Salmos 71

1 En ti, oh SEÑOR, he esperado; no sea yo confundido para siempre.

Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.

2 Hazme escapar, y líbrame en tu justicia; inclina tu oído hacia mí y sálvame.

Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.

3 Seme por peña de fortaleza, adonde recurra yo continuamente; has mandado que yo sea salvo; porque tú eres mi roca, y mi castillo.

Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.

4 Dios mío, líbrame de la mano del impío, de la mano del perverso y violento.

Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.

5 Porque tú eres mi esperanza, Señor DIOS; seguridad mía desde mi juventud.

Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.

6 Por ti he sido sustentado desde el vientre; de las entrañas de mi madre tú fuiste el que me sacaste; de ti ha sido siempre mi alabanza.

Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.

7 Como prodigio he sido a muchos, y tú mi refugio fuerte.

Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.

8 Sea llena mi boca de tu alabanza, de tu gloria todo el día.

Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.

9 No me deseches en el tiempo de la vejez; cuando mi fuerza se acabare, no me desampares.

Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.

10 Porque mis enemigos han tratado de mí; y los que acechan mi alma, consultaron juntamente.

Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;

11 Diciendo: Dios lo ha dejado; perseguid y tomadle, porque no hay quien le libre.

Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.

12 Oh Dios, no te alejes de mí; Dios mío, acude pronto a mi socorro.

Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.

13 Sean avergonzados, perezcan los adversarios de mi alma; sean cubiertos de vergüenza y de confusión los que buscan mi mal.

Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.

14 Mas yo siempre esperaré, y añadiré sobre toda tu alabanza.

Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.

15 Mi boca publicará tu justicia y tu salud todo el día, aunque no sé el número de ellas.

Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.

16 Iré en la valentía del Señor DIOS; haré memoria de tu justicia, de la tuya solamente.

Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.

17 Oh Dios, me enseñaste desde mi juventud y hasta ahora; manifestaré tus maravillas.

Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.

18 Y aun hasta la vejez y las canas; oh Dios, no me desampares; hasta que denuncie tu brazo a la posteridad; tus valentías a todos los que han de venir.

Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.

19 Y tu justicia, oh Dios, hasta lo excelso; porque has hecho grandes cosas; Oh Dios, ¿quién como tú?

Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?

20 Tú, que me has hecho ver muchas angustias y males; volverás y me darás vida, y de los abismos de la tierra volverás a levantarme.

Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.

21 Aumentarás mi grandeza, y volverás a consolarme.

Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.

22 Asimismo yo te alabaré con instrumento de salterio, oh Dios mío; tu verdad cantaré yo a ti en el arpa, oh Santo de Israel.

Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.

23 Mis labios se alegrarán cuando cantare alabanzas a ti; y mi alma, a la cual redimiste.

Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.

24 Asimismo mi lengua hablará también de tu justicia cada día; por cuanto fueron avergonzados, porque fueron confundidos los que mi mal procuraban.

Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.