Salmos 78
1 Masquil de Asaf. Escucha, pueblo mío, mi ley; inclinad vuestro oído a las palabras de mi boca.
En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
2 Abriré mi boca en parábola; hablaré enigmas del tiempo antiguo.
Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
3 Las cuales hemos oído y entendido; que nuestros padres nos las contaron.
Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
4 No las encubriremos a sus hijos, contando a la generación venidera las alabanzas del SEÑOR, y su fortaleza, y sus maravillas que hizo.
det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
5 El estableció testimonio en Jacob, y puso ley en Israel; las cuales mandó a nuestros padres que las notificasen a sus hijos;
Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
6 para que lo sepa la generación venidera, y los hijos que nacerán; y los que se levantarán, lo cuenten a sus hijos
Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
7 con el fin de poner su confianza en Dios, y no olvidar de las obras de Dios, y guardar sus mandamientos:
Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
8 Y no ser como sus padres, generación contumaz y rebelde; generación que no compuso su corazón, ni su espíritu fue fiel con Dios.
Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
9 Los hijos de Efraín armados, flecheros, volvieron las espaldas el día de la batalla.
Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
10 No guardaron el pacto de Dios, ni quisieron andar en su ley;
De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
11 antes se olvidaron de sus obras, y de sus maravillas que les había mostrado.
De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
12 Delante de sus padres hizo maravillas en la tierra de Egipto, en el campo de Zoán.
Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
13 Rompió el mar, y los hizo pasar; e hizo estar las aguas como en un montón.
Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
14 Y los llevó con nube de día, y toda la noche con resplandor de fuego.
Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
15 Hendió las peñas en el desierto; y les dio a beber de abismos grandes;
Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
16 y sacó de la peña corrientes, e hizo descender aguas como ríos.
Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
17 Pero aun tornaron a pecar contra él, enojando al Altísimo en la soledad.
Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
18 Y tentaron a Dios en su corazón, pidiendo comida al gusto de su alma.
De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
19 Y hablaron contra Dios, diciendo: ¿Podrá Dios ponernos mesa en el desierto?
Och de talade mot Gud, de sade: "Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
20 He aquí ha herido la peña, y corrieron aguas, y arroyos salieron ondeando: ¿Podrá también dar pan? ¿Aparejará carne a su pueblo?
Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"
21 Por tanto oyó el SEÑOR, y se enojó; se encendió el fuego contra Jacob, y el furor subió también contra Israel;
Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
22 por cuanto no habían creído a Dios, ni habían confiado de su salud.
eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
23 Y mandó a las nubes de arriba, y abrió las puertas de los cielos,
Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
24 e hizo llover sobre ellos maná para comer, y les dio trigo de los cielos.
han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
25 Pan de fuertes comió el hombre; les envió comida en abundancia.
Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
26 Movió el solano en el cielo, y trajo con su fortaleza el austro,
Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
27 e hizo llover sobre ellos carne como polvo, y aves de alas como arena del mar.
Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
28 Y las hizo caer en medio de su campamento, alrededor de sus tiendas.
han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
29 Y comieron, y se llenaron bien; les cumplió pues su deseo.
Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
30 No habían quitado de sí su deseo, aun estaba su vianda en su boca,
Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
31 cuando vino sobre ellos el furor de Dios, y mató los más robustos de ellos, y derribó los escogidos de Israel.
då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
32 Con todo esto pecaron aún, y no dieron crédito a sus maravillas.
Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
33 Consumió por tanto sus días en vanidad, y sus años en tribulación.
Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
34 Si los mataba, entonces le buscaban; y se convertían, y buscaban a Dios de mañana.
När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
35 Y se acordaban que Dios era su refugio, y el Dios Alto su redentor.
De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
36 Mas le lisonjeaban con su boca, y con su lengua le mentían,
och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
37 pues sus corazones no eran rectos con él, ni estuvieron firmes en su pacto.
Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
38 Pero él, misericordioso, perdonaba la maldad, y no los destruyó; y abundó su misericordia para apartar su ira, y no despertó toda su ira.
Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
39 Y se acordó que eran carne; soplo que va y no vuelve.
Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
40 ¡Cuántas veces lo ensañaron en el desierto, lo enojaron en la soledad!
Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
41 Y volvían, y tentaban a Dios, y ponían límite al Santo de Israel.
Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
42 No se acordaron de su mano, del día que los redimió de angustia;
De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
43 cuando puso en Egipto sus señales, y sus maravillas en el campo de Zoán;
då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
44 y volvió sus ríos en sangre, y sus corrientes para que no bebiesen.
Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
45 Envió entre ellos enjambres de moscas que los comían, y ranas que los destruyeron.
han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
46 Dio también al pulgón sus frutos, y sus trabajos a la langosta.
Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
47 Sus viñas destruyó con granizo, y sus higuerales con piedra;
han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
48 y entregó al pedrisco sus bestias, y al fuego sus ganados.
han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
49 Envió sobre ellos el furor de su saña; ira, enojo, angustia, y ángeles malos.
Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
50 Dispuso el camino a su furor; no eximió el alma de ellos de la muerte, sino que entregó su vida a la mortandad.
Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
51 E hirió a todo primogénito en Egipto, las primicias de las fuerzas en las tiendas de Cam.
Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
52 Hizo salir a su pueblo como ovejas, y los llevó por el desierto, como un rebaño.
Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
53 Y los pastoreó con seguridad, que no tuvieron miedo; y el mar cubrió a sus enemigos.
Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
54 Los metió después en los términos de su santidad, en este monte que ganó su mano derecha.
Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
55 Y echó los gentiles de delante de ellos, y les repartió una herencia con cuerdas; e hizo habitar en sus moradas a las tribus de Israel.
Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
56 Mas tentaron y enojaron al Dios Altísimo, y no guardaron sus testimonios;
Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
57 sino que se volvieron, y se rebelaron como sus padres; se volvieron como arco engañoso.
de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
58 Y le enojaron con sus lugares altos, y le provocaron a celo con sus esculturas.
De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
59 Lo oyó Dios, y se enojó, y en gran manera aborreció a Israel.
Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
60 Por esta causa dejó el tabernáculo de Silo, la tienda en que habitó entre los hombres;
Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
61 y dio en cautividad su fortaleza, y su gloria en mano del enemigo.
han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
62 Entregó también su pueblo a cuchillo, y se airó contra su heredad.
Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
63 El fuego devoró sus jóvenes, y sus vírgenes no fueron loadas en cantos nupciales.
Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
64 Sus sacerdotes cayeron a cuchillo, y sus viudas no se lamentaron.
Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
65 Entonces despertó el Señor a la manera del que ha dormido, como un valiente que grita a causa del vino:
Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
66 e hirió a sus enemigos en las partes posteriores; les dio perpetua afrenta.
Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
67 Y aborreció la tienda de José, y no escogió la tribu de Efraín.
Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
68 Sino que escogió la tribu de Judá, el monte de Sion, al cual amó.
Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
69 Y edificó su santuario a manera de eminencia, como la tierra que cimentó para siempre.
Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
70 Y eligió a David su siervo, y lo tomó de las majadas de las ovejas;
Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
71 de tras las paridas lo trajo, para que apacentase a Jacob su pueblo, y a Israel su heredad.
Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
72 Y los apacentó con entereza de su corazón; y los pastoreó con la pericia de sus manos.
Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.
