Salmos 69

1 Al Vencedor: sobre Sosanim: Salmo de David. Sálvame, oh Dios, porque las aguas han entrado hasta el alma.

En Psalm Davids, om roserna, till att föresjunga. Gud, hjelp mig, ty vatten går allt intill mina själ.

2 Estoy hundido en cieno profundo, donde no hay pie; soy venido en profundos de aguas, y la corriente me ha anegado.

Jag sjunker ned i djup dy, der ingen botten uti är; jag är kommen i djup vatten, och floden vill fördränka mig.

3 He trabajado llamando, mi garganta se ha enronquecido; han desfallecido mis ojos esperando a mi Dios.

Jag hafver ropat mig tröttan, min hals är hes, synen förgås mig; att jag så länge måste bida efter min Gud.

4 Se han aumentado más que los cabellos de mi cabeza los que me aborrecen sin causa; se han fortalecido mis enemigos, los que me destruyen sin por qué; entonces devolví lo que no hurté.

De som mig utan skuld hata, äro flere än jag håren på hufvudet hafver; de som mig med oskäl förfölja och förderfva, äro mägtige; jag måste betala det jag intet röfvat hade.

5 Dios, tú sabes mi locura; y mis delitos no te son ocultos.

Gud, du vetst min galenskap, och mina skulder äro dig intet förskylda.

6 No sean avergonzados por mi causa los que te esperan, oh Señor DIOS de los ejércitos; no sean confusos por mí los que te buscan, oh Dios de Israel.

Låt dem icke på mig till skam komma, som dig förbida, Herre, Herre Zebaoth; låt dem icke till blygd komma, som dig söka, Israels Gud.

7 Porque por ti he sufrido afrenta; confusión ha cubierto mi rostro.

Ty för dina skuld lider jag försmädelse; mitt ansigte är fullt med blygd.

8 He sido extrañado de mis hermanos, y extraño a los hijos de mi madre.

Jag är minom brödrom främmande vorden, och okänd mins moders barnom.

9 Porque me consumió el celo de tu Casa; y los denuestos de los que te vituperaban, cayeron sobre mí.

Ty dins hus nitälskan uppfräter mig, och deras försmädelser, som dig häda, falla uppå mig.

10 Y lloré con ayuno de mi alma; y me has sido por afrenta.

Och jag gret, och fastade bitterliga; och man begabbade mig dertill.

11 Puse además cilicio por mi vestido; y vine a serles por proverbio.

Jag drog en säck uppå; men de gjorde der lek af.

12 Hablaban contra mí los que se sentaban a la puerta, y me zaherían en las canciones de los bebedores de sidra.

De som i porten sitta, tassla om mig, och i dryckenskap qväder man om mig.

13 Pero yo enderezaba mi oración a ti, oh SEÑOR, al tiempo de la buena voluntad. Oh Dios, por la multitud de tu misericordia, por la verdad de tu salud, óyeme.

Men jag beder, Herre, till dig, i behagelig tid; Gud, efter dina stora godhet, hör mig med dine trofasta hjelp.

14 Sácame del lodo, y no sea yo anegado; sea yo libertado de los que me aborrecen, y de lo profundo de las aguas.

Upptag mig utu träcken, att jag icke nedersjunker; att jag må frälst varda ifrå mina hatare, och utu de djupa vatten;

15 No me anegue el ímpetu de las aguas, ni me absuerba la hondura, ni el pozo cierre sobre mí su boca.

Att vattufloden icke fördränker mig, och djupet icke uppsluker mig, och gapet på gropene icke igentäppes öfver mig.

16 Oyeme, SEÑOR, porque apacible es tu misericordia; mírame conforme a la multitud de tus miseraciones.

Hör mig, Herre, ty din godhet är tröstelig. Vänd dig till mig efter dina stora barmhertighet;

17 Y no escondas tu rostro de tu siervo; porque estoy angustiado; apresúrate, óyeme.

Och bortgöm icke ditt ansigte för dinom tjenare; ty mig är ångest. Hör mig snarliga.

18 Acércate a mi alma, redímela; líbrame a causa de mis enemigos.

Nalka dig till mina själ, och förlossa henne; förlossa mig för mina fiendars skull.

19 Tú sabes mi afrenta, y mi confusión, y mi oprobio; delante de ti están todos mis enemigos.

Du vetst min försmädelse, skam och blygd; alle mine fiender äro för dig.

20 La afrenta ha quebrantado mi corazón, y estoy acongojado; y esperé quién se compadeciese de mí, y no lo hubo; y consoladores, y ninguno hallé.

Försmädelse bråkar mig hjertat sönder, och kränker mig; jag vänter, att någor ville varkunna sig, men der är ingen; och efter hugsvalare, men jag finner ingen.

21 Me pusieron además hiel por comida, y en mi sed me dieron a beber vinagre.

Och de gåfvo mig galla äta, och ättiko dricka uti minom stora törst.

22 Sea su mesa delante de ellos por lazo, y lo que es para prosperidad les sea por tropiezo.

Deras bord varde för dem en snara, till vedergällning, och till ena fällo.

23 Sean oscurecidos sus ojos para ver, y haz siempre titubear sus lomos.

Deras ögon varde mörk, så att de intet se; och deras länder låt städse ostadiga vara.

24 Derrama sobre ellos tu ira, y el furor de tu enojo los alcance.

Utgjut dina ogunst uppå dem, och din grymma vrede gripe dem.

25 Sea su palacio asolado; en sus tiendas no haya morador.

Deras boning varde öde, och ingen vare som uti deras hyddom bor.

26 Porque persiguieron al que tú heriste; y se jactan que les matas sus enemigos.

Ty de förfölja den du slagit hafver, och berömma att du slår dina illa.

27 Pon maldad sobre su maldad, y no entren en tu justicia.

Låt dem falla uti den ena synden efter den andra, att de icke komma till dina rättfärdighet.

28 Sean raídos del libro de los vivientes, y no sean escritos con los justos.

Utskrapa dem utu de lefvandes bok; att de med de rättfärdiga icke uppskrefne varda.

29 Y yo pobre y dolorido, tu salud, oh Dios, me defenderá.

Men jag är elände, och hafver ondt; Gud, din hjelp beskydde mig.

30 Yo alabaré el Nombre de Dios con canción; lo ensalzaré con alabanza.

Jag vill lofva Guds Namn med en viso, och vill högeliga ära honom med tacksägelse.

31 Y agradará al SEÑOR más que sacrificio de buey, o becerro que echa cuernos y pezuñas.

Det skall bättre täckas Herranom, än en stut, den horn och klöfvar hafver.

32 Lo verán los humildes, y se gozarán; buscad a Dios, y vivirá vuestro corazón.

De elände se det, och glädja sig; och de som Gud söka, dem skall hjertat lefva.

33 Porque el SEÑOR oye a los menesterosos, y no menosprecia a sus prisioneros.

Ty Herren hörer de fattiga, och föraktar icke sina fångna.

34 Alábenlo los cielos y la tierra, los mares, y todo lo que se mueve en ellos.

Honom lofve himmelen, jorden och hafvet, och allt det deruti röres.

35 Porque Dios guardará a Sion, y reedificará las ciudades de Judá; y habitarán allí, y la heredarán.

Ty Gud skall hjelpa Zion, och bygga Juda städer; att man der bo skall, och besitta dem.

36 Y la simiente de sus siervos la heredará, y los que aman su Nombre habitarán en ella.

Och hans tjenares säd skall ärfva dem; och de som hans Namn älska, skola blifva derinne.