Salmos 44

1 Al Vencedor: a los hijos de Coré: Masquil. Oh Dios, con nuestros oídos hemos oído, nuestros padres nos han contado la obra que hiciste en sus tiempos, en los tiempos antiguos.

En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.

2 Tú con tu mano echaste los gentiles, y los plantaste a ellos; afligiste los pueblos, y los arrojaste.

Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.

3 Porque no heredaron la tierra por su espada, ni su brazo los libró; sino tu diestra, y tu brazo, y la luz de tu rostro, porque te complaciste en ellos.

Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.

4 Tú, oh Dios, eres mi rey: Manda saludes a Jacob.

Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.

5 Por medio de ti acornearemos a nuestros enemigos; en tu Nombre atropellaremos a nuestros adversarios.

Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.

6 Porque no confiaré en mi arco, ni mi espada me salvará.

Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;

7 Porque tú nos has guardado de nuestros enemigos, y has avergonzado a los que nos aborrecían.

Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.

8 En Dios nos alabamos todo el tiempo, y para siempre loaremos tu Nombre. (Selah)

Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)

9 Pero nos has desechado, y nos has hecho avergonzar; y no sales en nuestros ejércitos.

Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?

10 Nos hiciste retroceder del enemigo, y nos saquearon para sí los que nos aborrecieron.

Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.

11 Nos pusiste como a ovejas para comida, y nos esparciste entre los gentiles.

Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.

12 Has vendido tu pueblo de balde, y sin precio.

Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.

13 Nos pusiste por vergüenza a nuestros vecinos, por escarnio y por burla a los que nos rodean.

Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.

14 Nos pusiste por proverbio entre los gentiles, por movimiento de cabeza en los pueblos.

Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.

15 Cada día mi vergüenza está delante de mí, y me cubre la confusión de mi rostro,

Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;

16 por la voz del que me blasfema y deshonra, por la voz del enemigo y del que se venga.

Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.

17 Todo esto nos ha venido, y no nos hemos olvidado de ti; y no hemos faltado a tu pacto.

Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.

18 No se ha vuelto atrás nuestro corazón, ni tampoco se han apartado nuestros pasos de tus caminos.

Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;

19 Cuando nos quebrantaste en el lugar de los dragones, y nos cubriste con sombra de muerte,

Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.

20 si nos hubiésemos olvidado del Nombre de nuestro Dios, o alzado nuestras manos a dios ajeno,

Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;

21 ¿No demandaría Dios esto? Porque él conoce los secretos del corazón.

Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.

22 Antes por tu causa nos matan cada día; somos tenidos como ovejas para el degolladero.

Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.

23 Despierta; ¿por qué duermes, Señor? Despierta, no nos deseches para siempre.

Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.

24 ¿Por qué escondes tu rostro? ¿Olvidaste nuestra aflicción, y la opresión nuestra?

Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?

25 Porque nuestra alma se ha agobiado hasta el polvo; nuestro vientre está pegado con la tierra.

Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.

26 Levántate para ayudarnos, y redímenos por tu misericordia.

Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.