de problemas.

Menniskan, af qvinno född, lefver en liten tid, och är full med orolighet;

2 Sale como una flor, y es cortado; sale volando como una sombra, y nunca más se ve.

Växer upp som ett blomster, och faller af; flyr bort som en skugge, och blifver icke.

3 ¿Es en uno como este que tus ojos están fijos, con el propósito de juzgarlo?

Och öfver en sådana upplåter du din ögon, och drager mig för dig i rätten.

4 Quién podrá sacar algo limpio de un impuro! Nadie!

Ho vill finna en renan när dem, der ingen ren är?

5 Si sus días están ordenados, y tienes conocimiento del número de sus meses, habiéndole dado un límite fijo más allá del cual no puede ir;

Han hafver sin förelagda tid; hans månaders tal är när dig; du hafver satt honom ett mål före, derutöfver varder han icke gångandes.

6 Deja que tus ojos se aparten de él, y quita tu mano de él, para que pueda tener placer al final de su día, como un sirviente que trabaja para el pago.

Gack ifrå honom, att han må hvilas, så länge hans tid kommer, den han såsom en dagakarl bidar efter.

7 Porque hay esperanza de un árbol; si se corta, volverá a retoñar, y sus ramas no llegarán a su fin.

Ett trä hafver hopp, om det än är afhugget, att det skall åter förvandla sig, och dess telningar vända icke igen.

8 Aunque su raíz puede ser vieja en la tierra, y su extremo cortado puede estar muerto en el polvo;

Ändock dess rot föråldras i jordene, och stubben dör i mullene;

9 Aun así, con el olor del agua, hará brotes y pondrá ramas como una planta joven.

Så grönskas han dock åter af vattnets lukt, och växer lika som han plantad vore.

10 Pero el hombre llega a su muerte y se va: abandona su espíritu, ¿y dónde está?

Men hvar är en menniska, då hon död, förgången och borto är?

11 Las aguas salen de un estanque, y un río se convierte en desecho y seco;

Såsom ett vatten löper utur en sjö, och såsom en bäck utlöper och förtorkas;

12 Entonces el hombre baja al sepulcro y no vuelve: hasta que los cielos se acaban, no estarán despiertos ni saldrán de su sueño.

Så är en menniska, då hon lägges ned, och varder intet uppståndandes, och varder intet uppvaknandes, så länge himmelen varar, och varder icke uppväckt af sinom sömn.

13 ¡Si solo me mantuvieras a salvo en el sepulcro, poniéndome en un lugar secreto hasta que tu ira haya pasado, dándome un tiempo fijo para que pueda volver a tu memoria otra vez! (Sheol h7585)

Ack! att du fördolde mig i helvete, och fördolde mig, så länge din vrede afgår, och satte mig ett mål, att du ville tänka uppå mig. (Sheol h7585)

14 Si la muerte se lleva a un hombre, ¿volverá a la vida? Todos los días de mi problema estaría esperando, hasta que llegara el momento de mi cambio.

Menar du, att en död menniska skall åter lefva igen? Jag förbidar dagliga, medan jag strider, tilldess min förvandling kommer;

15 Al sonido de tu voz daría una respuesta, eres aficionado a la obra de tus manos.

Att du ville kalla mig, och jag måtte svara dig; och du ville icke förkasta ditt handaverk:

16 Porque ahora mis pasos están numerados por ti, y mi pecado no es pasado por alto.

Ty du hafver allaredo talt min tren; men akta dock icke uppå mina synd.

17 Mi maldad está sellada en una bolsa, y cosida mi iniquidad.

Min öfverträdelse hafver du förseglat uti ett knippe, och sammanfattat mina missgerning.

18 Pero verdaderamente una montaña que cae se convierte en polvo, y una roca se mueve de su lugar;

Förfaller dock ett berg, och förgås, och en klippa går af sitt rum;

19 Las piedras son desgastadas por la fuerza de las aguas; el polvo de la tierra es arrastrado por su desbordamiento, y así pones fin a la esperanza del hombre.

Vattnet sköljer stenarna bort, och floden förer jordena bort; men menniskones hopp är förloradt.

20 Prevaleces sobre el siempre, y él se va; Su rostro se cambia en la muerte, y lo envías lejos.

Ty du stöter henne platt omkull, så att hon förgås; du förvandlar hennes väsende, och låter henne fara.

21 Sus hijos reciben honra, y él no tiene conocimiento de ello; son humillados, pero él no es consciente de ello.

Äro hennes barn i äro, det vet hon icke; eller om de äro föraktelige, det förnimmer hon intet.

22 Ciertamente su carne sobre él tiene dolor, y su alma está lamentándose.

Medan hon är i köttena, måste hon hafva sveda; och medan hennes själ är än när henne, måste hon lida vedermödo.