Salmos 73

1 Salmo de Asaf. Ciertamente bueno es Dios a Israel, a los limpios de corazón.

En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.

2 En cuanto a mí, casi se apartaron mis pies; por poco resbalaron mis pasos.

Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.

3 Porque me enojé contra los locos, viendo la paz de los impíos.

Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.

4 Porque no hay ataduras para su muerte; antes su fortaleza está entera.

Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.

5 No pasan trabajos como otros seres humanos; ni son azotados con los hombres.

De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.

6 Por tanto, la soberbia los corona; se cubren de vestido de violencia.

Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.

7 Sus ojos están salidos de gruesos; logran con creces los antojos del corazón.

De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.

8 Se soltaron, y hablan con maldad de hacer violencia; hablan con altanería.

De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.

9 Ponen contra el cielo su boca, y su lengua pasea la tierra.

Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.

10 Por eso su pueblo volverá aquí, y aguas de lleno le son exprimidas.

Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;

11 Y dirán: ¿Cómo sabe Dios? ¿Y hay conocimiento en lo más alto?

Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?

12 He aquí estos impíos, sin ser turbados del mundo, alcanzaron riquezas.

Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.

13 Verdaderamente en vano he limpiado mi corazón, y lavado mis manos en limpieza;

Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;

14 y he sido azotado todo el día, y castigado por las mañanas:

Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?

15 Si dijera yo, hablaré como ellos; he aquí habría negado la generación de tus hijos:

Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.

16 Pensaré pues para entender esto; es a mis ojos duro trabajo.

Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;

17 Hasta que venga al santuario de Dios, entonces entenderé la postrimería de ellos.

Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.

18 Ciertamente los has puesto en deslizaderos; en asolamientos los harás caer.

Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.

19 ¡Cómo han sido asolados! ¡Cuán en un punto! Se acabaron, fenecieron con turbaciones.

Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.

20 Como sueño del que despierta, así, Señor, cuando despertares, menospreciarás sus apariencias.

Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.

21 Se desazonó a la verdad mi corazón, y en mis riñones sentía punzadas.

Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;

22 Mas yo era ignorante, y no entendía; era como una bestia acerca de ti.

Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.

23 Con todo, yo siempre estuve contigo; trabaste de mi mano derecha.

Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.

24 Me has guiado según tu consejo, y después me recibirás con gloria.

Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.

25 ¿A quién tengo yo en los cielos sino a ti? Y fuera de ti nada deseo en la tierra.

När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.

26 Mi carne y mi corazón desfallecen; la fuerza de mi corazón es que mi porción es Dios para siempre.

Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.

27 Porque he aquí, los que se alejan de ti perecerán; tú cortas a todo aquel que fornica de ti.

Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.

28 Y en cuanto a mí, el acercarme a Dios me es el bien; he puesto en el Señor DIOS mi esperanza, para contar todas tus obras.

Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.